Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boktryckarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
laga dom fallit i okt. 1455, såsom pant
all tryckredskapen äfvensom de redan tryckta
bibelarken. Inom 18 månader hade den sistnämnde,
i förening med sin svärson, åstadkommit det berömda
Psalterium af 1457 – det första tryckta arbete,
i hvilket årtal, tryckort samt boktryckarens namn
utsattes. De röda kapitelöfverskrifterna äro
här tryckta i press, hvaremot de förut i regel
utfördes för hand. K. biblioteket i Stockholm eger
af psalteriet 41 (till större delen ofullständiga)
blad. Psalteriets 2:a uppl. utkom redan 1459, och dess
5:e uppl. utgafs 1516 af Schöffers son Johann. Efter
psalteriet följde 1459 Durandi Rationale divinorum
officiorum (om kyrkobrukens ursprung och betydelse),
vidare (1460) påfven Klemens V:s konstitutioner och
flera bullor samt 1462 den med nya typer tryckta
Biblia sacra latina, eller den s. k. "48-radiga
bibeln", kanske det yppersta bland alla de äldsta
bibeltrycken (fol., 2 bd med tillsammans 484 blad). I
pergamentsexemplaren äro initialerna målade för hand,
dels i rödt och blått, dels i guld och purpur.
Ehuru beröfvad sin tryckapparat, sin förmögenhet
och förstlingarna af sin uppfinning, förlorade
Gutenberg ingalunda modet. Genom en d:r Konrad
Humery blef han snart åter satt i stånd att upprätta
en boktryckarverkstad. Det första arbete, som utgick
från den nya pressen, var Jon. Balbus de Januas
Summa quæ vocatur catholicon, en kompilation af
grammatisk och lexikalisk lärdom, som utkom 1460
(373 blad fol., med gotiska typer, tydligen gjutna
efter Schöffers förbättrade metod, men magra,
ojämna och illa formade). I senare tid har man
(P. Schwenke) på grund af vissa svagheter (t. ex. vid
de s. k. "utslutningarna"), som snarare tyda på en
nybörjare i yrket, dragit i tvifvelsmål Gutenbergs
andel i detta tryckverk. Catholicon-typen återfinnes
(1467) hos bröderna Bechtermünze i Eltville.
Mainz’ brand (27 okt. 1462) blef af den största
betydelse för boktryckarkonstens utbredning. Fusts
och Schöffers tryckeri gick därvid upp i lågor,
och deras, liksom Gutenbergs, arbetare skingrades
åt alla håll och utspredo samtidigt den nya konsten
äfven till aflägsna orter. Gutenberg själf kallades
1465 af hertig Adolf af Nassau till dennes residens
i Eltville. Fust och Schöffer byggde snart åter en
officin. Bland de många verk, som utgingo därifrån
under den första tiden, förtjäna nämnas: Bonifatius
VIII:s dekretaler (1465) och Ciceros De officiis
(s. å.; 2:a uppl. 1466), där grekiska typer förekomma
för första gången. Efter Fusts död (1466) fortsatte
Schöffer utan afbrott hela rörelsen ända till 1502,
hvarjämte han dref en omfattande bokhandel. Under
denna tid utförde han flera märkvärdiga arbeten,
såsom Bothos Cronecken der sassen (1492), på
lågtyska, med nya egendomliga versaler och initialer
samt förträffliga träsnitt. Här användes den af
Schöffer uppfunna schwabach-skriften, som första
gången möter i hans tyska uppl. af Hortus sanitatis
(1485) och 1486 användes af Erhard Reuwich i två
upplagor af Breydenbachs Itinerarium (på latin
och tyska). Schöffefs släkt fortfor ända till
1550-talet att i Mainz utöfva boktryckaryrket. – I
Bamberg, hvilken stad spelat en framstående roll i
boktryckeriets historia, hade redan 1455 Alb. Pfister
slagit sig ned som tryckare. Pfister var, såsom ofvan
nämndes, Gutenbergs lärjunge, och alla hans tryck
äro i den gutenbergska stilen, utom hvad angår
initialerna, som vittna om en viss själfständighet. Af
de alster, som lämnat Pfisters press, finnas ännu
många i behåll, bland hvilka de mest betydande äro
den latinska 36-radiga bibeln (tryckt 1456–60,
i 3 folioband med 882 blad; däraf finnas numera
endast tio exemplar i behåll, hvaraf två defekta),
hvars typer tydligen visa sin härkomst från den
gutenberg-fust-schöfferska officinen, men i storlek
och fulländning öfverträffa de af Gutenberg i hans
42-radiga bibel använda, och Boners Edelstein oder
fabelbuch (1461) på rim, den första bok på tyska med
angifvet tryckår, tryckort och tryckare samt af den
största vikt för den typografiska kronologien. Pfister
utförde likaledes tvenne numera unika inkunabler:
Die sieben freuden Mariæ och Die leidensgeschichte
Jesu (före 1460; bägge i München), med bilder i
ett egendomligt träsnittsmaner, samt den sedermera i
oräkneliga upplagor omtryckta Belial oder der trost
der sünder.
I början af 16:e årh. utbredde sig boktryckarkonsten
öfver nästan alla Europas länder, och antalet
tryckerier var betydligt. Sålunda hade år 1500 Italien
omkr. 600 (Venezia ensamt omkr. 200), Tyskland mer
än 200, Frankrike nära 150, Spanien omkr. 50, Holland
50 o. s. v. Furstarnas uppmärksamhet riktades på den
nya konsten; många bland dennas utöfvare fingo adliga
privilegier. För reformatorerna blef den ett mäktigt
vapen mot papismen (1522–34 trycktes nya testamentet
i 17 upplagor), och intet censurtvång kunde kväfva
densamma. Jfr Inkunabler.
I. Europa, a) Tyskland. Köln, universitetsstad och
hufvudsäte för den skolastiska filosofien, erhöll
genom Ulrich Zell (1466–1507) sin första officin
(hvarifrån i synnerhet latinska skrifter af teologiskt
innehåll utgingo) och blef den medelpunkt, hvarifrån
boktryckarkonsten utbredde sig till Nederländerna
och norra Tyskland, där framför allt Lybeck och
Rostock blefvo af betydenhet. Günther Zainer
i Augsburg (1468-77) var en af de förste, som i
Tyskland använde latinska typer (antikva), i hvilket
afseende man redan i Italien föregått med exempel. Den
sedermera så frejdade Nürnbergstypografien skapades
af Johann Sensenschmid (1470–78), hvars arbeten
äro synnerligen korrekta och merendels präktigt
utstyrda. På samma ställe verkade äfven Joh. Müller
Regiomontanus (1472–76) och Anton Koberger,
"boktryckarnas konung" (1471–1513), hvars arbeten,
som uppgå till ett antal af mer än 200, utmärkas
af en sällsynt elegans. Han utgaf, såvidt man nu
känner, ej mindre än 13 bibelupplagor, bl. a. en tysk
(1483). I Strassburg tryckte Joh. Mentelin 1466 den
andra tyska bibeln. I Speier trycktes redan 1471 en
Postilla scholastica. Denna stads förste namngifne
tryckare var Peter Drach (1477–1504).
Det äldsta prakttrycket, med randlister och sirliga
initialer, utgjordes af en i Ulm (där redan 1473
ett tryckeri upprättades) af Joh. Zainer nämnda år
tryckt bok, Von berühmten weibern, en öfversättning af
Boccaccios "De claris mulieribus". Det tryckalster,
som först utkom i Lybeck, var ett odateradt
Psalterium på lågtyska (1474) af Lukas Brandis
(1474-99). Detta följdes 1475 af ett verkligt
praktverk, kalladt Rudimentum novitiorum, med
stora och vackra gotiska typer samt förträffliga
träsnitt. 1498 trycktes därstädes 1:a upplagan af
den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
