- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
957-958

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bokhandel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(distribuenten) mot vissa procent af boklådspriset ombesörjer
bokens distribution till sortimentsbokhandlare
o. s. v. – Kolportage-handel kallas bokförsäljning
genom kringresande l. kringvandrande kolportörer. –
Antikvarisk bokhandel (antikvariat) innefattar köp och
försäljning af gamla, dyrbara eller sällsynta alster
utaf boktryck och grafisk konst, af manuskript och af
autografer (antikvariat i egentlig mening) äfvensom
handel med begagnade böcker och rester af upplagor
o. d. (modernt antikvariat). Såsom
medel för omsättningen använder den antikvariske
bokhandlaren dels lagerkataloger, hvilka ofta äro
ordnade efter vetenskapsgrenar och upptaga fasta
pris på hvarje artikel, dels bokauktioner. I olikhet
med andra bokhandlare köper och säljer han endast mot
kontant betalning. Den antikvariska bokhandeln har mer
och mer utvecklat sig sedan midten af 1700-talet. 1904
funnos i Sverige 20 antikvariska bokhandlare, af
hvilka 14 i Stockholm.

Bibliotekens sträfvan att erhålla så vidt möjligt
fullständiga samlingar af olika slags böcker och
samlarnas intresse att förvärfva äldre sällsynta
böcker hafva under senare år drifvit upp prisen
på dylika bokrariteter, i synnerhet i England och
Amerika. Ett exemplar af ett 1459 hos Fust och
Sehöffer tryckt psalterion såldes 1904 i London för
72,000 kr. Äfven yngre arbeten, som finnas endast i
ett fåtal exemplar, kunna betinga mycket höga pris:
Tennysons "Lover tale", hvaraf endast två exemplar
finnas i behåll, såldes 1902 för 10,800 kr. Finnas
särskilda anteckningar af värde i ett arbete, kan
detta naturligtvis komma att uppskattas långt högre
än annars; en foliobibel, som tillhört Robert Burns
och där denne skrifvit anteckningar om sig och sin
familj, bortslogs på auktion för nära 30,000 kr. –
Ett i Sverige upptäckt unikt exemplar af Shaksperes
"Titus Andronicus" (tr. 1594) har 1905 sålts till
England för 36,000 kr.

Bokhandelns uppkomst måste sökas långt tillbaka i
tiden. Under den klassiska forntiden, särskildt
den romerska, var afskrifvandet af böcker
en viktig sysselsättning för slafvarna,
af hvilka många, framför allt de från Grekland
inkomne, voro i besittning af en hög vetenskaplig
bildning. Bokhandlarna använde dem i hundratal till
att afskrifva omtyckta författares arbeten. Så var
fallet t. ex. med romaren Pomponius Atticus, Ciceros
vän och förläggare till flera bland hans skrifter. Han
sysselsatte en stor mängd arbetare, af hvilka
en del beredde skrifmaterialet (papyrus), några
besörjde afskrifvandet och korrekturen, andra däremot
upprullade de färdigskrifna arken på deras cylindrar
och försågo dem med fodral och titlar. Redan på
denna tid lade bokvännerna stor vikt på en dyrbar
utstyrsel. Ännu större betydelse fick bokhandeln
under kejsartiden. Bokhandlarnas affärslokaler
voro då belägna i de förnämsta stadsdelarna samt
motsvarade nyare tiders klubbar och kaféer. De vittre
och sysslolöse träffades där för att samspråka om
litterära, politiska och vetenskapliga frågor. Af
stor betydenhet voro de lokaler, som egdes af
bröderna Sosius, äfvensom Tryphon, Atrectus m. fl.,
af hvilka den förre förlade Horatius’, den senare
Martialis’ och Quintilianus’ skrifter. Nyutkomna
arbeten annonserades genom utropare och genom anslag
på pelarna i promenadhallarna. Lagliga bestämmelser
mot afskrifvande af andras
litterära tillhörigheter funnos ej, och det
är äfven ovisst huruvida författarna fingo
något arfvode. Sannolikt var oftast äran den
enda lönen; af ställen hos Martialis vill det
dock synas, som om arfvoden varit brukliga
åtminstone i några särskilda fall. Bokhandlarna
voro dels librarii (förlagsbokhandlare), hvilka
ombesörjde böckers afskrifvande, dels bibliopolæ
(sortimentsbokhandlare), hvilka trädde i omedelbar
beröring med allmänheten. Eftersom bägge dessa
affärsgrenar ofta utöfvades af samma person,
kommo uttrycken librarius och bibliopola inom kort
att användas utan åtskillnad. Hvilken utsträckning
bokhandeln fick under dessa gamla tider framgår
t. ex. däraf att många rika bibliotek (i främsta
rummet det alexandrinska) då funnos.

Under medeltidens första århundraden aftog den
litterära verksamheten. Det var egentligen endast
i klostren, som afskrifter verkställdes, och äfven
där gjorde man detta endast för eget behof eller,
i ringa utsträckning, för byte. Bl. a. bidrog
pergamentets dyrhet mycket till att förhindra
litteraturens allmännare spridning. Först med
uppkomsten af universitet, i 12 :e årh., fick handeln
med handskrifter, enkanneligen i Paris och Bologna,
en större utsträckning. Den ombesörjdes af librarii
och stationarii, hvilka jämte afskrifvarna
(escrivains), rubrikatorerna (enlumineurs,
miniatyrmålare), pergamentsmakarna (parcheminiers)
och bokbindarna (lieurs) utgjorde ett skrå, som
stod under universitetens kontroll. Bokhandlarnas
verksamhetsfält blef ännu vidsträcktare genom
boktryckarkonstens uppfinning (i midten af 15:e
årh.). De äldste boktryckarna voro både förläggare
och försäljare; först längre fram i tiden skildes
dessa affärsgrenar från hvarandra. Johan Fust (Faust)
och Peter Sehöffer, Gutenbergs förste medhjälpare
(se Boktryckarkonst), förde alstren af sin press,
i synnerhet sina bibelupplagor, till Paris och
Frankfurt a. M. Deras exempel följdes af andra, och
snart bildade sig centralpunkter för den europeiska
bokmarknaden. Den förnämsta bland dessa var länge
Frankfurt a. M. (1564–1749), men redan i slutet af
17:e årh.

Bokhandelsbörsen i Leipzig.

begynte Leipzig höja sig till betydenhet och
intog snart den första platsen. Ännu i dag uppbär
denna stad sin ställning i detta afseende. Antalet
bokhandlare, som i våra dagar underhålla regelbunden
förbindelse med Leipzig, är mycket betydligt. År 1903
uppgick det till 9,366 (genom 153 kommissionärer i
Leipzig). Tysklands litterära produktion uppgick år
1570 till 299 böcker, 1700 till 951. 1800 till 4,012
och 1902 till 26,902 st. Antalet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:27:14 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free