Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bogsera - Bogserbåt - Bogser-mina. Se Mina - Bogsertåg, sjöv. Se Bogsera - Bogskott, jaktv. Se Bladskott - Bogskären - Bogspröt - Bogsprötare - Bogspröts-esel-hufvud. Se Bogspröt - Bogsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flytande föremål, som medelst ett tåg,
bogsertåg, är fäst vid den andra farkosten. I kanaler och
smala floder släpas fartyg och båtar ofta af hästar
eller människor, som gå på strandbrädden. Detta
kallas på somliga ställen i Sverige t r ä c k a. Om
moderna bogseringsanordningar vid kanaler se Kanal.
B. N.»
Bogserbåt. <i<sjöv</i>., ångbåt, afsedd för bogsering. Jfr
Bogsera. R. N.’
Bogser-mina. Se Mina.
<b>Bogsertåg,</b< sjöv. Se Bogsera.
Bogskott, jaktv. Se Bladskott.
Bogskären, ensamt långt ut i hafvet belägna klippor,
omkr. 50 km. s. om Åland, till hvilken ögrupp de
räknas. Frågan om uppförande af en fyr på någon af
dem för betryggande af samfärdseln mellan Sverige
och Finland har länge förelegat, men de tekniska
svårigheterna i förening med penningbrist afskräckte,
ehuru behofvet kändes trängande, Östra l. Stora
Bogskär, som höjer sig 7,4 m. öfver hafvet med branta,
svårtillgängliga stränder, ansågs erbjuda de minsta
svårigheterna, men för sjöfarten var en fyr på
Västra l. Lilla Bogskär, beläget omkr. 5
km. från det förra, af större nytta, och denna
klippa, med endast 3,s m. höjd öfver vattenytan ,
valdes slutligen. Arbetet uppdrogs åt svenske
öfverfyringenjören, öfverstelöjtnant G. yon
Heidenstam, som till sin medhjälpare och arbetschef
antog förste arkitekten vid öfverstyrelsen för
allmänna byggnader i Finland, G. V. Wilenius. Arbetet,
som bekostades af finska staten, börjades 1880
med uppförande af en 3,5–4,7 m. hög grundmur af
hoplaskade granitblock, på hvilken sedan restes det
vid Ludvigsbergs verkstad i Stockholm tillverkade
fyrtornet af järn, hvilket är 32 m. högt och afdeladt
i 7 våningar och fullbordades sommaren 1882. Arbetet
hade i sitt dåvarande skick kostat 331,543 finska
mark. Men hur starkt och solidt tornet än kunde
synas, voro dock elementen ännu starkare. 14
febr. 1889 skadades öfverbyggnaden betydligt af
en våldsam sydväststorm, som ända till 18 m. höjd
öfver vattenytan ref upp järnplåten, bräckte stöd
och sträfvor och sönderslog den rundt fyren löpande
balkongen. Nu måste tornets hela betäckning eller
ytterpansar göras om af gröfre material och med
starkare hopnitning. Åtskilliga andra förändringar
vidtogos också; så t. ex. förlades trappan, som förut
gått i
spiral rundt tornets yttersida, till tornets inre. Med
dessa reparationer och förändringar kostar fyren nu
finska staten närmare 700,000 finska mark. Själfva
fyrapparaten, tillverkad hos Henri Lepante i Paris,
kostar 45,000 frcs; dess sken tangerar hafvet på en
radie af 11,5 engelska mil.
Den 1880 uppförda fyren.
<b>Bogspröt,</b< sjöv., ett från fören af ett fartyg nästan
horisontalt utskjutande rundhult (a) af trä eller
järn, i senare fall ihåligt. Såväl bogsprötet som
den från detta utskjutande klyfvarbommen (b) och
därutanför jagarbommen tjäna
såsom fästpunkter för förstagen, tåg, som
för-ifrån stötta fockmasten och dess stänger. På
dessa stag kunna föras ända till fem trekantiga
s. k. stagsegel. hvilka bidraga att balansera trycket
i akterseglen, men äro svåra att föra i motsjö,
enär de orsaka stampning (förens häftiga rörelse
upp och ned). Bogsprötet hvilar på förstäfven och
har den inre ändan fäst i ett spår, som är anbragt i
en upprättstående grof stötta eller i en på däcket
liggande grof planka, kallad dyna. Sidovägen stödes
bogsprötet af tvenne timmer, som gå upp på hvar sin
sida om förstäfven. Dessa timmer heta kindbackar,
och deras öfre ändar, som räcka ofvanom bogsprötet,
kallas <sp>manshufvud<sp> (c). För öfrigt fasthålles
bogsprötet af bogsprötssurrningen (<i<d</i>) och stöttas
sidovägen af bogstagen (e), uppifrån af
fock- (f) och
förstängstagen (g) samt nedifrån af
waterstagen (h) och stampstaget (i). På den
yttersta ändan af bogsprötet sitter ett trästycke,
kalladt bogspröts-esel-hufvud (j), hvilket har
ett fyrkantigt hål, som trädes på en motsvarande
tapp i bogsprötets ända. Lodrätt öfver detta hål
sitter ett rundt sådant, i hvilket klyfvarbommen
har sin plats. – Bogspröt brukades redan i den
äldsta forntiden, men utgjordes till en början
endast af en rund utskjutande bom. Jfr Blinda.
R.N."
Bogsprötare, Bembex rostrata, zool., en till
ordn. Hymenoptera (steklarna) hörande insekt,
som är svart, med hufvud och bål gråludna samt
underlifvet försedt med 5 gröngula, vågiga
tvärband. Den blir 2,08– 2,38 cm. lång och 0,89
cm. bred, förekommer inom alla Europas länder, är
allmän i södern, men blir sällsyntare mot norden
och har inom Skandinavien blifvit funnen endast
på Gottland och i Skåne. Bogsprötarna lefva
parvis och gräfva sina bon på sandiga ställen.
A. Sg.*
Bogspröts-esel-hufvud. Se Bogspröt.
Bogsta, socken i Södermanlands län, Rönö härad. 3,048
har. 485 inv. (1903). Annex till Sätersta, Strängnäs
stift, Nyköpings östra kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
