Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomsterspråk, att genom blommor förtäckt meddela sina tankar och känslor - Blomsterträdgård. Se Trädgård - Blomster-ur, bot. Blommors öppnande och slutande på för hvarje art bestämda tider - Blomsterärter, bot. Se Lathyrus - Blomstrand. 1. Anders B., missionär - Blomstrand. 2. Kristian Vilhelm B., kemist - Blomstrandit Lindstr., miner. Se Nohlit - Blomställning, bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känslostämningen. Blommor eller växter användas ock
som symboler för länder och furstesläkter; sålunda är
tisteln symbol för Skottland, väpplingen för Irland,
liljan för ätten Bourbon, röda rosen och hvita rosen
för husen Lancaster och York. Litt.: Du Vignau, "Le
langage muet, ou 1’art de faire amour sans parler"
etc. (1688, 1718), Charlotte de Latour, "Le langage
des fleurs" (13 :e uppl. 1881), Symanski, "Selam" (3:e
uppl. 1823), Bratanek, "Beiträge zu einer aesthetik
der pflanzenwelt" (1853), samt "Blomsterspråket"
(1838, flera uppl.) o. a. dylika svenska folkskrifter
(den senaste 1888). – I öfverförd bemärkelse menas
med blomsterspråk ett alltför bildrikt språk.
Blomsterträdgård. Se Trädgård.
Blomster-ur, bot. Vissa växters blommor öppna
sig endast en gång, för att sedan vissna och
affalla. Andra åter öppna och sluta sig flera gånger
under blomningsperioden; och härvid har man iakttagit,
att detta öppnande och slutande sker på för hvarje
art bestämda tider under dagens lopp. Linné begagnade
denna blommornas egendomlighet till att uppställa ett
s. k. blomster-ur. Så t. ex. öppnar sig, enl. Linné,
i Uppsala-trakten Tragopogon pratense kl. 3–5 f. m.,
Taraxacum officinale kl. 5–6 f. m., Nymphæa alba
kl. 7 f. m. o. s. v. Tragopogon pratense sluter
sina blomkorgar kl. 9–10 f. m., Nymphæa alba
kl. 5 e. m. För olika trakter äro dessa tider olika:
Taraxacum officinale öppnar sig i Innsbruck (Tyrolen)
omkr. 1 timme senare än i Uppsala, men sluter sig
5–6 timmar senare. G. O. R.
Blomsterärter, bot. Se Lathyrus.
Blomstrand. 1. Anders B., missionär, f. 19 dec. 1822
i Växjö, där fadern var lektor, blef 1840 student
i Lund, 1844 filos. doktor och 1846 docent i
kyrkohistoria, hvarefter han flera terminer förestod
en teologisk professur. 1849 blef han prästvigd. 1855
begaf sig B. till missionsanstalten i Leipzig och
1857 i den svenska missionens tjänst till Indien,
där han verkade till 1885 såsom hednapredikant,
församlingspastor, lärare vid prästseminariet i
Tranquebar och medlem i missionskyrkorådet, men
hufvudsakligen såsom skriftställare. Som docent utgaf
han Handbok i lutherska kyrkans symbolik (1855,
2:a uppl. 1874) samt en öfversättning af Kurtz’
"Lärobok i kyrkohistoria" (1856), och sedan han lämnat
fäderneslandet, utkom en årgång af hans predikningar
(1860). På tamuliska utgaf B. en mängd skrifter:
en förklaring af Luthers katekes, en biblisk
historia, en bönbok, en öfversättning af Arndts
"Sanna kristendom", en lärobok i kyrkohistorien,
granskade upplagor af en äldre tamulisk
bibelöfversättning och af en tamulisk psalmbok samt
en förklaring öfver Frälsarens lidandes historia
m. fl. Sedan 1863 utgaf han en tamulisk tidskrift,
"Arunodaiam" (Morgonrodnad). 1885 återvände han
till Sverige. Han utnämndes till teol. doktor vid
jubelfesten i Köpenhamn 1879 och afled i Lund 17
okt. 1887. Jfr M. Weibull, "Lunds univ:s historia",
och Svenska kyrkans missionstidning 1887 n:r 11.
(K. H.)
2. Kristian Vilhelm B., den föregåendes broder,
kemist, f. 20 okt. 1826 i Växjö, blef student i
Lund 1844. filos. doktor 1850, docent i kemi 1854,
adjunkt och laborator i samma ämne 1856 och professor
1862. Från denna befattning erhöll han 1895 på begäran
afsked. Död i Lund 5 nov.
1897. B. har författat en stor mängd afhandlingar i
kemi och mineralogi äfvensom i geologi. Bland hans
kemiska skrifter må nämnas Om några egendomliga
molybdenföreningar (1857), hvarigenom han uppvisade
tillvaron af en märkvärdig grupp haloidföreningar
af denna metall, hvilka alla innehålla trenne
förenade atomer molybden; vidare undersökningar
öfver volframs klorider och bromider (1860) samt
öfver tantalgruppens metaller (1865), hvarigenom
de i hög grad orediga äldre uppgifterna om dessa
metaller första gången utreddes, och slutligen hans
arbeten om kväfvets fematomighet (1869). Han har
äfven författat flera teoretiskt kemiska arbeten,
bl. a. Om de organiska kropparnas konstitution (1864)
och Die chemie der jetztzeit (1869), i hvilka han
lämnat en detaljerad och kritisk framställning af
samtidens kemiska teorier och uttalat många nya och
originella åsikter öfver sammansättningen af flera
grupper föreningar. Många af hans teoretiska åsikter,
t. ex. hans diazoniumformel (se Diazoföreningar),
hafva sedermera blifvit allmänt antagna. B. har äfven
författat eller bearbetat läroböcker i kemi. såsom
Lärobok i oorganisk kemi (1873; 3:e uppl. 1886)
och Lärobok i organisk kemi (1877) samt en populär
afhandling Naturens grundämnen i deras inbördes
förhållande till hvarandra (1875). På mineralkemiens
område har han utfört flera arbeten. Dit höra
upptäckterna af mineralen manganosit, vallerit och
de många nya fosfaten från Västanå m. m. B. deltog
i 1861 års Spetsbergsexpedition och utgaf därefter
Geognostiska iakttagelser under en resa till
Spetsbergen (1864). Det bör nämnas, att B. var den
förste, som i Sverige lärde och tillämpade de nyare
åsikter i kemien, hvilka uppstått i utlandet ett
årtionde efter Berzelius’ död. Se vidare P. Klasons’
nekrolog öfver B. i "Svensk kemisk tidskrift" (1897)
och "Berichte d. deutsch. chem. gesellschaft", 30
(s. å.). P.T.C.-
Blomstrandit Lindstr., miner. Se Nohlit.
Blomställning, bot. I många fall sitta blommorna
ensamma, vare sig såsom topp- eller sidoställda, men
i de flesta fall utvecklas från den blombärande delen
af stammen flera i hvarandras närhet sittande blommor,
hvilka uppbäras af särskilda skottsystem, som ofta
i påfallande grad skilja sig från de vegetativa
skottens och hafva fått namn blomställningar
l. inflorescenser. Dessa utmärka sig dels genom
sin förgrening, dels genom den reduktion bladen
å desamma äro underkastade, i det att de vanligen
blifva små och obetydliga (högblad) eller alldeles
försvinna. Dessa förändringar å de blombärande skotten
äro att uppfatta såsom en tillpassning egnad att
underlätta befruktningen. Genom dem samlas blommorna
i hvarandras närhet, dock utan att döljas af blad:
förhållanden gynnsamma för pollinationen, vare sig
denna sker genom insekter eller vind. I somliga fall
äro äfven högbladen genom sin form och färg (Calla,
Cornus suecica m. fl.) egnade att fästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
