- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
873-874

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boerfolket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

numerär är svår att med säkerhet beräkna. Vid 1891
års census beräknades af Kapkolonien till 376,987
personer uppgående hvita befolkning 230,000 vara af
holländsk härkomst; uppgifter saknas ännu om huru
den hvita befolkningen vid nästföljande census, 1904
(579,741 personer), i detta afseende fördelade sig. I
Natal beräknades boerelementet 1903 till 13,000 af
koloniens 82,000 hvita inbyggare. Det beräknades
1890 i nuv. Oranjeflodskolonien uppgå till 85 %
af den hvita befolkningen, som då räknade 78,000
personer. Antalet infödda boer i Transvaal vid krigets
utbrott uppges än till 62,000, än till 80,000. Några
hundratal bo i tyska Sydväst-Afrika. De siffror,
som uppge Syd-Afrikas hela boerbefolkning till
omkr. 650,000 personer, torde vara väl högt
tilltagna. – Boerfolket är i fysiskt afseende
en synnerligen kraftfull ras, stärkt genom många
generationers härdande friluftslif på högslätterna
("veldtet"). Af boernas karaktärsegendomligheter och
lefnadssätt mot slutet af den holländska tiden har
den svenske resanden And. Sparrman lämnat en åskådlig
skildring med stöd af personliga iakttagelser under
resor i Kaplandet 1772 och 1775–76. Han skildrar dem
som enkla, välvilliga och gästfria, men makliga och
i kultur ganska efterblifna samt hårda husbönder öfver
de svarte underhafvande, hvilka utförde det
egentliga grofarbetet på deras ensliga gårdar. Denna
karakteristik gäller i sina hufvuddrag än i dag för
de mera aflägset boende, hvilka generationer igenom
satt sin ära i att afvisa alla nyheter och envist
bevara fäderneärfda sedvänjor. Under de senaste
årtiondena har emellertid boerfolket, särskildt i
de tätare befolkade delarna af Kapkolonien samt
i närheten af de transvaalska grufdistrikten,
motvilligt bragts i närmare beröring med en nyare
tids framsteg i odling, hvarigenom den ursprungliga
folkkaraktären i mycket modifierats. Under sina
strider mot engelsmännen och i synnerhet mot de
kringboende kafferfolken hafva de utvecklat sig
till skickliga ryttare och träffsäkra skyttar samt
utbildat en försiktig, för landets naturbeskaffenhet
utomordentligt
väl lämpad krigskonst, hvilken möjliggjorde deras
uthålliga försvar mot de brittiska härarna under det
senaste kriget. Deras språk, det s. k. taal, är en
med främmande tillsatser mycket uppblandad holländsk
munart, utgående från de förste kolonisternas ganska
begränsade ordförråd. Kyrkospråket är emellertid
en rätt ålderdomlig skriftholländska, och under de
senaste decenniernas språkliga nationalitetsrörelse
ha de tongifvande ifrat för det holländska språkets
öfvervälde i statsskolorna. I religiöst afseende
äro boerna stränga kalvinister, och hela deras
dagliga lif är prägladt af nyktert allvar, som ej
ens brytes vid deras familjefestligheter. Själfva
sällskapslifvet, i den mån ett sådant existerar,
är hos de gammaldags boerna nära förbundet med de
kyrkliga högtiderna. Boskapsskötsel på vidsträckta
utmarker, bedrifven med tillhjälp af svarta
tjänare, är fortfarande boernas hufvudnäring;
åkerbruket har intill allra sista tiden bedrifvits
ytterst primitivt och utan tillgodogörande af
landets möjligheter. Boerna sakna industriella
anlag; den industri och handelsföretagsamhet,
som under senare år uppblomstrat, särskildt i
Transvaal, ha framkallats af invandrade européer
och Kapkolonister af engelsk härstamning, under
Sydafrikanska republikens tid kallade uitlanders
("utlänningar"). Den kärft afvisande hållning
särskildt den transvaalska regeringen på 1880- och
1890-talen intog gentemot den invandrade befolkningens
kraf var en af hufvudorsakerna till konflikten med
det brittiska riket, hvilken omsider ledde till det
stora boerkriget 1899–1902. Genom boerrepublikernas
nederlag i kriget stäcktes de vidtgående politiska
planer på Syd-Afrikas sammanslutning under boerfolkets
ledning, hvilka utvecklats inom vissa kretsar af det
inflytelserika Afrikander-bond

Boerkrigare.

En typisk boerfarm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:27:14 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free