Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blästerverk - Blästra. Se Blästerverk - Bläu. Se Blaeu - Blödande bröd - Blödande hostia. Se Blödande bröd - Blödarsjuka - Blödning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt 0,6 m. höjd. Där ofvanpå murades af gråsten
med lerbruk en pipa i form af en tratt med en öfre
diameter af 1,5 m. Ugnens hela höjd utgjorde 2,1
m. Omkring pipan, på ungefär 0,6 m. afstånd från
densamma, upptimrades träväggar till ugnens hela höjd;
rummet mellan dessa väggar och pipmuren fylldes med
jord, som hårdt tillpackades. Ofvanpå denna så bildade
vägg täcktes med bräder, så att man erhöll en s. k.
masugnskrans, på hvilken man kunde stå
och förrätta sitt arbete. Till skydd mot antändning
täcktes kransen med jordtorfvor. När ugnen skulle
påblåsas, fylldes den med på ända rest ved, så lång,
att den sköt upp 0,3–0,6 m. öfver kransen. Veden
antändes, och sedan den fått nedbrinna till glöd,
började påsättningen af den förut å ett bål rostade
myrmalmen, verket (örket), hvilket uppsattes med
skyffel till den mängd, som masmästaren ansåg vara
lämpligt. Samtidigt började man trampa de båda
bälgarna, och då slagg i tillräcklig mängd bildats,
uttappades denna genom ett för detta ändamål i
"ställets" vägg gjordt slagghål. Efter 3–4 timmars på
detta sätt fortsatt blåsning erhöll man på bottnen
af "stället" en järnklump, kallad blästra eller
osmund, af 13–17 kg. vikt. Denna klump upplyftes
genast ur ugnen, öfver kransen, och lades på en
flat sten, där den bearbetades med slägga för att
så mycket som möjligt befrias från slagg, hvarefter
den med en yxa höggs i tvenne delar, som dock fingo
sammanhänga i den ena kanten. Bägge styckena välldes
och bearbetades sedan i en vanlig klensmedshärd. Det
på detta sätt beredda järnet påstods blifva ganska
godt och ej vara besväradt af kallbräcka, hvilket
däremot ofta är fallet med sådant järn, som beredes
af samma slags malmer efter nu brukliga metoder.
C. A. D.*
Blästra. Se Blästerverk.
Bläu. Se Blaeu.
Blödande bröd l. Blödande hostia kallar man en
företeelse, som stundom helt plötsligt visar
sig på fuktigt bröd, gröt och andra mjölhaltiga
födoämnen och som består af en bakterie, kallad
Monas prodigiosa Ehrb., Micrococcus prodigiosus Cohn
l. Bacterium prodigiosum, undermonaden, emedan
det för kyrkliga ändamål ofta begagnade undret
med blödande hostior kunnat hänföras till denna
bakterie (se Wilsnack). Bakterien bildar ett
intensivt rödt färgämne, prodigiosin, påminnande
om fuchsin. Odlas bakterien vid kroppstemperatur,
förlorar den egenskapen att bilda färgämne. En med
B. prodigiosum mycket nära besläktad art finnes
i hafsvatten. Jfr Strack, "Das blut im glauben
und aberglauben der menschheit" (8:e uppl. 1900).
(G. L–m.)
Blödande hostia. Se Blödande bröd.
Blödarsjuka, Hæmophilia, Hæmorrhophilia, en
medfödd och, i regeln, för hela lifvet bestående
benägenhet för ihållande svåra blödningar. Sådana
kunna hos blödare framkallas af de allra
obetydligaste anledningar, såsom ett knappnålsstyng,
ett blodigelsbett, en tandutdragning o. s. v. I
allmänhet låta de sig ej stillas genom vanliga medel,
och de sluta ofta med vanmakt eller död. Ofta uppstå
blödningar från näsan, munnen, svalget, luftvägarna,
tarmkanalen eller könsorganen utan någon märkbar
yttre anledning. Sjukdomen, som är i hög grad
ärftlig, öfvergår inom blödarfamiljerna
företrädesvis på de manliga barnen. Den fortplantas
dock till ett kommande generationsled mera genom
kvinnorna än genom männen, och detta äfven om de
förra ej själfva varit blödare. Man har därför
på allvar ifrågasatt att förbjuda (i synnerhet
kvinnliga) medlemmar af blödarfamiljer att ingå
äktenskap. Sjukdomen är ytterst farlig. Mer än halfva
antalet af verkliga blödare dö redan före 8:e året,
och de allra flesta före 22:a; ett jämförelsevis ringa
antal uppnår en mera framskriden ålder. Hos en och
annan synes benägenheten för blödningar småningom
aftaga. Sjukdomen kan för öfrigt vara för handen i
högre eller lägre grad. Af det sagda framgår, att den
yttersta försiktighet måste iakttagas vid uppfostran
af barn, som hafva denna sjukdom, och att blödare
måste under hela sitt lif taga sig strängt till vara
för allt, som kan framkalla yttringarna af deras
olyckliga sjukdom. I all synnerhet måste de varnas
för tandutdragningar, blodiglar, koppningar o. d.
A. –y.*
Blödning. 1. (Blodflöde), med. Blödningar äro
antingen inre, d. v. s. sådana, som ega rum ifrån
kärl i kroppens inre organ, eller yttre, sådana,
som inträffa i yttre sår. Vissa blödningar äro till
ursprunget inre, men det oaktadt framtränger blodet
genom organens utförsvägar, såsom vid blodhosta,
blodig diarré, blodgång o. s. v. Blödningar hafva
olika karaktär alltefter sin olika källa: från
artärerna framstörtar blodet i en ljus, pulserande
stråle; från venerna väller det fram som en mörk
våg, och kapillärkärlen låta blodet endast sippra
ut. Från de större kärlen kan blodförlusten lätt bli
så betydlig, att döden blir en följd däraf. Stundom
kunna dock ofantliga blodförluster fördragas. Någon
gång stillar naturen själf blödningen. I sammanhang
med den vanmakt, som kommer öfver den sjuke,
inträder en sänkning af blodtrycket, som möjliggör
blodets koagulation i såret, hvarigenom öppningen i
kärlväggen tilltäppes. De kirurgiska åtgärderna bestå
däri att man genom tryck (kompression) på det blödande
stället eller på det tillförande kärlet underhjälper
koaguleringen eller för samma ändamål använder
sammandragande medel (styptica, köld, brännmedel),
eller slutligen däri att man uppsöker och antingen
med en tråd (ligatur) sammansnör kärlet, vanligast
en artär, eller tilltäpper det genom vridning
(torsion). Äfven akupressur och afarter däraf hafva
brukats för samma ändamål. Beträffande särskilda
former af blödning se Hjärnblödning, Lungblödning,
Magblödning, Menstruation och Näsblödning.
Rsr.*
2. Bot. Den saftflytning, som hos ett stort antal
såväl träd- som örtartade växter inträder, då
stammen afskäres eller under vissa förhållanden
såras. Särskildt kraftigt framträder detta fenomen
hos afskurna stammar af humle, vinstock, majs m. fl.,
i det att den utrunna vätskemängden ofta intager vida
större volym än hela det rotsystem, från hvilket
den härstammar. Detta visar, att rötterna alltjämt
upptaga nya vattenmängder. Äfvenledes är den kraft
(rot-trycket), med hvilken saften utpressas, ofta
mycket betydande; man har t. ex. hos vinstockar funnit
ett rottryck, som betydligt öfverstigit 1 atmosfär. –
Rottrycket framkallas af rotens parenkym; vattnet
med däri lösta salter upptages af rothåren och kommer
från dessa in i parenkymet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
