Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bloemen. 2. Jan Frans van B., kallad Orizzonte, - Bloemfontein, hufvudstad i den forna Oranje-fristaten - Blois, hufvudstad i franska depart. Loir-et-Cher - Blok, Petrus Johannes, nederländsk historiker - Blokumannaland. Se Blokumenn - Blokumenn, de gamle skandinavernas benämning på invånarna i Valakiet - Blom, Karl Magnus, läkare, naturforskare - Blom, Isak Reinhold, författare - Blom, Fredrik, arkitekt, mekaniker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den förres broder, f. 1662 i Antwerpen, d. 1748
i Rom, var lärjunge af Anton Goubau, men begaf
sig snart till Rom, där han blef en af Gaspar
Dughets efterföljare. Han utmärkte sig för mycken
klarhet i luftperspektivet och fick däraf sitt
tillnamn. Hans landskap, mycket lika hvarandra, finnas
i de flesta romerska samlingar (i Villa Borghese
t. ex. finns en hel Orizzonte-sal med omkr. 50 taflor).
Dessutom träffas han i många såväl offentliga som
privata samlingar Europa rundt. Ett signeradt
Italienskt landskap eges af bankdirektör K.
Wallenberg.
C. R. N. (O. G–g.)
Bloemfontein [blō′mfåntēn], hufvudstad i den
forna Oranje-fristaten i Syd-Afrika, nära floden
Modder, 1,370 m. ö. h., på en vidsträckt slätt.
Omkr. 12,000 inv. (1899). B. är genom järnväg
förenadt med Port Elizabeth och med Kapstaden.
Staden, som uppstod omkr. 1836, har flera kyrkor,
två colleges och ett teologiskt seminarium. Utmärkt
kurort för lungsiktiga.
Blois [blωa′], hufvudstad i franska depart.
Loir-et-Cher, på högra stranden af Loire, öfver hvilken
en 305 m. lång stenbro för till förstaden Vienne.
21,407 inv. (1901). B. består af en modern stadsdel
vid floden och en gammal stadsdel på sluttningen af
en höjd, på hvars ena ände ligger ett gammalt slott,
byggdt och ändradt under olika tider (hufvudsakligen
under Ludvig XII och Frans I) samt i våra
dagar restaureradt. På en annan del af nämnda
höjd ligger katedralen (från 1600-talet). För öfrigt
märkas romerska vattenledningar, det biskopliga
slottet med terrassträdgårdar, kyrkan S:t Nicolaus,
från 12:e och 13:e årh., samt en mängd enskilda
byggnader från 15:e och 16:e årh. B. är säte för
prefekt och biskop, har ett collège, ett teologiskt
seminarium, ett lärar- och ett lärarinneseminarium,
ett bibliotek (50,000 bd), ett museum, ett dårhus
och ett stuteri. Tillverkning af trä- och lervaror,
maskiner samt ättika; handel med vin och brännvin,
boskap och spannmål. – B. var en betydlig ort
redan på romartiden, såsom romerska minnesmärken
visa; dock omtalas det först af Gregorius af
Tours under namnet Blesæ. Under medeltiden var
det hufvudstad i grefskapet Blaisois. Sedan var
det ända till Henrik IV ofta konungaresidens och
ständernas samlingsplats. 1513 slöts där fred mellan
Ludvig XII och Ferdinand den katolske; 1588 hölls
där en riksdag, under hvilken Henrik af Guise och
hans broder, kardinalen Ludvig, mördades. I B.
föddes Ludvig XII, fysikern Papin och historikerna
Augustin Thierry och Amédée Thierry.
J. F. N.
Blok, Petrus Johannes, nederländsk
historiker, f. 1855, studerade vid universitetet i Leiden
samt blef 1884 professor i Groningen och 1894
professor i Leiden. Bland hans företrädesvis
socialpolitiska arbeten öfver Nederländernas historia må
framhållas: Eene hollandsche stad in de middeleeuwen
(1883), Eene hollandsche stad onder de
bourgondisch-oostenrijksche heerschappij (1884) och
Geschiedenis van het nederlandsche volk (ett stort
anlagdt arbete, hvaraf 5 bd utkommo 1892–1901;
öfvers. till engelska 1898, till tyska 1901). B. är
en af utgifvarna af tidskriften ”Museum”.
Blokumannaland. Se Blokumenn.
Blokumenn, de gamle skandinavernas benämning
på invånarna i Valakiet. – Blokumannaland,
blokumännens land, Valakiet.
Blom, Karl Magnus, läkare, naturforskare,
f. 1737 i Kalfsviks socken i Småland, blef 1755
student i Uppsala samt egnade sig där först åt
teologien och sedan, på Linnés inrådan, åt de
medicinska vetenskaperna. Efter en utrikes resa (1760–61)
promoverades han 1763 i Uppsala till med.
doktor (primus). 1764 utnämndes han till läkare
i Östra Bergslagen, och 1774 blef han därjämte
provinsialläkare i Hedemora, hvilken tjänst han
innehade till 1808. Ledamot af Vetenskapsakademien
1778. Död 1815 såsom titulär assessor. B. var en
mycket framstående och anlitad läkare samt riktade
sin tids medicinska och naturvetenskapliga tidskrifter
med ett stort antal uppsatser af mycket växlande
innehåll. En insekt, Tortrix blomiana, har sitt
namn efter honom.
Blom, Isak Reinhold, författare, f. 1762
i Nikolai socken (nära Nyköping) i Södermanland,
blef 1793 sekreterare i öfverståthållar-ämbetet, 1797
rådman i Stockholm och 1809 justitieråd.
Sistnämnda år deltog han som medlem af riksdagens
konstitutionsutskott i utarbetandet af Sveriges nya
regeringsform. 1818 fick han af Uppsala universitet
hedersdiplom som juris doktor. Död 1826. – 1790
skref B. sin första offentliggjorda dikt, Sång till
författaren af Oden (Leopold). 1792 vann han
Svenska akademiens dubbla stora pris för Skaldebref
till dem, som söka ett odödligt namn och 1794
hedersaccessit för en skrift Om religionens nödvändighet
för samhällens bestånd. Dessa bägge dikter
förskaffade honom 1797 inträde i nämnda samfund.
B. var Leopolds efterföljare och vapendragare. Hans
Utkast till en historisk och critisk afhandling om
svenska vitterheten före v. Dalins tid är ett af de
första försöken att teckna vitterhetsperioden från
Stiernhielm till Dalin. Samlade skrifter 1827.
Blom, Fredrik, arkitekt, mekaniker, f. 1781
i Karlskrona, blef 1801 konduktör, 1805
löjtnant-mekanikus och 1808 kapten-mekanikus vid flottan.
1811 blef han direktör för mekaniska skolan, vid
hvilken han 1803 hade blifvit ord. lärare, och
1812 major vid örlogsflottans mekaniska kår samt
arkitekt vid kronans allmänna byggnader i hufvudstaden.
1817 förordnades han till departementschef
vid arméns flottas eskader i Stockholm och utnämndes
till professor i högre byggnadskonst vid konstakademien,
i hvilken han (ledamot 1812) var vice preses från
1836 till sin död. Han utnämndes 1822 till
öfverstelöjtnant, gjorde 1829–30 en vetenskaplig resa i
utlandet, blef 1836 intendent vid öfverintendentsämbetet
och 1840 öfverste vid flottans mekaniska
kår. Död i Stockholm 1853. Om hans rastlösa
verksamhet vittna en mängd maskinkonstruktioner,
reparationer af kyrkor och slott, byggnader för militära
behof (bl. a. kasern för lifgardet till häst, färdig
1811), bro- och kajbyggnader, förslag till Kungsträdgårdens
förändring (1816) m. m. 1820 väckte han
uppmärksamhet genom uppfinningen af ett sätt att
bygga flyttbara trähus. Bland hans öfriga arbeten må
nämnas ullmagasinet i Norrköping (1832) samt, i
Stockholm och dess omgifningar, ombyggnaden af det
gamla posthuset (1821), Rosendals lustslott (började
byggas 1823), Skeppsholmskyrkan (1824–42) och
ombyggnaden af konstakademiens hus (1840-talet).
– B. var den siste representanten för den torftiga
och nyktra stil, som i synnerhet under 1820-talet
utmärkte Sveriges byggnadskonst.
R–n. (G–g N.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
