- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
791-792

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyhvittsalfva ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bestående hvit målarfärg, som var känd redan i
forntiden. Det framställes på olika sätt, såväl enligt
den äldre metoden genom inverkan af kolsyra på basiskt
blyacetat (se Bly), då neutralt blyacetat och blyhvitt
uppstå, som äfven numera på elektrolytisk väg. Enligt
Luckows metod (D. R. Pat. 91,707) elektrolyserar man
nämligen en svagt alkalisk lösning af natriumklorat
och natriumkarbonat mellan blyelektroder under
inledning af kolsyra. Vid anoden sjunker fint
fördeladt blyhvitt till botten. På analogt sätt
framställes äfven kromgult (se Bly). Blyhvitt är ett
bländande hvitt pulver, som af alla hvita målarfärger
har den största förmågan att täcka. Det är mycket
giftigt och medför dessutom den olägenheten, att
det färgas brunt eller svart i luft, som innehåller
svafvelväte. Det oaktadt har det stor användning till
såväl oljefärg som vattenfärg. Det uppblandas vanligen
med pulveriserad tungspat eller barythvitt. De renaste
blyhvitt-sorterna kallas i handeln kremserhvitt eller
silfverhvitt. Uppblandadt med barythvitt går blyhvitt
under namnen venetianskt hvitt, hamburghvitt och
holländskt hvitt. P. T. C. (H. E.)

Blyhvittsalfva, unguentum hydratocarbonatis
plumbici, farm
., är en blandning af 1 del
blyhvitt och 2 delar bensoe-ister, som verkar
uttorkande och adstringerande (hopdragande)
samt användes, ofta i förening med garfsyra
eller kamfer, mot liggsår, kylknölar o. s. v.
S. J–n.

Blyhydrat. Se Blyhydroxid.

Blyhydroxid l. Blyhydrat, kem., ett ämne. som
utfälles ur blyacetat medels natriumhydrat. Det
är ett hvitt pulver, något lösligt i vatten och lätt
lösligt i alkalihydroxider, hvarvid plurnbiter bildas,
t. ex. Na2PbO2.

Blykalk, kem. Se Bly.

Blykamrar. 1. (It. piombi) De beryktade
fängelserummen under blytaket på dogepalatset i
Venezia. De förstördes 1797. – 2. De af blyplattor
bildade, stora, fyrkantiga rum, där svafvelsyra
tillverkas i fabriker. Se Svafvelsyra.

Blykarbonat, miner. Se Blymalm.

Blykolik, med. Se Blyförgiftning.

Blykromat, kem. Se Bly.

Blymalm, miner., de blyhaltiga mineral, som användas
för utbringande af bly. Bland dem är blyglans
viktigast. Af underordnad betydelse äro hvit
blymalm (blykarbonat) och blyvitriol (blysulfat).
P. T. C.*

Blümlisalp l. Weisse frau, topp i
Berner-alperna. 3,670 m.

Blümner, Hugo, tysk arkeolog, f. 1844 i Berlin,
sedan 1877 professor i klassisk filologi vid Zürichs
universitet, har utmärkt sig som kännare af de
praktiska yrkena och konstslöjden under antiken. Skr.:
Technologie und terminologie der gewerbe und
künste bei griechen und römern
(4 bd, 1874–87),
Das kunstgewerbe im alterthum (2 bd, 1884–85), Leben
und sitten der griechen
(3 bd, 1887) m. m.

Blyoxid, kem. Se Bly.

Blyoxidul l. Bly s u bo x i d, Pb2O, ett ämne,
som uppkommer vid blyets smältning såsom ett grått
öfverdrag på bly.

Blyplugg, mek. Å särskildt sådana ångpannor,
t. ex. lokomotivpannor, där ångbildningen är
synnerligen liflig och fara för torrkokning af pannan
lätt kan uppstå, anbringas i inre eldstadens tak en
eller två säkerhetspluggar l. blypluggar, såsom
de vanligen kallas. De äro tillverkade af metall
samt ingängas i fyrboxtaket, öfver hvars öfversida
de sticka upp 40 à 50 mm. Genom pluggen är i dess
längdriktning borradt ett hål, som är gängadt och
förtennadt. Detta hål var till en början fylldt
endast med bly (däraf namnet), men är numera
fylldt med en lättsmält legering, som ingjutes i
detsamma. För panntryck under 12 atm. användes till
legeringen en blandning af 5 delar tenn och 1 del
bly; för panntryck öfver 12 atm. användes endast
tenn. Blypluggen tjänar till att vid inträdande
vattenbrist i pannan förhindra, att fyrboxtaket
kommer i glödgning och fara för dess intryckande
uppstår med ty åtföljande explosion af pannan. Så
länge vatten finnes i pannan till tillräcklig
höjd öfver fyrboxtaket, håller blypluggen tätt. men
försvinner vattnet, stiger pluggens temperatur under
inflytande af förbränningsgaserna så, att legeringen
till slut smälter, innan fyrboxtaket varit utsatt
för någon farlig upphettning, och ånga och vatten
strömma ut i eldstaden genom det bildade hålet och
släcka elden. – Afsättningen af pannsten å eldstadens
väggar försvårar värmeöfverföringen till vattnet och
utsätter fyrboxtaket och således äfven blypluggen
för en förhöjd temperatur, hvilket emellanåt har
till följd, att blypluggen smälter, utan att verklig
torrkokning egt rum. E. Hjr.

Blyplåster, emplastrum plumbicum, farm., beredes
därigenom att man saponifierar (förtvålar) olivolja
med halfva dess vikt blyoxid. Oljan och blyoxiden,
utrifven med litet vatten, upphettas tillsammans
under försiktig tillsats då och då af hett vatten,
till dess de feta syrorna i oljan förena sig med
blyoxiden till plåster, som genom knådning med
vatten befrias från glycerin (ur oljan). Blyplåster
utgör huvudbeståndsdelen i s. k. häftplåster
och grundlaget för en mängd sammansatta plåster.
S. J–n.

Blyplåstersalfva. Se Diachylonsalfva.

Blypropp, mek., dets. som blyplugg (se d. o.).

Blyrot, bot. Se Plumbago.

Blysa, sjöv., lykta; kallas numera nästan alltid
lanterna. – Blysgång l. Blysrum, ett litet afskildt,
på sidan om krutdurken beläget, trångt rum med
egen nedgång. På den åt krutdurken vettande
väggen finnes en tjock glasruta, genom hvilken
krutdurken medelst durksblysan får sin
belysning. Numera använder man vanligen elektriska
glödlampor för durkarnas belysning. Jfr Krutdurk.
R. N.*

Blysalfva, farm., benämnas flera olika blyhaltiga
salfvor. Svenska farmakopéns unguentum plumbicum
("blysalfva") beredes därigenom att man sammansmälter
skiradt ister (5 dlr), färskt osaltadt smör (5 dlr),
skirad talg (5 dlr), gult vax (5 dlr) och olivolja (10
dlr), uppvärmer blandningen och småningom tillsätter
blyoxid (5 dlr) samt därpå kokar under flitig
omröring, till dess blyoxiden lösts och massan antagit
mörkbrun färg, hvarefter den tages från elden och beck
(1 del) tillblandas. Tyska farmakopéns unguentum
plumbi
liknar mera den svenskas "blyättiksalfva"
(se d. o.). Rörande Hebras blysalfva se
Diachylonsalfva. S. J–n.

Blysalter, kem. Se Bly.

Blysgång, sjöv. Se Blysa.

Blysilikat, kem. Se Bly.

Blysocker, kem. Se Bly.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free