- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
933-934

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boj - Bojadór - Bojan. - Bojana - Bojar - Bojardo, Matteo Maria - Bojaria - Boje, Heinrich Kristian. Se Boie - Bojer - Bojer, Johan - Bojert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin sammansättning vanligen är lik grundbojen, men
saknar topptecken och i sin öfre del är försedd
med en eller flere ringar (se fig. 2), i hvilka
fartyg kunna fastgöra sina tåg eller kättingar
vid förhalning (förflyttning) eller förtöjning
(fastgöring). Se vidare Ankarboj,
Lifräddningsboj
och Vrak.
J. H–g.*

Bojador, udde på Nord-Afrikas västra kust, s. om
Kanarieöarna, under 26° 6’ 57" n. br. och 14° 18’ 21"
v. lgd. Kringseglades första gången af portugisen
Gil Eannes 1434. B. bildar norra gränsen för spanska
området Rio de Oro.

Bojan., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning
för L. H. Bojanus, tysk zoolog, f. 1776, d. 1827.

Bojana (Buana), den 22 km. långa utloppsfloden
för Skutarisjön, på gränsen mellan Montenegro och
Albanien. Utfaller i Adriatiska hafvet. Genom den 1859
uppståndna Drinazia står Drin i förbindelse med B.

Bojar (af slav. boj, strid, kamp), krigare;
fri jordegare, ädling; medlem af den högsta
adelsklassen i Ryssland. Bojarerna, som fordom
innehade de högsta civila och militära ämbetena och
åtnjöto högt anseende bland folket, stäfjade ofta
storfurstarnas godtycklighet, hvarför regenterna voro
förbittrade fiender till deras makt. Peter I lyckades
fullständigt upphäfva bojarinstitutionen. Den siste
ryske bojaren dog 1750. Åtskilliga nyare forskare,
såsom S. Sabinin, sätta ordet bojar i förbindelse
med det fornn. bær (gen. bæjar), by, eller med
stamordet till detta, bua, bo, hvaraf ordet bonde
leder sitt ursprung. Bojarerna stodo antagligen i
samma förhållande till sina furstar (knezer) som de
fornnordiske bönderna till sin konung och bildade
liksom dessa ett slags aristokrati i förhållande till
massan af folket. – I Moldau bilda bojarerna f. n. den
högre adeln; i Valakiet kallas deras samhällsklass
boilader.

Bojardo, Matteo Maria, grefve af Scandiano,
italiensk skald, f. omkr. 1434 i närheten af Reggio
di Modena, fullbordade sina studier vid högskolan i
Ferrara, där han blef doktor i filosofi och juridik,
samt fick sedan anställning vid esteska hofvet. Han
kom där i stor ynnest hos såväl hertig Borso som
dennes efterträdare, Ercole I, hvilken 1478 utnämnde
honom till guvernör i Reggio. Död 1494. B:s förnämsta
verk är den stora riddardikten Orlando innamorato
(Den förälskade Roland), hvars ämne är hämtadt från
sagan om Karl den store. Dikten börjar i en ironiskt
skämtande ton, men skalden greps snart af hänförelse
för sin hjälte, hvilken han sedan sökte framställa
som ett ideal af ridderliga dygder, stegrade till
sin högsta utveckling genom kärlekens makt. Fabeln
är skickligt byggd, karaktärerna väl tecknade och
konsekvent genomförda, och många af händelserna vittna
om en rik inbillningskraft.
Men dikten har det oaktadt aldrig varit
populär i Italien, hvartill orsaken måste sökas i
det tunga språket och framställningens konstnärligt
medvetna naivitet. Diktens två första böcker utkommo
1486; af den tillämnade tredje boken hann B. författa
endast nio sånger, hvilka utgåfvos jämte de två första
böckerna 1495. Ariosto upptog händelsens tråd på det
ställe, där den slutar i B:s dikt. Bland de många
omskrifningar, som blifvit gjorda af den senare,
intager Bernis främsta rummet. Bland senare
upplagor af "Orlando" märkes Panizzis (1830–34). B:s
smärre dikter, Sonetti e canzoni, utkommo 1499, ett
femaktslustspel, Il timone, efter Lukianos, 1500;
ett urval af B:s Poesie utkom 1820.

Bojaria, latiniseradt namn på Bajern.

Boje, Heinrich Kristian. Se Boie.

Bojer (lat. boii), forntida keltiskt folk, som
kommit norrifrån, fördrifvit etrusker och umbrer
och slagit sig ned mellan Po och Apenninerna. Efter
långvariga strider kufvades de af romarna omkr. 193
f. Kr. (slaget vid Mutina) och fördrefvos eller
sammansmälte med segrarna. Bojer bodde ock i
Boihemum, "bojernas hem", nuv. Böhmen, och utvandrade
omkr. 60 f. Kr. till Noricum, där de dukade under
för dakerna, delvis äfven till Gallien, där de
deltogo i resningen mot romarna. Jfr Cæsar.
(H. Sgn.)

Bojer, Johan, norsk författare, f. 6 mars 1872
på Orkedalsören i Söndre Trondhjems amt, son till
en arbetare, växte upp föräldralös hos fiskare och
bönder, fick sedan anställning hos en grosshandlare,
som satte honom i tillfälle att studera. B. har
genomgått amtsskola och underbefälsskola samt tagit
mellanskoleexamen, men sin väsentligaste utbildning
har han vunnit på långa utländska studieresor,
hvarunder han uppehållit sig i Paris (1895),
Köpenhamn (1896), Berlin, England, Italien, på Corsica
m. fl. orter. Hans förstlingsverk, enaktsskådespelet
En moder (1894), uppfördes med bifall på norska
och danska scener samt förskaffade honom ett
resestipendium. Närmast följande arbeten voro
skådespelet <i<Gravholmen</i> (1895) och allmogeberättelsen
<i<Helga, Et billede fra Tröndelagen</i> (s. å.), romanen
Et folketog (1896, 2:a uppl. 1897), det historiska
skådespelet Olaf den hellige (1897), två samlingar
symboliska och fantasirika sagor, Paa kirkevej (3
uppl. 1897; "På kyrkväg", 1898) och Rörflöiterne
(1898), samt de två stora romanerna Den evige krig
(1899) och Moder Lea (1900; öfv. 1902), hvilka
sistnämnda, liksom "Et folketog", skildra politikens
olyckliga inflytande på folket. Efter "Moder Lea",
som hade en stor och afgörande framgång, kom B. i
första ledet bland yngre norska prosaister. Gamle
historier
(1901) innehåller ett antal konstnärligt
behandlade folksägner. Berättelsen En pilgrimsgang
(1902; "En pilgrimsgång", 1903), skådespelen Theodora
(1902) och <i<Brutus</i> (1904), romanen <i<Troens magt</i> (1903;
"Trons makt", 1904) samt en samling smärre skisser och
sagor, Hvide fugle (1904), hafva ytterligare befäst
B:s popularitet. B:s författarskap präglas af allvar
och säker psykologisk analys samt kan betecknas som
en måttfull realism. R–n B.

<b<Bojert,</b> <i<sjöv</i>., ett slags mindre fartyg, som
under 16:e årh. förekom i stor mängd i Holland och
Flandern. Bojertarna voro mycket flatbottnade och
användes i början till bojars utläggande på grund
och bankar (däraf namnet). Mestadels begagnades dylika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free