Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bly. 2. Tekn. Bly framställes ur blyglans - Bly. 3. Farm. Såsom läkemedel brukas basisk ättiksyrad blyoxid - Blyacetat, kem., ättiksyrans blysalt. Se Bly - Blyant, dets. som blialt (se d. o.) - Blyaska, uppstår om bly under omröring upphettas i luften - Blücher, Gebhard Leberecht von, furste af Wahlstatt, preussisk generalfältmarskalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<iZBlyets tekniska användning</i>. Bly användes såsom
blyplåt till blykammare i svafvelsyrefabriker,
i ackumulatorer, för tätning af rörförbindningar,
för underlag under pelare vid husbyggnad o. s. v. I
öfrigt begagnas bly till rör och projektiler samt
för fastgjutning af järnstänger i sten. Gjutet bly
har en sträckhållfasthet af 0,95 kg. pr kvmm. Valsad
blyplåt visar en sträckhållfasthet af 0,83–1,73 kg.
pr kvmm. och blytråd 2,1-2,5 kg. pr
kvmm. I legering med tenn och antimon
användes bly som antifriktionsmetall.
G. D.
Fig. 3. Pilz’ ugn (vertikalsnitt).
3. Farm. Såsom läkemedel brukas basisk ättiksyrad
blyoxid, mest utvärtes i lösning (blyättika,
blyvatten) eller i salfvor, för att verka sammandragande
(jfr Adstringerande medel). I salfvor och plåster ingå
äfven vissa andra blyföreningar, såsom fettsyrad
blyoxid, och basiskt blykarbonat. Om blyets
egenskaper och verkningar som gift se
Blyförgiftning. C. G. S.
Blyacetat, kem., ättiksyrans blysalt. Se Bly.
Blyant, dets. som blialt (se d. o.).
Blyaska, en blandning af fint fördeladt bly, blyoxid
och blysuboxid, hvilken uppstår, om bly under omröring
upphettas i luften. P. T. C.*
<b>Blücher, Gebhard Leberecht von, furste af Wahlstatt,
preussisk generalfältmarskalk, f. 16 dec. 1742 i
Rostock, förvärfvade redan som gosse en ovanlig
skicklighet i alla kroppsliga färdigheter,
men vårdslösade de bokliga studierna. Vid
krigsutbrottet 1757 tog han tjänst vid det svenska
mörnerska husarregementet, som då var förlagdt till
Pommern. 1760 blef han tillfångatagen af preussarna
och ingick s. å., sedan han erhållit afsked ur svensk
krigstjänst, i ett preussiskt husarregemente. 1771
befordrades han till stabsryttmästare, men då han
vid nästa befordran förbigicks af en yngre kamrat,
begärde han afsked, hvilket Fredrik II beviljade i
följande ordalag: "Der rittmeister von B. ist hiermit
entlassen und , kann sich zum teufel scheeren". Sedan
lefde B. som godsegare i Pommern till 1787,
då Fredrik Vilhelm II utnämnde honom till major
vid det regemente, som han förut hade tillhört, och
med tur näst före den officer, som en gång blifvit
honom föredragen. Under krigen mot franska republiken
ådagalade han stor skicklighet som kavallerichef. 1801
utnämndes han till generallöjtnant och guvernör i
Münster. I slaget vid Auerstädt (1806) förde han
avantgardet och ledde under det därefter följande
återtåget till Oder arriärgardet på ett utmärkt sätt;
efter preussiska arméns dagtingan vid Prenzlau
kastade han sin ringa styrka in i det befästa
Lybeck, hvarest han dock måste dagtinga och gifva
sig fången (7 nov. s. å.). Han utväxlades emellertid
kort därefter och fick befälet i Pommern, där
han med ifver arbetade på arméns ombildning, till
dess han på Napoleons begäran aflägsnades från sitt
befäl. – När Preussen 1813 reste sig mot Frankrike,
kallades B. till en ny verksamhet. I spetsen för en
armékår deltog han med stor utmärkelse i slagen vid
Gross-Görschen och Bautzen. Efter vapenstilleståndet
fick han befälet öfver schlesiska armén och vann i
spetsen för denna den lysande segern vid Katzbach
l. Wahlstatt (26 aug.), i synnerhet märkvärdig
genom det kraftfulla förföljandet. Därefter förde
han sin armé längs Elbe till Wartenburg, där han
3 okt. öfvergick floden, hvarefter han förenade
sig med nord-armén under kronprinsen Karl Johan
och gick mot Leipzig. Efter att hafva besegrat
Marmont vid Möckern (16 okt.) deltog han i det
stora slaget vid Leipzig (18 okt.) och i stadens
stormning dagen därpå. Efter nämnda afgörande strid
yrkade B., att kriget skulle fortsättas till det
yttersta och betecknade eröfringen af Paris som en
oundgänglig nödvändighet för de förbundnes trygghet,
1 jan. 1814 gick han öfver Rhen, besatte Nancy och
segrade 1 febr. vid Brienne (La Rothière). Under sin
något vårdslösa framryckning mot Paris längs floden
Marne blef hans armé nästan upprifven i de ryktbara
slagen vid Montmirail, Champ-Aubert, Château-Thierry
och Étoges (11–15 febr.) och drog sig tillbaka till
Châlons. Sedan äfven hufvudhären, som följde floden
Seine, blifvit slagen, yrkade diplomatien, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
