Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bokhandel - Bokhandtverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
boklådor i Tyskland, som 1839 utgjorde 874, uppgick
1901 till 5,520. Samtliga bokhandelsaffärer i Tyskland
uppgingo 1895 till 8,425, i hvilka 24,692 personer
sysselsattes. Till bevakande af sina gemensamma
intressen, framför allt till skydd mot "eftertryck",
slöto sig Tysklands bokhandlare 1765 tillsammans och
bildade det första "Buchhandlungsgesellschaft". 1825
upprättades "Börsenverein der deutschen buchhändler",
hvilken förening väsentligen bidragit till ordnandet
af bokhandeln och därigenom utöfvat ett varaktigt
inflytande på litteraturens utveckling. Vid slutet af
1903 räknade föreningen 3,080 medlemmar. Föreningen,
hvars reglemente är af år 1887, utger sedan 1834
"Börsenblatt für den deutschen buchhandel",
hvilken tidning från år 1867 är daglig. – Den
första internationella förläggarkongressen hölls i
Paris juni 1896 och den fjärde i Leipzig 1901. Den
femte är afsedd att hållas i Milano 1906. Enligt en
engelsk statistik, som dock synes för låg, utgör
världsproduktionen årligen i allt omkr. 70,000
böcker. Främst kommer därvid Tyskland (se ofvan),
därnäst Frankrike (med 13,000), Italien (9,500),
England (6,500), Nord-Amerikas förenta stater,
Österrike, Ungern, Belgien, Ryssland o. s. v.
Den franska bokhandeln har sin centralpunkt i
Paris och var länge i många afseenden annorlunda
organiserad än den tyska, i synnerhet med afseende
på förhållandet mellan förläggare och bokhandlare. I
provinserna tryckas mest skol- och bönböcker äfvensom
sådana litterära alster, hvilka ega ett öfvervägande
lokalt intresse. De fleste större bokförläggarna i
Paris förlägga endast sådana arbeten, som höra till
samma litteraturgren. Af särskild betydelse är den
franska exportbokhandeln (till Spanien, Ryssland,
orienten, Syd-Amerika m. fl. st.), hvilken är betingad
af det franska språkets stora utbredning i dessa
länder. – Den engelska bokhandelns hufvudsäte är
London; därnäst spela Oxford, Cambridge, Edinburgh,
Glasgow och Dublin den mest framstående rollen. Den
engelska förläggarverksamheten är af högst betydligt
omfång, såväl med hänsyn till tryckalstrens antal
som till upplagornas storlek. En egendomlighet äro
de engelska s. k. "second-hand books", som erhållas
(i antikvariaten) till mycket nedsatt pris. Till
stort gagn för författare och förläggare länder
också den omständigheten, att hvarje bildad engelsk
familj plägar hålla sig ett godt bibliotek, som
ständigt ökas med nya verk af kända författare. –
Nord-Amerikas bokhandel är organiserad på samma sätt
som Englands. Ännu utgöres en icke obetydlig del af
den litteratur, som tryckes därstädes, af eftertryck
från engelska och tyska originalarbeten; Förenta
staterna hafva nämligen hittills ej velat deltaga
i något fördrag till skyddande af den litterära
eganderätten. New York, Filadelfia och Boston äro
hufvudorter för den amerikanska bokmarknaden. I
Nord-Amerika trycktes åren 1640–1776 omkr. 8,000
böcker och 1876–1900 (enl. American catalogue)
170,000.– I Italien nådde bokhandeln icke någon
lyftning förrän efter 1866, då enhet vanns i politiskt
hänseende; men sedan dess har den utvecklat sig raskt
med den tyska bokhandelns former till förebild. –
Äfven Holland och de skandinaviska länderna anslöto
sig väsentligen till Tyskland. – l Danmark fick
bokhandeln först från slutet
af 1700-talet en i någon mån själfständig
utveckling genom S. Gyldendal. 1837 stiftades
"Den danske boghandlerforening", efter hvars
mönster dylika föreningar inrättats i Sverige
(1843) och Norge (1851). Den danska föreningen
räknade vid 1903 års början 285 medlemmar, af
hvilka i Köpenhamn 100. År 1891 stiftades "Den
danske provinsboghandlerforening", som alltsedan
hållit årliga möten i olika provinsstäder. 1900
egde Danmark 287 bokhandlare, bland dem 104 i
Köpenhamn. Danmarks hela bokproduktion uppgick 1902
till 1,385 st. (däribland 253 skönlitterära alster, af
hvilka 87 öfversättningar och af dessa 9 öfvers. från
svenska). Norges produktion uppgick samtidigt till 697
böcker (hvaraf 42 på landsmål). Antalet tryckalster
på Island uppgick 1901 till 169 st. - I Sverige
antages den äldsta boklådan hafva varit den, som af
Herman Sulken öppnades i Stockholm 1599. Den förste
svenske bokförläggaren skall hafva varit boktryckaren
Paul Grijs i Uppsala i början af 1500-talet. För att
åstadkomma bättre samverkan mellan förläggare och
bokhandlare samt främja deras ömsesidiga intressen
stiftades 4 dec. 1843 "Svenska förlagsföreningen",
sedan 1853 kallad "Svenska bokförläggare-föreningen",
hvilken redan 1845 räknade 40 medlemmar och 1877 icke
mindre än 92. Genom utbrytning ur denna förening
bildades 1887 "Nya bokförläggareföreningen". Den
förra (äldre) föreningen utgifver sedan 1861
"Årskatalog för svenska bokhandeln" och sedan 1863
"Svensk bokhandelstidning", den senare föreningen
från 1888 "Nya bokhandelstidningen". Medlemsantalet
uppgick vid 1904 års början för den gamla föreningen
till 71 (med 191 kommissionärer), för den yngre
till 20 (med 179 kommissionärer). 1893 bildades
"Svenska sortimentsbokhandlareföreningen", som i
början af 1895 hade 103 medlemmar och 1903 omkr.
110. Föreningen håller årligen sitt möte på olika
orter. År 1904 funnos i Stockholm 26 och i landsorten
147 sortimentsbokhandlare med 133 filialer. Efter
mönstret af Svenska bokförläggareföreningen har
i Finland bildats "Finska förlagsföreningen",
som 1903 räknade 26 medlemmar. Kommissionärskapens
antal utgjorde samtidigt 56. Allmänna skandinaviska
bokhandlarmöten hafva hållits i Köpenhamn (1856),
Stockholm (1866), Kristiania (1873), Köpenhamn (1884)
och Kristiania (1901). – Jfr Kirchhoff, "Beiträge
zur geschichte des deutschen buchhandels" (1851–53),
C. Nyrop, "Bidrag til den danske boghandels historie"
(1870), och H. Schück, "Om den äldsta bokhandeln i
Sverige" (omfattande tiden till början af 1600-talet;
i Sv. bokförläggarefören:s festskrift 1893).
R. G
Bokhandtverk,. sammanfattningen af de yrkesgrenar,
som gå ut på det tekniska framställandet af böcker och
den konstnärliga utstyrseln af sådana. Benämningen
innefattar alltså boktryckarkonst, grafiska
konster (xylografi, litografi, etsning, autotypi
o. s. v.) samt bokbinderi. – I flera länder
ha bildats föreningar för bokhandtverk, hvilka
äfven utgifva eller samla märkliga äldre tryck
o. d. Den i Stockholm 1900 stiftade Föreningen
för bokhandtverk har utgifvit i mönstergill
utstyrsel dels arbeten om bokväsen, dels äldre
svenska litteraturalster. Allmänna svenska
boktryckareföreningen (se d. o.), som 1901 bildat
ett bokindustrimuseum, har däri samlat i historiskt
eller tekniskt afseende märkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
