Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bladfällning, bot., det regelbundet hvarje år återkommande affallandet - Bladgrupp, trädg. Se Bladväxter - Bladgrönt (Bladgröna), bot. Se Klorofyll - Bladguld. Se Bladmetall - Bladgult, kem. 1. (Xantofyll) Ett gult, klorofyllet åtföljande färgämne i växterna - Bladgult. 2. Ett annat i alkohol och eter lättlösligare ämne - Bladh, Peter Johan, finsk affärsman och kommunalman - Bladhorningar, zool. Se Lamellicornia - Bladkaktus, bot. Se Cactaceæ - Bladklänge, bot. Se Klänge - Bladkol, geol., en föga använd benämning på ett slags brunkol - Bladkoppar. Se Bladmetall - Bladkål, bot. Se Brassica - Bladloppor, Psyllidæ, zool., en insektfamilj af skinnbaggarnas ordning - Bladluslejon l. Pärlslända, Chrysopa vulgaris, zool., hörande till ordn. Neuroptera (nätvingar) - Bladläge (lat. vernatio), bot., den ställning, som det enskilda bladets delar i knoppen intaga till hvarandra - Bladlöss, Aphidæ, zool., en familj af ordn. Hemiptera (skinnbaggar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållandena. Den årliga fullständiga bladfällningen
kan också i själfva verket anses hafva sin orsak i
en tillpassning till klimat med utpräglad skillnad
mellan en årligen återkommande kall och en varm
eller en torr och en regnrik period. Under den för
växtlifvet ogynnsamma af dessa går växtvärlden i
dvala och reducerar därvid på olika sätt i möjligast
högsta grad sin transpirerande yta; ett af dessa
sätt är bladens fällande. I tropikernas fuktigare
trakter, där året om betingelserna för växternas
utveckling äro tillfinnandes, är också en årlig
fullständig bladfällning så godt som okänd. En
bladfällning kan äfven orsakas af andra än klimatiska
förhållanden. Så kan en förändring i belysning,
temperatur eller transpirationsbetingelser ha till
följd ett mer eller mindre fullständigt afkastande af bladen.
G. A. (G. O. R.)
Bladgrupp, trädg. Se Bladväxter.
Bladgrönt (Bladgröna), bot. Se Klorofyll.
Bladguld. Se Bladmetall.
Bladgult, kem. 1. (Xantofyll) Ett gult, klorofyllet
åtföljande färgämne i växterna. Löses i kolsvafla
med röd färg, däremot mycket svårt i alkohol. –
2. Ett annat i alkohol och eter lättlösligare ämne,
som förekommer i gula blad om hösten. Båda ämnenas
kemiska natur är så godt som alldeles obekant.
H. E.
Bladh, Peter Johan, finsk affärsman och kommunalman,
f. 1746, var student i Åbo, men idkade sedermera
studier äfven i Uppsala, hvarefter han ingick
i svensk-ostindiska kompaniets tjänst, där han
omsider avancerade till förste superkargör. Efter
omkring 18 års vistelse utom Europa återvände han
1784 till hemlandet. Det honom gjorda anbudet att
blifva direktör vid nämnda kompani afslog han, då
man ej ville godkänna hans förslag till kompaniets
ombildning, och nedsatte sig i sin hemort, nära
Kaskö, till hvars anläggning han synnerligen
verksamt bidrog. Han arbetade därefter med
sällspord framgång för höjande af ortens landtbruk
och näringar, på samma gång som han utvecklade
en omfattande välgörenhet. Genom sjöolyckor och
kapare förlorade B. det mesta af sin förmögenhet,
och under kriget 1808 brändes hans gård af ryssarna,
som misstänkte honom för att hafva lockat allmogen
till väpnadt motstånd. Han själf blef fängslad och
svårt misshandlad samt jämte sonen Karl Edvard förd
till Åbo, där de dock frigåfvos och erhöllo löfte om
ersättning för sina lidanden. (Jfr den sistnämndes
"Minnen från finska kriget åren 1808-09".) Vid
några svenska riksdagar var B. representant i
borgarståndet. Vid Borgå landtdag 1809, där han var
representant för Kaskö, Jakobstad och Vasa, lyckades
det honom att afstyra ett åt Alexander I tilltänkt
opassande smicker. Under samma landtdag var han en
synnerligen verksam medlem af ekonomiutskottet. –
B. skref åtskilliga ganska märkliga arbeten, hvaraf
dock endast en del blifvit utgifven i tryck. Af Finska
hushållningssällskapet erhöll han högsta priset för
svar på en prisfråga, "Om finska landthushållningen
och medlen till dess upphjelpande". För öfrigt
framställde B. i några afhandlingar och utlåtanden om
statsekonomiska ämnen frisinnade grundsatser i samma
riktning som tidigare Chydenius och (i England)
Adam Smith, Cobden m. fl. Äfven i fysikaliska
frågor skref han några afhandlingar. Han invaldes i
Vetenskapsakademien 1779. Död 1816.
E. G. P.*
Bladhorningar, zool. Se Lamellicornia
Bladkaktus, bot. Se Cactaceæ.
Bladklänge, bot. Se Klänge.
Bladkol (ty. blätterkohle), geol., en föga
använd benämning på ett slags brunkol, som är så
tunnskiffrigt, att det låter dela sig i papperstunna
blad, hvarför det äfven kallas papperskol
(ty. papierkohle). Det är, enligt Lasaulx,
en på diatomaceer rik, kol- och bitumenhaltig
skiffer, Ehrenbergs dysodil, samt förekommer inom
tertiärformationen vid Rott nära Bonn, i Auvergne och på Sicilien.
E. E.
Bladkoppar. Se Bladmetall.
Bladkål, bot. Se Brassica.
Bladloppor, Psyllidæ, zool., en föga artrik
insektfamilj af skinnbaggarnas ordning, nära
besläktad med bladlössen. Bladlopporna lefva
bl. a. på alar, aplar och päronträd samt orsaka
ofta missbildningar i dessas blommor och blad.
A. Sg.*
Bladluslejon l. Pärlslända, Chrysopa vulgaris, zool.,
en till ordn. Neuroptera (nätvingar} hörande, ytterst
vanlig insekt, som är utbredd öfver hela Europa
och Kaplandet samt utmärkt genom kroppens gräsgröna
och de grönådriga vingarnas glasklara färg. Denna
insekt lägger sina skaftade ägg på blad eller
trädstammar, helst bland kolonier af bladlöss, hvilkas
farligaste fiender och förstörare hans larver äro.
A. Sg.*
Bladläge (lat. vernatio), bot., den ställning,
som det enskilda bladets delar i knoppen intaga
till hvarandra. Bladläget är alltid enahanda hos
samma art och utgör ofta äfven ett karakteristiskt
kännemärke för hela familjer, ja t. o. m. för hela
ordningar. Så t. ex. äro alla ormbunkars blad
i sitt tidigaste stadium alltid inrullade i en
spiral. – De viktigaste formerna för bladläget
äro följande. Det kallas flatt, då det, såsom
hos mullbärsträdet, intager samma ställning som
i utvuxet tillstånd, sammanviket, då det
är hopviket efter medelnerven (såsom hos en stor
mängd af våra träd, t. ex. ek, hassel, alm, lind),
veckadt, då det är hopviket i flera veck längs
sidonerverna (såsom hos bok, äkta kastanj m. fl.),
och hopskrynkladt, då denna veckning blir mycket
oregelbunden (såsom hos vallmons kronblad). Ibland,
såsom hos gula näckrosen, äro de unga bladhalfvorna
inrullade, ibland tillbakarullade (sälg), under
det att hos andra (pisang, Canna) den ena halfvan
är sammanrullad kring den andra. Spiralrullade
blad finnas, utom hos ormbunkarna, endast sällsynt,
såsom hos Drosera. Hos sammansatta blad talar
man om underliggande eller öfverliggande täckning,
allteftersom småbladens nedre kant täcker eller
täckes af det nedanför sittande småbladets öfre
kant. Det senare, d. v. s. att småbladen ligga såsom
skifferplattorna på ett med sådana täckt tak, är mera
sällan fallet. Samma ställning som i knoppläget
behålla de sammansatta bladens småblad, äfven
sedan de utvuxit, och denna ställning eger möjligen
biologisk betydelse för bortledande af vatten etc.
G. A.*
Bladlöss, Aphidæ, zool., en i Europa af inemot
350 arter representerad familj af ordn. Hemiptera
(skinnbaggar) och insekternas klass. Bladlössen äro
närmast besläktade med sköldlössen, lefva liksom
dessa parasitiskt på vissa växters rötter, blad och
knoppar eller i galläpplelika uppsvallningar, som de
själfva åstadkommit genom sina styng. Många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
