Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohus län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Västergötland, hvarifrån det skiljes genom Göta
älf, samt till Dal; i n. bilda den i nordöstlig
riktning gående hafsviken Svinesund och dess mot
s. löpande fortsättning Idefjorden en del af gränsen
mot Norge (Smaalenenes amt). Landskapet sträcker sig
i n. och s. Dess största längd är omkr. 157 km. och
största bredd 53 km.; innerst vid Saltkällefjorden
är bredden knappt 4 km. Landskapet är bergigt och
genomskäres af flera från de svensk-norska gränsbergen
utlöpande fjällryggar, såsom de på hvar sin sida om
Bullarensjöarna framstrykande bergåsarna, af hvilka
den östra, Kynnefjäll, nedskjuter inemot 40 km. med en
bredd af högst 15 km. Landskapet kan likväl icke sägas
vara ett bergland i egentlig mening, ty dess höjd
öfver hafvet är ganska obetydlig. Den högsta punkten,
Björnepiken (Björnerödspiken), vid Idefjorden,
ligger 224 m. ö. h. Till öfver 200 m. uppstiger
ock på några ställen Kynnefjället. Landet bjuder i
sitt inre på nejder af stor naturskönhet, särdeles
kring de romantiska Bullarensjöarna, men slutar
i en af långt inträngande hafsvikar ("fjordar")
sönderklufven kust, hvars brådstupande och nakna skär
trycka en prägel af vildhet och otillgänglighet öfver
landskapet, sedt från hafvet. Utmed denna kust finnes
en skärgård, full af klippor, holmar och öar, och är
Bohus län näst Stockholms län den örikaste trakten
i Sverige. De ansenligaste bland öarna äro Orust,
Tjörn och Hisingen, hvars mellersta del i s., Östra
Hisings härad, dock räknas till Västergötland. Otaliga
blindskär göra seglingen i dessa farvatten svår och
farlig, och många platser, t. ex. Pater-noster-skären,
hafva vunnit en hemsk ryktbarhet till följd af de täta
skeppsbrott de vållat. Utom ofvannämnda hafsvikar,
vid norska gränsen, märkas, från s. till n. räknadt,
Älfvefjorden, Hakefjorden, Gullmarsfjorden med dess
bägge förgreningar, Färlefkilen och Saltkällefjorden,
vidare Brofjorden, Åbyfjorden m. fl. Sjöar finnas till
ganska stort antal, men af obetydlig storlek. Störst
äro de med hvarandra till en längd af 30 km. förenade,
högst 1 1/2 km. breda Norra och Södra Bullaren
(38,3 m. ö. h.), som genom Enningdalsälfven i
Norge utmynna i Idefjorden, samt på gränsen till
Dal Kornsjöarna, som genom Kynneälfven nedflyta i
Södra Bullaren, och Örsjön, hvars vatten går till
Byfjorden genom Uddevallaån; vidare märkas Kärnsjön,
genomfluten af Örekilsälfven, som, efter förening
med Munkedalsälfven kallad Kvistrumsälfven, går
till Saltkällefjorden, och Stora Hällungen. Det
betydligaste vattendraget är gränsfloden Göta älf, som
vid Hisingen delar sig och med sin öfre gren, kallad
Nordre älf, tillhör landskapet. Bland landskapets
märkvärdigheter i naturhistoriskt afseende äro
de s. k. "skalbergen", stora samlingar af fossila
snäckor, hvilka sammanhopats i längesedan förgångna
tider och än bilda grund för åkerjorden, än påträffas
flera hundra fot öfver hafvet, t. ex. Kapellsbackarna
vid Uddevalla. De bankar
af ostron- och andra musselskal, hvilka förekomma i
kustdalarnas mark, äro af mycket yngre datum och
hafva uppstått genom den i Bohus län skönjbara
landhöjningen.
Bohus läns vapen.
Landskapet ingår i Göteborgs och Bohus län, i
hvilket för öfrigt ingå af Västergötland blott tre
härad, Askims, Östra Hisings och Säfvedals, samt
Göteborgs stad. Arealen är 4,508 kvkm., hvaraf 4,381
land och 127 vatten. Folkmängden vid 1903 års slut
var 144,336 å landsbygden och 19,685 i städerna. –
Landskapets hufvudnäring är åkerbruk, därnäst är fiske
den bästa inkomstkällan, och har under den senare
tiden stenindustrien högt uppdrifvits. I skärgården
träffas mellan de kala bergen ett litet jordlager,
som består af lättjord, omväxlande svag, sandblandad
och mycket bördig på märgelbotten; i kustlandet, där
de kala bergen äro i alla riktningar genomskurna af
dalgångar, är jordmånen i dessa, lera på märgelbotten,
af yppersta beskaffenhet; i fjällbygden, som upptages
af sammanhängande bergmassor, i allmänhet kala och på
få trakter glest skogbeväxta, är jordmånen svag, ett
grundt matjordslager på grusbotten. Fordom beklädde
skog den nu nakna kuststräckan; ännu 1658, då Bohus
län af träddes till Sverige, var timmerutförsel,
enligt hvad samtida skrifter omtala, den förnämsta
källan till landets penningtillgång; men nu räcker
skogen knappt till för behofvet, och nedläggas
mycket arbete och kostnad att få skogen åter på de
kala markerna. Storsjöfisket (efter torsk, långa,
helgeflundra) bedrifves numera, sedan en mängd
engelska fiskefartyg inköpts, ej blott å Jutska
refvet och utanför Norge, utan äfven n. n. v. om
Shetlandsöarna samt vid Färöarna. På närmare håll
idkas makrillfiske samt hummer- och ostronfångst;
fordom var sillfisket mycket gifvande och har äfven
under det sista decenniet kunnat med stor framgång
bedrifvas. Bohuslänningarna äro kända för att vara
snälla båtbyggare; de idka en ganska omfattande
sjöfart på såväl utrikes som inrikes orter. (K. S.)
Befolkningen, som i språk och seder har mera likhet
med sina norske än med sina svenske grannar, kallas
i norra delen af landskapet håttar eller nordhåttar
(deras land håttebygden) och är af en i allmänhet
stark och reslig stam. Ute på den lilla Malmön
(ett stycke n. v. om Lysekil) bodde en först i våra
dagar utdöd småväxt ras, de s. k. malmö-barnen
eller malmö-pyttarna. – Bohus län är en bland de
tidigast befolkade delarna af vårt land. Därom
vittnar dess stora rikedom på fornlämningar från
äldre odlingsskeden, såsom vapen och redskap af
sten, grafvar från de s. k. sten- och bronsåldrarna
(stendösar, gånggrifter, hällkistor) och de vida
bekanta hällristningarna, som i mängd förekomma
på klipporna.
Landskapets vapen är i silfverfält en krenelerad
fästning, röd, med två portar, guld, med gångjärn
och lås svarta; till höger ett upprätt svärd, blått,
till vänster ett upprätt lejon, naturlig färg, rest
mot fästningen; hertiglig krona.
Bohus län räknades i äldre tider till Norge och
utgjorde en del af sagornas Alfhemmen, kustlandet
mellan Glommen och Göta älf. Äfven förekom benämningen
Ranrike. När sysselindelningen infördes i Norge,
delades landet mellan Glommen och Göta älf i tre
sysslor, af hvilka Ránrikisysla omfattade trakten
från Hafstensfjorden upp mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
