- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
767-768

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomsterträdgård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Błonie, stad i ryska guvern. Warschau, i det
forna Masovien, 22 km. v. s. v. om Warschau, vid
floden Ułrata, en biflod till Weichsels biflod
Bzura. Omkr. 1,400 inv. Där hade Karl XII sitt
högkvarter från början af aug. till de sista dagarna
af dec. 1705.

Bloomerism [blom-] l. Petticoatreform, en
agitation mot den vanliga fruntimmersklädseln
och för anläggandet af en manlig dräkt äfven af
kvinnorna. Köreisen leddes af och fick sitt namn
efter en amerikanska, fru Amalia Bloomer (f. 1817,
d. 1894), som i början af 1850-talet vann en del
anhängare i Amerika och England.

Bloomfield [blō’mfīld], fabriksort i nordamerikanska
staten New Jersey, nära Newark. 9,668 inv. (1900).

Bloomfield [blö^mfild]. 1. Benjamin B., baron B.,
engelsk militär och diplomat, f. 1768. d. 1846, blef
1781 artilleriofficer och avancerade till generalmajor
(1814). B. stod högt i gunst hos prinsen af Wales
(sedermera Georg IV), beklädde flera höga hofämbeten
och var en tid dennes privatsekreterare. 1812–18
var han medlem af underhuset. 1822 föll han i onåd
vid hofvet och nedlade sina ämbeten. B. var 1823–33
engelsk minister i Stockholm, upphöjdes 1825 till
irländsk peer (baron af Oakhampton och Redwood) samt
blef efter sin återkomst till hemlandet kommendant i
Woolwich. I Sverige blef B. vunnen för metodismen af
den bekante G. Scott, som skildrat hans omvändelse i
"A coronet laid at Jesus’ feet in the conversion of
the late lord Bloomfield" (1856). – B:s sonhustru,
lady Georgiana B. (se nedan), utgaf 1884 Memoir of
Benjamin, lord Bloomfield
(2 bd; "Förre engelske
ministern i Stockholm lord Bloomfields memoarer från
svenska hofvet", 1886), ett föga betydande arbete.

2. John Arthur Douglas B., baron B., den föregåendes
son, engelsk diplomat, f. 1802, d. 1879, började
sin diplomatiska bana redan vid 16 års ålder som
attaché i Wien, blef 1826 legationssekreterare hos
sin fader i Stockholm och förflyttades 1839 som
ambassadsekreterare till Petersburg. 1844 blef han
brittisk envoyé därstädes, förflyttades 1851 på egen
begäran till Berlin, där han under Krimkriget med
framgång motarbetade Rysslands inflytande, och var
1860–71 brittisk ambassadör i Wien. – B. gifte sig
1845 med lord Ravensworths yngsta dotter, Georgiana
Liddell
, f. 1822, en af drottningens hoffröknar,
hvilkens skildringar af hof- och sällskapslif vunnit
stor spridning. Utom sitt arbete om svärfadern (se
ofvan) har lady B. utgifvit Reminiscences of court
and diplomatic life
(2 bd, 1883, tysk öfvers. 2:a
uppl. 1894). -
(V.S–g.)

Bloomfield [blö’mfild], Maurice, nordamerikansk
indolog och komparativ språkvetenskapsman, f. 1855
i Biditz i Österrike, utvandrade 1867 till Förenta
staterna, studerade vid universitetet i Chicago och
Syd-Carolina, hvarest han blef magister
artium 1877, samt vid Yale och Johns Hopkins’
universitet, där han 1879 blef filos. doktor. Efter
fortsatta studier i Berlin och Leipzig kallades
han 1881 till professor i sanskrit och jämförande
språkvetenskap vid Johns Hopkins’ universitet i
Baltimore. B:s förnämsta arbeten äro: en edition
från originalmanuskript af "Kauçikasutra" (1890, i
"Journal of the American oriental society", bd 14),
öfversättning af "Atharvaveda" ("Sacred books of
the East", bd 42), index till "Bergaigne, religion
védique" (1897, i Bibl. de 1’école des hautes études
117), "Atharvaveda and Eopathabrahmana" (1899 i
Bühlers "Grundriss der indoarischen philologie"),
tills, med R. Garbe i Tübingen Kaçmir-recensionen af
Atharvaveda och en under utarbetning varande stor
"Concordance of the hymns and sacred formulas
of the entire vedic litterature". B. har vidare
lämnat tidskriftsuppsatser angående det gamla
Indiens litteratur, religion, mytologi och
historia, bl. a. omkr. 50 bidrag till Vedas
tolkning, skrifvit om sanskritisk, grekisk,
latinsk och jämförande grammatik samt om mytologi
och religionsvetenskap i allmänhet. B. är en af
direktörerna för American oriental society och är en
af samtidens förnämsta auktoriteter på den indiska
(företrädesvis vediska) litteraturens område.
K. F. J.

Bloomington [blō’miŋtən]. 1. Stad i nordamerikanska
staten Illinois. 23,286 inv. (1900). Kolgrufvor,
järnindustri. Det eger 17 kyrkor samt en högre
läroanstalt (wesleyan university). I närheten ligger
statsuniversitetet (state normal university), med
omkr. 500 studenter. – 2. Stad i nordamerikanska
staten Indiana, s. v. om Indianapolis. 6,460
inv. (1900). Statsuniversitet (Indiana university),
grundadt 1820, med 45 lärare och 1,285 studerande
(1902).

Blooms [blō’mṡ], eng., metall., benämning
på ämnesvalsadt järn eller stål med
vanligen kvadratisk genomskärning, hvars
sida är större än 6 eng. tum (150 mm.).
G. D.

Blooteling [blå-], Abraham, holländsk
kopparstickare, f. 1634 i Amsterdam, d. omkr. 1690, begaf
sig vid fransmännens invasion 1672 till England
och vann där framgång i synnerhet med etsningar,
men återvände hem efter fredsslutet 1678. Han
förbättrade svartkonstgravyren genom uppfinningen
af granuleringsstålet (se Mezzotinto-gravyr).
(O. G–g.)

Blosshållare kallades de med bloss eller vaxljus
försedde svenner, som fordomdags ledsagade brudgummen
till bröllopsgården samt bruden på färden från
bröllopsgården till hennes nya hem. Samma bruk förekom
äfven vid vigselns förrättande i kyrkan. Härvid
utbyttes blossen redan mot slutet af medeltiden
oftast mot vaxljus. Stafvar för bärande af sådana
vid kyrkliga ceremonier, ljusstafvar, kallas,
emedan de ofta användts vid vigsel, stundom också
brudbloss. Seden att blosshållare buro ljus eller
bloss före brudparet i kyrkan bibehöll sig i Sverige
ännu allmänt i början af 1700-talet, ja fortlefde
i Småland ännu inpå 1800-talet. Ordet betecknar
äfven de skaft, hvari blossen vanligen anbragtes,
när man med dem skulle lysa sig, vare sig dessa
hållare fästes någonstädes eller buros i hand. I
sistnämnda fall voro de till sin grundgestalt
vanligen stafformiga. Blosshållare voro under
medeltiden allmänt i bruk såväl vid färder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:48 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free