- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
733-734

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodplasma ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lossnar, utan embolien kan komma till stånd äfven på
annat sätt. I de fall, då blodproppar flyta sönder,
måste det flytande innehållet förr eller senare tömmas
ut i det cirkulerande blodet och där fördelas i fina
droppar, som hvar för sig sålunda kommer att utgöra en
embolus. Då nu blodproppens sönderfall ofta förorsakas
af bakterier, innebär denna form af emboli ofta en
mycket stor fara, i det den medför utsådd af bakterier
till allehanda organ (härigenom uppkommer särskildt
den form af blodförgiftning, som kallas pyemi).

Utom vid trombos förekommer, som nämndt, emboli
äfven vid flera andra sjukliga processer. Vid
hjärtfel lösryckas stundom bitar af klaffarna och vid
arterioskleros bitar af den innersta hinnan (intima)
i kärlen. Vid benbrott kunna från den söndertrasade,
fettrika benmärgen fettdroppar (fett-emboli), vid
elakartade svulster, kräfta och sarkom m. fl. smärre
svulstpartiklar inkomma i blodet. Bakterier kunna på
många olika vägar vandra in i blodet och förorsaka
emboli, och i vissa fall kunna äfven animala
parasiter (Cysticercus, Echinococcus) ge upphof till
embolusbildning. Vid skador på större vener, särskildt
halsvenerna, insugas stundom luftblåsor i blodet.
G. F–r.

Blodregn l. Rödt regn, meteor., omtalas icke sällan
af de gamle klassiske författarna. Enligt nyare
undersökningar, förnämligast af Ehrenberg i Berlin,
innehåller det röda regnet fin kvartssand och ett
ännu finare gul- eller rödaktigt stoft af oorganiskt
ursprung jämte en mängd lämningar af mikroskopiska
organismer, af hvilka Ehrenberg kunnat urskilja mer
än 140 arter. Detta stoft, som nämnde naturforskare
benämner "passad-damm" eller "meteor-damm", förekommer
nästan ständigt på nordvästkusten af Afrika, mellan
Kap Bojador och Kap Blanco, där luften fördunklas
däraf såsom af en rök eller ett töcken, hvarför
denna kuststräcka blifvit kallad "dimkusten". Mera
sporadiskt (dock alltid en eller flera gånger om året)
faller passad-dammet uti Italien och på Medelhafvet,
ännu mera sällan i nordligare delar af Europa. Ehuru
det äfven i torrt tillstånd, om ock i allmänhet
långsamt, sätter sig till marken, finner man likväl
den största myckenheten däraf efter ett starkare
regn, hvilket rycker med sig stoftpartiklarna samt
afsätter dem på fönsterrutor och andra föremål i det
fria. Sjöfarande berätta om en "röd dimma", hvilken de
stundom träffa i grannskapet af Kap Verde-öarna. Den
är tegelröd eller kanelfärgad och någon gång så
intensiv, att den förmörkar solen, skymmer horisonten
och betäcker fartyget med ett tjockt lager af
stoft. Meteordammets ensartade sammansättning och
den omständigheten, att speciellt sydamerikanska
växt- och djurformer förekomma däri, gör det (enligt
Ehrenberg) sannolikt, att Orinocos och Amasonflodens
områden äro dess egentliga hemland. Under den torra
årstiden förbränna nämligen solens lodräta strålar
all vegetation i dessa trakter, marken uttorkas
fullkomligt, hvirfvelvinden upprifver den finaste
sanden och upplyfter den i de högre luftlagren,
där den af antipassaden föres ut öfver oceanen.
R. R.*

Blodrenande medel, farm., den populära benämningen
på en stor mängd såväl organiska som oorganiska
läkemedel, hvilka man tillskrifvit förmåga att befria
blodet från förmodade föroreningar eller
sjukdomsämnen. De åstadkomma vanligen en
förökning af hudens, njurarnas eller tarmarnas
afsöndringar. Dekokter på sassaparill, guajak-ved,
enrötter, sassafras m., fl. hafva åtnjutit stort
rykte såsom synnerligen "blodrenande". Deras
anseende har dock lidit svårt afbräck genom
nyare fysiologiska undersökningar, och de hafva
därför numera ringa eller ingen användning.
O. T. S.*

Blodrot, bot. farm., den ganska grofva, knöliga,
mörkbruna rotstocken af Potentilla Tormentilla
Schrank, hvilken på grund af sin garfsyrehalt
har användts som adstringerande medel
(se d. o.). Drogen har såsom öfverflödig
uteslutits ur svenska farmakopén.
C. G. S.

Blodsband, på födelse grundad nära släktskap, alltså
släktskapen mellan föräldrar och barn samt mellan
syskon inbördes; någon gång utsträckes begreppet
äfven till förhållandet mellan syskonbarn. Jfr
Blodsförvantskap.

Blodsbröllopet, Parisiska. Se Bartolomeinatten.

Blodserum. Se Bakteriologi, sp. 734.

Blodsförbund, en på den allmänt spridda uppfattningen
af blodet såsom den egentliga lifssubstansen (se
t. ex. 3 Mos. 17: 11 o. 14) grundad ceremoni,
ämnad att förena ej besläktade personer i
blodsfrändskap. Ceremonien, hvilken förekommit
eller förekommer hos åtskilliga såväl europeiska
som asiatiska, melanesiska och afrikanska folk,
tillgår så, att de bägge kontrahenterna lindrigt
såras med något hvasst redskap, hvarefter antingen
såren gnidas mot hvarandra, på det att en ömsesidig
blodöfverföring må ega rum, eller ock den ena partens
blod förtäres på ett eller annat sätt af den andra och
tvärtom, eller också blandas bådas blod i en grop i
marken eller å något heligt föremål. Blodsförbundet
medför ofta en fastare och innerligare förening än
de närmaste släktband. Jfr Fostbrödralag.
N. E. H.

Blodsförvantskap, Konsangvinitet (lat. consanguinitas
af con, med, och sanguis, blod). Mycket olika åsikter
hafva gjort sig gällande rörande inflytelsen af
konsangvina äktenskap, d. v. s. äktenskap mellan nära
anförvanter. I människosläktets tidigare åldrar ansågs
nästan intet blodsband utgöra hinder för ingående af
äktenskap. Perser, tatarer, skyter, meder, fenicier
och egyptier gifte sig icke blott med systrar, utan
äfven med döttrar och mödrar. Till och med de äldre
germanska lagarna tilläto konsangvina äktenskap;
så äfven arabernas ända till Muhammed. Nutidens
civiliserade nationer tillåta giftermål mellan
släktingar endast inom vissa gränser; vanligen får
släktskapen icke vara närmare än den mellan kusiner
(jfr Äktenskap).

Erfarenheten har visat att bland barn, som
födas inom äktenskap mellan kusiner eller som
härröra från förbindelser inom "förbjudna led",
förekomsten af idioti, döfstumhet, blindhet (i följd
af retinitis pigmentosa) samt en del nervsjukdomar och
missbildningar äro jämförelsevis vanliga. Frågan om
orsaken till detta förhållande är ännu ej afgjord. Man
är emellertid böjd att antaga, att blodsförvantskapen
ensamt ej är orsaken till degenerationsföreteelserna
hos afkomman. Erfarenheten från djurvärlden ger ej
stöd åt antagandet att inafvel i och för sig skulle
medföra rasens degeneration.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free