Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boer-kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Salisbury, Roberts utfärdade kort därefter en
proklamation, hvari han utlofvade skydd åt de boer,
som aflämnade vapen och återvände hem, ett löfte,
som engelsmännen snart nog funno sig ur stånd
att infria. Framryckningen återupptogs med maj
månads ingång och rönte endast svagt motstånd:
12 maj besattes Kroonstad, 26–27 maj öfvergicks
Vaal-floden, 31 maj eröfrades Johannesburg, och
5 juni intågade lord Roberts i Pretoria. Redan 18
maj hade den tappre Baden-Powell i Mafeking blifvit
undsatt genom ett detachemang från Kimberley under
öfverste Mahon i samverkan med öfverste Plumer från
Rhodesia. Oranjefristaten blef genom en proklamation
af lord Roberts (28 maj) formligen annekterad och som
"Oranjeflodskolonien" införlifvad med det brittiska
riket.
Med hufvudstädernas eröfring var boernas
motståndskraft för ingen del bruten; tvärtom kräfde de
båda republikernas fullständiga ockupation ytterligare
två års hårda strider, hufvudsakligen mot smärre
kringströfvande skaror. Presidenten Krüger
hade (30 maj) flytt från Pretoria och
flyttat regeringens säte till Waterval boven
på Delagoabanan. Roberts måste tränga undan
Botha från Pretorias närmaste grannskap (genom
striden vid Diamond hill 12 juni) och besvärades
mycket af de Wets och andras upprepade anfall på
förbindelselinjerna i Fristaten (öfverfallet på
Roodeval 7 juni och en rad liknande, af växlande lycka
krönta bedrifter). Sydöstra delen af Fristaten måste
med stort besvär rensas från boertrupper, hvilket
också skedde under ledning af generalerna Hunter
och Rundle, med den framgång att Fristatens forne
öfverbefälhafvare, M. Prinsloo, kapitulerade med öfver
4,000 man vid Brandwater (slutet af juli), hvarjämte
den viktiga järnvägsknuten Harrismith besattes
(4 aug.). Samtidigt företog Roberts i förening med
Buller, som genom passen trängt fram från norra Natal,
en omfattande rörelse österut. Botha besegrades af
de förenade brittiska trupperna vid Bergendal och
Dalmanutha (26–27 aug.), norr om järnvägen förföljdes
boerna af Buller, som (6 sept.) intog Lydenburg,
och fem dagar senare nödgades
Krüger lämna Transvaal och taga sin tillflykt
till Lorenzo Marques, hvarifrån han sedan på ett
holländskt örlogsfartyg afreste till Europa. 24
sept. intogs Komati poort vid gränsen till Portugals
område, öfver hvilken kommendant Pienaar med mer
än 2,000 boer måste retirera för att afväpnas af
portugiserna. Boernas reguljära motstånd ansågs nu
till ända, Transvaal annekterades (25 okt.), och i
nov. lämnade lord Roberts Syd-Afrika, öfverlåtande
krigsoperationernas afslutning åt Kitchener.
Ett boerläger.
Den närmast följande tiden kännetecknades af upprepade
boeranfall mot smärre brittiska afdelningar,
särskildt järnvägsposteringar. Härvid utmärkte sig
framför allt de Wet i Fristaten, men äfven De la
Rey i västra och Botha i östra Transvaal. Kitchener
måste vid årets slut begära ansenliga förstärkningar
af beridet manskap. Från början af 1901 började
han tillämpa en ny krigsmetod: han indrog en mängd
detachemang, höll endast de viktigaste punkterna
ständigt besatta och riktade sin förnämsta sträfvan
på att trygga järnvägslinjerna. Den civila
befolkningen ville han samla i stora
koncentrationsläger samt sedan genom landets
ödeläggelse omöjliggöra fortsatt väpnadt motstånd. Den
nya metoden ledde ej till målet, hälsotillståndet i
koncentrationslägren lämnade mycket öfrigt att önska,
och de lättrörliga boerskarorna fortsatte alltjämt
sina ströftåg. I febr. 1901 inbröt de Wet t. o. m. i
Kapkolonien med öfver 2,000 man, men blef efter 18
dagars hetsjakt med stora förluster åter drifven
öfver Oranjefloden. Fredsunderhandlingar fördes vid
en sammankomst i Middelburg (febr.) mellan Kitchener
samt Louis Botha och Krügers ställföreträdare
som president, Schalk Burger; de strandade
emellertid på frågan om amnesti åt insurgenterna
i Kapkolonien. Kitchener började nu i allt större
skala tillämpa sin "blockhusmetod", hvilken gick ut
på att uppdela krigsskådeplatsen i distrikt genom
kedjor af blockhus (se d. o.) och posteringar, hvilka
skulle trygga förbindelselinjerna för afbrott, hämma
boerskarornas ströftåg och underlätta den alltjämt
pågående jakten efter större afdelningar, vapen- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
