Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 647-648 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blanche, August, dramatiker, roman- och novellförfattare, politiker, publicist - Blanche, Jacques Émile, fransk målare - Blanchera, göra hvit, bleka, tvätta - Blanchet, Francis Norbert, "Oregons apostel" - Blanchissör och Blanchissös. Se Blanchera - Blanchs kafé. Se Blanch - Blanchs konstsalong. Se Blanch

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

art af författarskap, ett slags mellanting mellan
anekdot och novell, "förenande med anekdotens korthet
karaktärsstudiens djup", står B. som den främste i vår
litteratur, och dessa i viss mån klassiska teckningar
skola tvifvelsutan längst bevara hans namn, på samma
gång de skola gömma minnet af det stockholmska
kulturlif, som i dem skildras. Närsläktade med
dessa berättelser äro ock hans förträffliga små
Minnesbilder. B. försökte sig äfven såsom diktare
i bunden form och utgaf 1850 Några lyriska stycken
samt sceniska monologer och dialoger.

Blanches malmgård.

Under slutet af sin lefnad, då en efter fadern
ärfd förmögenhet satte honom i stånd att välja
sin sysselsättning utan hänsyn till inkomsterna,
egnade B. mycken tid åt det politiska lifvet. Till
1859 års riksdag utsågs han med högsta röstetalet
till representant för Stockholms fjärde valkrets
(Ladugårdslandet). Under de fem riksmöten – tre
under den gamla, två under den nya ordningen –
hvilka han bevistade, förde han med värme och talang
de utprägladt frisinnade åsikternas talan. Han egde
visserligen ej alltid nödiga detaljkunskaper, men
däremot ett varmt nit för saken och en ideell
uppfattning samt en lysande talargåfva. Särskildt
de stora humanitetsfrågorna funno i honom en
ifrig förespråkare. Så arbetade han för främmande
trosbekännares rätt att söka och erhålla ämbeten
i staten, för oäkta barns arfsrätt, för kvinnans
giftomannarätt, emot dödsstraff och prygelstraff,
emot teatercensuren o. s. v. Rätt märkligt var hans
uppträdande i den unionella frågan 1859-60, då han
gentemot Anckarsvärds och Dalmans motioner om revision
af unionsakten och om svenskt veto i ståthållarfrågan
häfdade åsikten om Norges själfständighet; då
han kort därefter deltog såsom representant för
borgarståndet i kröningsdeputationen till Norge,
blef han föremål för lifliga hyllningsgärder. Det
behöfver knappt sägas, att representationsreformen
i honom hade en varm vän. På hans initiativ var det,
som borgarståndet 1859 beslöt hos regeringen anhålla
om ett förslag till representationsreform, och han var
en af ledamöterna i den centralkommitté, som skulle
verka för reformens främjande. För skarpskyttesaken
var han nitiskt verksam både i riksdagen, då det
gällde att skaffa den offentligt understöd, och i det
enskilda lifvet, där han entusiasmerade landets unge
söner för denna frivilliga
folkväpning. Med de förtryckta folkens
frihetsrörelser (Italiens, Polens) sympatiserade
han lifligt och gynnade de politiske flyktingar,
som hitkommo. B. var jämväl en utmärkt och ofta
anlitad tillfällighetstalare samt egde såsom sådan
den hänförelsens eld, som kännetecknar den verklige
improvisatören. Sista gången han uppträdde såsom
talare var på sin dödsdag, 30 nov. 1868, samma dag,
som Karl XII:s bildstod aftäcktes, då han hälsade
de Uppsalasångare, som kommit till Stockholm för
att medverka vid aftäckningsfesten. – B:s stora
hjälpsamhet, hans kärleksfulla sinne och förbindliga
sätt att vara hade gjort honom älskad i vida kretsar;
omkring tre tusen människor följde honom till
grafven, på hvilken hans vänner år 1870 reste en vacker
vård. B:s skrifter ha vunnit en popularitet, som
endast kommit få svenska författare till del. Kort
efter hans död utgåfvos de i samlad upplaga (med en
af Ad. Hedin författad minnesteckning); år 1889-92
utgafs en rikt illustrerad upplaga, till hvilken
fogades såsom ett särskildt band Nils Erdmanns arbete
"August Blanche och hans samtid" (1892). Bland öfriga
skrifter om B. märkas Georg Nordensvans "Aug. Blanche
som lustspelsförfattare" (intagen uti samlingen
"I rampljus", 1900), Marcellus’ karakteristik
i "Politiska silhuetter" och kapitlet om B. i
O. Sylwans "Sveriges litteratur vid 1800-talets midt".
K. W–g.

Blanche [blaj], Jacques Émile, fransk målare,
f. 1861 i Paris, började som friluftsmålare och har
i sitt sökande efter förebilder hittills gått från
Manet till Gainsborough. Han målar hufvudsakligen
porträtt och grupper i ett pikant skisserande
behandlingssätt. Porträttgruppen Frits Thaulow med
familj har varit utställd i Stockholm och inköptes
sedan för Luxembourggalleriet. I Uppvaknandet, Mozarts
cherubin (1904) m. fl. af hans nyaste målningar har
han närmat sig ett om Reynolds påminnande, saftigt
och lugnt målningssätt. Bland hans alltid med smidig
uppfattning målade porträtt märkas spirituella
bilder af författaren Willy, af affischmålaren
Cheret, målad i dennes egen stil, m. fl.
G–g N.

Blanchera (fr. blanchir, af blanche, hvit), göra
hvit, bleka, tvätta. – Blanchissör, tvättare. –
Blanchissös, tvätterska.

Blanchet [bla’njet], Francis Norbert,
"Oregons apostel", f. 1795 nära Quebec, d. 1883 i
Portland, Oregon, prästvigdes 1819, efter att ha
genomgått romersk-katolska seminariet i Quebec,
och sändes 1838 som missionär till Oregon, dit
en mängd kanadensiska katoliker utvandrat efter
Astorias grundläggande. Pater B. slog sig ned i
Vancouver och hade under fyra år blott en enda
ämbetsbroder i Oregon, som då ännu innefattade
jämväl British Columbia och söderut sträckte sig
till Kalifornien. Han blef 1843 apostolisk vikarie
och vigdes till biskop. B. omvände indianstammarna
vid nedre Oregon till kristendomen och grundade en
mängd kyrkor och missionsstationer. Då det väldiga
området 1845 af påfven uppdelades i tre stift, blef
B. biskop af Oregon city. Från sin missionsverksamhet
drog han sig tillbaka först 1881.
V. S–g.

Blanchissör och Blanchissös. Se Blanchera.

Blanchs kafé. Se Blanch.

Blanchs konstsalong. Se Blanch.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>