Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blumenthal, Leonhard, grefve von B., preussisk generalfältmarskalk - Blumenthal, Jakob, tysk pianovirtuos - Blumenthal, Oskar, tysk teaterförfattare och satiriker - Blumer, Johann Jakob, schweizisk rättslärd och politiker - Blumner, Martin, tysk musiker - Blunck, Ditlev, dansk målare - Blunder, förbiseende, misstag, "bock", dumhet - Bluntschli, Johann Kaspar, schweizisk rättslärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtidigt till generalfältmarskalk. Afsked 1898. Död
22 dec. 1900. Hans Tagebücher, behandlande 1866 och
1870–71 års krig, utgåfvos 1902 af hans son grefve
Albrecht von B. O. M.
Blumenthal [blom-], Jakob, tysk pianovirtuos, f. 1829
i Hamburg, sedan 1848 bosatt i London, har komponerat
flera briljanta salongsstycken äfvensom kammarmusik.
A. L.
Blumenthal [blom-], Oskar, tysk teaterförfattare
och satiriker, f. 13 mars 1852 i Berlin, af judisk
börd, gjorde sig känd som spefull följetonist
och teaterkritiker i "Berliner tageblatt" 1875–87
och ledde 1S88–97 med framgång en ny skådebana,
Lessing-teatern, i Berlin. 1894–95 var han äfven
direktör för Berliner theater. Han odlade där
särskildt det moderna konversationsdramat. B. har
utgifvit flera polemiska och satiriska
skiss-samlingar, bl. a. Allerhand ungezogenheiten
(1875; 6:e uppl. 1899), Bummelbriefe (1880) och
Von der bank der spötter (1S84), epigramsamlingarna
Aus heiterm himmel (1880; ny uppl. 1882) och
Aufrichtigkeiten (1887) m. m. Han tillkämpade
sig efter hand framgång äfven på lustspelets
område genom skickligt förd dialog, späckad med
kvicka infall och träffande anmärkningar, hvaremot
handlingen i hans stycken är mycket torftig och ofta
osannolik samt teckningen af hufvudfigurerna icke
sällan bristfällig. Hans mest kända pjäser torde
vara Der probepfeil (1884; "Profpilen", 1885), Die
grosse glocke (1885; "Den stora klockan", s. å.),
Ein tropfen gift (1886; "En droppe gift", s. å.),
Das zweite gesicht (1890; "Dubbelspel", 1891),
Grossstadtluft (1891, förf. i bolag med G. Kadelburg;
"Storstadsluft", 1892), feeriskådespelet Frau Venus
(tills, med E. Pasqué; "Fru Venus", 1891), Auf der
sonnenseite (med Kadelburg, 1898; "På solsidan",
1899), Als ich wiederkam (med densamme, 1902) och
det spanskhistoriska dramat Der tote löwe (1904),
hvars uppförande förbjöds af berlincensuren, enär
dramat anspelar på kejsar Vilhelm II:s förhållande
till Bismarck.
Blumer [blo-], Johann Jakob, schweizisk
rättslärd och politiker, f. 1819 i Glarus,
d. 1875 i Lausanne, var en tid landsarkivarie och
president i civildomstolen i sin födelsestad, blef
1861 president i appellationsdomstolen därstädes
samt arbetade som sådan nitiskt på civillagens och
straffprocessens ombildning och kodificering. 1874
utnämndes han till president i den nyupprättade
schweiziska förbundsrätten i Lausanne. 1847–48
representerade B. kantonen Glarus i den schweiziska
förbundsdagen ("tagsatzung"). och 1848–74 var han
medlem af ständerrådet, där han upprepade gånger
presiderade. Bland hans vetenskapliga arbeten märkas
Staats- und rechtsgeschichte der schweizerischen
demokratien (3 bd, 1850–59) och Handbuch der
schweizerischen bundesstaatsrechts</i> (2:a uppl., 3 bd,
1877–87). B. var också en af stiftarna af kantonen
Glarus’ "Historiska förening" och en af de flitigaste
medarbetarna i dess "Jahrbuch". E. A-t.
Blumner, Martin, tysk musiker, f. 1827 i Mecklenburg,
d. 1901, blef 1853 vicedirigent och 1876 dirigent
i sångakademien i Berlin och senare föreståndare
för en akademisk mästerskola i komposition. B. var
vokalkompositör af konservativ riktning. Han
komponerade oratorierna Abraham och Der fall
Jerusalems, psalmer, motetter, duetter m. m. samt
skref Geschichte der Berliner singakademi
(1891), hvarför han utnämndes till
hedersdoktor vid Berlins universitet.
A. L.
Blunck, Ditlev, dansk målare, f. 1798 i Holstein,
d. 1853 i Wien, var en af den eckersbergska skolans
mera framstående lärjungar. Han uppehöll sig en längre
tid i Rom, slöt sig under det första slesvigska kriget
till de upproriske och återvände sedermera aldrig
till Danmark. Utom några altartaflor målade han En
ung kopparstickare vid sitt arbete, Esekiels
syn (båda i Köpenhamns konstmuseum), Thorvaldsen
bland danska konstnärer i en romersk osteria (i
Thorvaldsens museum), romerska gatscener och typer,
porträtt m. m. Ph. W.*
Blunder (af eng. blunder, missgrepp), förbiseende,
misstag, "bock", dumhet.
Bluntschli, Johann Kaspar, schweizisk rättslärd,
f. 1808 i Zürich, d. 1881 i Karlsruhe. Han studerade
juridik i Berlin och i Bonn och blef 1833 professor i
rättsvetenskap vid det då nyupprättade universitetet
i Zürich. Under de oroligheter, som vid denna tid
upprörde hans fädernestad, slöt han sig till
det konservativa partiet, hvars ledare han
från 1837 var i stora rådet. 1839 medlem af
regeringen, slöt han sig vid samma tid till Rohmers
mystisk-panteistiska filosofi, hvilket medförde
en betydande modifikation i liberal riktning af
hans statsuppfattning. Detta gjorde emellertid B:s
deltagande i regeringen såsom de konservatives målsman
omöjligt, hvarför han afgick 1845. Hans anseende som
jurist var dock så stort, att uppdraget att utarbeta
en civil lagbok enhälligt gafs åt honom. På grund
af de politiska förhållandena i Zürich flyttade
B. 1847 till München, där han var professor i
juridik 1848–61. Hans energiska uppträdande för
Tysklands enhet väckte emellertid anstöt i det på
denna tid partikularistiskt sinnade München, och
B. flyttade 1861 till Heidelberg. Sitt nya hemland,
Baden, sträfvade han att hålla neutralt under det
preussisk-österrikiska kriget 1866, och denna hans
hållning skaffade honom äfven där många ovänner, men
krigets utgång gaf B. rätt och gjorde, att han, trots
åtskilliga motigheter och intriger vid universitetet,
kunde bibehålla platsen där till sin död. Under
sina sista lefnadsår var B. en verksam medlem af
den tyska protestantföreningen. Bland B:s många,
med rätta högt uppskattade arbeten på det juridiska
och i synnerhet på det statsvetenskapliga området
märkas följande: Allgemeine staatsrecht (1852; 5:e
uppl. 1875–76 under titeln Lehre vom modernen staat),
ett arbete, som förskaffade B. europeisk ryktbarhet
och öfversattes till flera språk, däribland japanska;
Deutsches privatrecht (1853-54), Privatrechtliches
gesetzbuch für den kanton Zürich (1854–56),
Geschichte des allgemeinen staatsrechts (1864), Das
moderne kriegsrecht (1866), Das moderne völkerrecht
(1868) och_Das beuterecht im krieg (1878). Hans
synnerligen intressanta själfbiografi utgafs 1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
