Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blount. 2. Sir Christoph B., troligen den föregåendes yngre broder - Blount. 3. Mountjoy B., baron Mountjoy och earl af Newport - Blount, Charles, deistisk engelsk författare - Blow, John, engelsk tonsättare - Blowitz, Henri Georges Stéphane Adolphe Opper de, tysk-fransk tidningsman - Bludenz, stad i Vorarlberg - Bludov, Dmitri Nikolajevitj, grefve, rysk diplomat och politiker - Blue books, eng. Se Blå böcker - Blue mountains. Se Blå bergen - Blue pills, pilulæ cærulcæ, piller innehållande metalliskt kvicksilfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef han invecklad i Essex’ rättegång, dömdes till
döden och airättades i mars 1601.
3. M o u n t j o y B., baron Mountjoy och
earl af Newport, f. omkr. 1597, d. 1665, naturlig
son af Charles B. och Penelope Rich, vann stor
gunst vid Karl I:s hof och upphöjdes 1628 till earl
af Newport. Under långa parlamentets första skede
tillhörde han oppositionen och gjorde som kommendant
i Towern denna flera viktiga tjänster, hvarför han i
onåd afskedades af Karl I. Då inbördeskriget utbrutit,
stred B. i konungens armé som generallöjtnant under
hertigen af Newcastle, men råkade i häftig tvist
med denne. Tillfångatagen vid Dartmouth 1646 af
parlamentshären, lössläpptes han endast mot borgen
och deltog sedan ej mer i det politiska lifvet.
V. S–g.
Blount [blau’nt], Charles, deistisk engelsk
författare, f. 1654, d. 1693, son till den för sina
resor i orienten och Egypten bekante sir Henry Blount
(f. 1602, d. 1682), utgaf flera tämligen
osjälfständiga, i hånfull ton hållna fritänkarskrifter,
hvilka röja påverkan af Herbert af Cherbury och
förebåda Tolands författarskap. B. gjorde sig
äfven känd som whigpolitisk skriftställare och blef
indirekt orsak till den engelska pressens frigörelse
från censurtvånget. Han utgaf nämligen 1693 två
broschyrer mot censursystemet, hvilkas innehåll dock
väsentligen är hämtadt ur Miltons "Aeropagitica",
samt utlade en snara för censorn, Edmund Bohun, i
det att denne lockades att godkänna en af B. anonymt
författad skrift, som sedan enligt parlamentets
beslut offentligen brändes och kostade censorn hans
ämbete. Denna händelse blottade censursystemets
brister och föranledde dess afskaffande ett
par år senare (1695). B:s karaktär är lifligt
skildrad af Macaulay i dennes engelska historia
(kap. 19). Hans Miscellaneous works utkommo 1695.
V. S-g.
Blow [blåu’], John, engelsk tonsättare, f. 1648,
d. 1708, blef 1669 organist i Westminster, 1685
k. kammarmusikus och 1687 kantor i Paulskyrkan i
London. Han skref ett mycket stort antal anthems,
services och annan kyrkomusik, dessutom klaversviter
m. m., delvis utgifna tillsammans med sådana af hans
lärjunge Purcell, för hvars skull han afstod från sin
organistbefattning. A. L.
Blowitz [blåvits], Henri Georges Stéphane
Adolphe Opper de, tysk-fransk tidningsman, Times’
korrespondent i Paris, f. omkr. 1825 i Blowitz,
nära Pilsen, troligen af bömisk-judisk härkomst,
kom i unga år, efter vidlyftiga fotvandringar och
resor, till Frankrike, där han 1848 af Falloux
blef anställd som lärare vid lycéet i Tours och
senare vid andra skolor. Dock känner man ej med
säkerhet hans öden under de följande åren, tills
han i början af 1850-talet blef lärare i Marseille,
där han 1859 ingick’äktenskap med Arnaud Bethford,
en mycket ansedd dam, hvilken förbindelse gaf
honom fördelaktiga relationer. Han började nu
sysselsätta sig med politik, spelade en betydande
roll i Marseille, lyckades kort före kejsardömets
fall förhindra Lesseps’ val till deputerad som
regeringskandidat, lät omedelbart efter Sedans fall
naturalisera sig som fransk medborgare och förvärfvade
sig Versaillesregeringens bevågenhet genom att
väsentligen bidraga till kommunens undertryckande i
Marseille. Han erhöll af Thiers hederslegionen och
löfte om
generalkonsulatet i Riga, men blef af L. Oliphant
anmodad att tillfälligtvis ersätta Times’
Pariskorrespondent. Denna interimistiska
tjänstgöring varade till 1874, då B., efter
att hafva lyckats intervjua Alfons XII samma dag
underrättelse om statskuppen anlände, utsågs till
ordinarie korrespondent. Som sådan tjänstgjorde
han till sin död, 18 jan. 1903. Under denna tid
var han tvifvelsutan världens mest uppmärksammade
tidningsman. Hans största journalistiska bedrift
utfördes vid kongressen i Berlin, då han satte
Times i stånd att publicera hela kongressbeslutet
samtidigt med att det undertecknades. 1892 sände
han Times ett meddelande om att en rysk-fransk
militärallians afslutats och förutspådde ett
blifvande förbund mellan dessa makter, hvilka
påståenden tidningen dock ej vågade publicera. Först
fem år senare visade det sig, att han haft rätt. En
fenomenal förmåga att göra betydande personer sig
förbundna och en stor skicklighet i att begagna sin
tidnings och sin positions prestige satte honom
i stånd att, trots mindre sympatiska egenskaper,
ständigt uppehålla intima förbindelser med de ledande
personligheterna. Ett utomordentligt minne och en
stor fond under den af ett visst dunkel insvepta
ungdomstiden förvärfvade mångsidiga kunskaper
och erfarenheter voro ytterligare betingelser
för hans verksamhet, under hvilken han och Times
ofta spelade en storpolitisk roll. Efter hans död
utkommo hans memoarer, My memoirs (1903; "Hvad
en tidningsman upplefvat. Mina memoarer", 1904),
hvilka äro af tvifvelaktigt värde.
G. Stg.
Bludenz [blöd-], stad i Vorarlberg, vid högra stranden
af Ill och vid Arlbergbanan (Innsbruck– Bregenz). 581
m. ö. h. 4,027 inv. (1900). Bomullsspinnerier och
mekaniskt väfveri. B., som har medeltidsutseende,
med trånga, krokiga gator och båggångar (lauben)
längs husen, och ett högt öfver staden liggande slott,
Gayenhofen, besökes mycket af turister.
Bludov, Dmitri Nikolajevitj, grefve r rysk
diplomat och politiker, f. 1785, d. 1864,
tjänstgjorde vid flera af Rysslands beskickningar
i utlandet (bl. a. som legationssekreterare
i Stockholm). 1839 utnämndes han till
justitieminister och president i lagkommissionen,
hvilken under hans ledning fullbordade Speranskis
kodifieringsarbete. B. inlade stor förtjänst om
tillkomsten af de ukaser, som på 1840-talet något
lossade på lifegenskapens band. Han upphöjdes
1842 i grefligt stånd. 1858 blef han ordförande i
centralkommittén för böndernas frigörelse samt 1861
president i riksrådet och ministerkommittén. Som sådan
undertecknade han 2 mars 1861 den akt, hvarigenom
lifegenskapen definitivt upphäfdes. Hans biografi
skrefs af J. P. Kovalevski (Petersburg 1886). – B:s
dotter, grefvinnan Antonida Dmitrievna B., d. 1891,
spelade en inflytelserik roll vid kejsarinnan Marias
(Alexander II:s gemåls) hof, var mystiskt exalterad
och befordrade ifrigt den ortodoxa propagandan i
Rysslands västliga provinser.
Blue books [blö’-buks], eng. Se Blå böcker.
Blue mountains [blö’ mäu’ntinå]. Se Blå bergen.
Blue pills [blö’ pi’ls], pilulæ cærulcæ, piller,
innehållande metalliskt kvicksilfver och beredda med
s. k. <i>conserva rosæ (se Rosenblad). De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
