Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 637-638 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blake, Robert, engelsk amiral - Blake, William, engelsk skald, målare och kopparstickare - Blake, Joaquin, spansk general af irländsk börd - Blake, Edward, brittisk politiker - Blakjer skans (först kallad Næs skans) - Blamage, fläck, klander - Blâme, fr., tadel, klander; dåligt rykte - Blâmont, ty. Blankenberg, stad i franska dep. Meurthe-et-Moselle - Blanc, fr. ("hvit"), franskt silfvermynt - Blanc, fr., hvit färg, förekommer i sammansättningar å en del hvita substanser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flottan en lysande seger vid S:ta Cruz
på Tenerife. Han dog s. å. ombord på sitt
fartyg och begrofs i Westminster abbey. B. är
mest känd och värderad för sitt ridderliga
sinne och för sin oegennyttiga patriotism.

^{H. W–l.}

Blake [blei’k], William, engelsk skald, målare och
kopparstickare, f. 1757 i London, d. därstädes 1827,
var redan i barndomen andeskådare och blef framdeles

en af sin tids mest originella och excentriska
personligheter. Wordsworth fällde det omdömet om B.,
att han tvifvelsutan var förryckt, men att denna
förryckthet intresserade mera än andras hälsa. Hans
dikter, hvilka han själf illustrerade med gravyrer,
innehålla många poetiska skönheter, men därjämte en
sjuklig fantastik och öfverflöda af obegriplig
mysticism. Bland B:s verk må nämnas
Songs of innocence (1787),
The marriage of heaven and hell (1790),
Songs of experience (1794) samt
"the prophetic books":
The gates of paradise,
Visions of the daughters of Albion,
Jerusalem,
Milton m. fl.
För öfrigt må bland hans gravyrer framhållas
illustrationerna till
Youngs Night thoughts,
Blairs The grave,
Jobs bok och
Divina commedia.

I sina motiv var B. ofta en föregångsman till
senare tiders fantasikonst. Man spårar intryck
af honom hos de engelske prerafaeliterna. Ämnen
af samma art, som han behandlade, ha upptagits
af Klinger, Stuck, Rops m. fl., och äfven hans
strängt stiliserade teckningssätt återkommer inom
den moderna illustrationskonsten. I de böcker
han utgaf skönjes samma sträfvan som senare
hos Morris, att göra boken till ett enhetligt
dekorativt konstverk. Illustrationer, stilarna –
dem han själf komponerade – och randteckningarna
skulle bilda ett harmoniskt helt. Likväl äro i B:s
arbeten slitningarna mellan hans konstnärliga vilja
och hans förmåga att uttrycka den uppenbara. Af
dem, som i ett konstverk först och sist se idéen,
beundras hans kompositioner, medan de, som
hufvudsakligen fästa sig vid uttrycket, affärda honom
med ordet dilettant. Han studeras bäst i British
museums afdelning för teckningar. Jfr
A. Gilchrist, "Life of W. Blake" (1863),
Swinburne, "W. Blake" (1868), samt
Ellis och Yeats’ stora verk om B:s världsåskådning (1893).
Hans teckningar utgåfvos i faksimileafbildningar
i London 1876, hans dikter sammastädes 1874 af
W. M. Rossetti. Nyare lefnadsteckningar utgåfvos af
Story (1893) och
Garnett (1897).

(^{G–g N.})

Blake [blei’k], Joaquin, spansk general af irländsk
börd, f. 1759 i Malaga, d. 1827 i Valladolid, fick
vid spanjorernas resning mot det franska väldet
1808 af "juntan" i Galicien befälet öfver denna
provins uppbåd och blef sedermera "centraljuntans"
general i Aragonien och Valencia. Ehuru han ej vann
några framgångar, utnämndes han i okt. 1810 jämte
Agar och Ciscar af cortes till regent. B. var en
oförskräckt och hederlig soldat samt god organisatör
af folkuppbåden, men saknade all politisk begåfning
och föredrog därför att taga öfverbefälet

öfver hären, ehuru en förening af detta med regentskapet
stred emot författningen. Jämte Beresford och Castaños
besegrade han vid Albuera 16 maj 1811 Soult, skickades
sedermera att försvara Valencia mot Suchet, men nödgades
efter hårdnackadt motstånd kapitulera (jan. 1812).
B. hölls därefter till 1814 i strängt fängelse i Vincennes.

Blake [blei’k], Edward, brittisk politiker, f. 1833
i Adelaide, prov. Ontario, i en kort förut till
Canada utflyttad irländsk familj. Hans fader,
William Hume B. (f. 1809, d. 1870), vann i Canada
särdeles stort anseende som jurist, var en tid
generaladvokat i ministären Baldwin-Lafontaine
och 1849–60 kansler i Öfre Canada. Sonen blef
efter studier i Toronto advokat 1859, invaldes
1867 i Ontarios lagstiftande församling och tog
där genast ledningen inom oppositionen. Han var en
kort tid premiärminister i Ontario, öfvergick till
Dominion of Canadas politiska lif och inträdde 1873 i
Alexander Mackenzies liberala kabinett. 1878 föll han
igenom vid valen, men återkom efter en session och
var sedan i 8 år ledare för det liberala partiet i
dominionparlamentet. Missnöje med den inom partiet
omhuldade planen på en handelspolitisk union med
Förenta staterna förmådde honom att lämna Canadas
politiska lif. Han hade förut afböjt befattningen
som Canadas öfverdomare. I stället lät han för en
irländsk valkrets välja sig till medlem af brittiska
parlamentet 1892 och har sedan dess tillhört det
nationalistiska partiets mest ansedde medlemmar samt
på den liberala sidan flitigt anlitats som juridisk
och kolonialpolitisk auktoritet.

^{V. S–g.}

Blakjer skans (först kallad Næs skans) lär anlagts
1675 på Glommens östra strand i Urskogs prästgäll,
Akershus amt, vid vägen från Skillingemark i
Värmland. 1718 inneslöts B. af en svensk styrka
under generalen baron Karl v. Leutrum, hvilken dock
vid underrättelsen om Karl XII:s död gick tillbaka
öfver gränsen. B. slopades 1764, men sattes åter
i stånd 1789. Sedan skansen 1801 slopats för andra
gången, besattes den af en svensk afdelning under
öfverstelöjtnanten grefve A. O. Mörner 17 april 1808,
men utrymdes redan efter ett par dagar. 1811 började
man bygga batterier äfven v. om Glommen, men dessa
raserades 1815, och 5 år senare slopades B. för tredje
gången samt såldes slutligen 1893 till enskild person
för 13,000 kr.

^{L. W:son M.}

Blamage [-aʃ], fläck, klander. Lånord
från tyskan, där det bildats af fr. blâme (se d. o.).

Blâme [blam], fr. (af grek. blasfemei’n), tadel, klander; dåligt rykte, fläck. –
Blamabel (fr. blamable), klandervärd. –
Blamera, tadla, klandra. –
Blamera sig, utsätta sig för klander, blottställa sig.

Blâmont [-må’], ty. Blankenberg, stad i
franska dep. Meurthe-et-Moselle, vid Vezouse,
270 m. ö. h. 1,649 inv. (1901). Bomulls- och
garfveriindustri. – Dess fästningsverk slopades af
hertig Bernhard af Weimar 1639. B. var förr residens
för fursten af Salm-Salm.

Blanc [blã’], fr. ("hvit"), franskt silfvermynt från
midten af 1300-talet till slutet af 1700-talet. Värdet
växlade mellan 5 och 12 deniers (= 1 1/2–3 1/2 öre).

Blanc [blã’], fr., "hvitt", hvit färg, förekommer
i sammansättningar, som i handeln användas som
beteckningar å en del hvita substanser, mest färger:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>