- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
985-986

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boktryckeri-societeten - Bokutstyrsel - Bol - Bol. 1. Hans B, 2. Ferdinand B.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

namnet fortlefver, utöfvade, har under de senaste åren
öfvertagits af Allmänna svenska boktryckareföreningen.

Bokutstyrsel. De äldsta tryckverken dekorerades ej af
boktryckaren, utan tomrum lämnades för initialer och
ornament, hvilka köparen efter egen smak, kostbart
eller enkelt, fick anbringa. En del böcker från
boktryckarkonstens äldsta tider äro därför prydda
med för hand målade utsmyckningar, under det att en
stor del förblifvit utan prydnader. Så snart tekniken
utvecklats och färdigheten att trycka blifvit större,
utfördes i trä konstfulla initialer, infattningar,
randornament och slutstycken. Intresset för bokens
smyckande växte med de framsteg tryckartekniken
gjorde. Bokdekorationen utfördes i tidens
smakriktning och i den rådande konststilen. I
senare hälften af 15:e årh. härskade hufvudsakligen
den gotiska stilen. I början af 16:e årh. vann
renässansstilen allmänt insteg först i Italien,
sedan i Tyskland och Frankrike. I Venezia, Basel,
Nürnberg, Augsburg, Frankfurt, Wittenberg, Halle,
Antwerpen, Lyon och Paris slöto sig tecknare,
träsnidare och kopparstickare tillsammans och
sysselsatte sig hufvudsakligen med böckernas
dekorering och illustrering. Särskildt utsmyckades
titelbladen med mycken omsorg, för att därigenom
höja bokens värde. Det äldsta ornerade titelblad
man känner tillhör ett kalendarium, tryckt 1476 af
E. Ratdolt i Venezia, hvilken tryckare är bekant
för sina konstnärliga randorneringar (fig. 5) och
initialer. Bland mästarna på bokutstyrselns område
märkas i Basel Israel van Meckenen (fig. 6) och
H. Holbein d. y. (fig. 2), i Augsburg H. Burgmaier,
i Wittenberg och Halle L. Cranach, i Frankfurt
H. S. Beham, i Köln Anton von Worms. I Frankrike
utöfvade Geoffroy Tory ett betydande inflytande
på bokutstyrseln. Hans hufvudsakliga arbeten äro
utförda i italiensk renässans. För att utan färg
erhålla en målerisk verkan tecknades ofta ornament
och bokstäfver i hvitt mot mörk bakgrund. Samtliga
bokprydnader och illustrationer under 16:e årh. äro
utförda i träsnitt. Mot slutet af detta århundrade
började kopparsticket träda i förgrunden särskildt i
Antwerpen, hvarest Rubens (fig. 3) och hans lärjungar
för Plantin m. fl. boktryckare tecknade arbeten,
som stuckos i koppar. Under 18:e årh. utfördes
nästan all bokutsmyckning och bokillustration i
koppar. Endast undantagsvis begagnades trägravyren
och då hufvudsakligen till mindre prydnader,
slutstycken, vinjetter o. d., hvilka utfördes i
kopparsticksmaner. I Frankrike och Nederländerna
uppnådde bokens prydande under rokokotiden en hög
konstnärlig ståndpunkt (fig. 4 o. 9). Bland franska
konstnärer böra nämnas gravörerna L. Cars, Cochin,
som arbetade för F. Didot, Gravelot, Choffard,
Moreau m. fl. – Ett särskildt slag af bokdekoration
var det märke (boktryckarmärke), som af de fleste
större boktryckare begagnades och som ofta utfördes af
samtidens störste konstnärer. Detta märke sattes ofta
å titelbladet, ibland å bokens sista sida (fig. 10). I
början af 19:e årh. upphörde man att behandla boken
som konstverk; dock tillförde trägravyren i midten
af detta århundrade i illustrativt afseende en del
böcker stort värde. Med konstindustriens uppsving
på 1870-talet trädde åter en konstnärlig utstyrsel
af boken i förgrunden, i anslutning tifl den
konstindustriella stilriktningen. Beundran för
det gamla förde därhän, att tryckverken från
renässansen togos till mönster för den nya
riktningen, och detta efterbildande gick så långt, att
man tillgodosåg blott den illustrativa delen och icke
fäste någon vikt vid textens behandling. Slutligen
insåg man nödvändigheten af att behandla textytan som
planornament. Engelsmannen William Morris, som till
stor del gifvit uppslaget till den nya riktningen
för bokutstyrseln, hämtade sina idéer från de gamle
italienske och tyske mästarna (fig. 11). Morris
hann dock icke stort längre än att efterbilda gamla
tryck. Målaren Walter Crane (fig. 12) rörde sig friare
och gick tillbaka till 1500-talets tryckare, för att
erhålla en helgjuten sidbild. Såväl i Tyskland som
i Frankrike, Belgien och Holland anslöt sig den nya
konstriktningen till äldre förebilder, och först i
slutet af århundradet inträdde en friare riktning,
som återspeglar den moderna konsten. – Om böckers
utstyrsel med band se Bokbinderi. Jfr
Bok. A. H–t.

Bol (fsv. <i<bol, bool), kam</i>., bostad, boställe;
gård, hemman. Jfr Kaplansbol, Klockarbol och
Prästbol. – Bolfast man, bofast jordegare, i motsats
till "lösker man" (se Försvarslös).

Bol. 1. Hans B., flamsk målare, f. 1534 i Malines,
d. 1593 i Amsterdam, dit han utplundrad flytt undan
krigets härjningar. Han var elev af sina farbröder
Jan och Jacob B., men påverkades under den förra
perioden af sin konst, då han i tempera målade taflor
i stort format, af P. Brueghel d. ä., icke minst i
valet af motiv. Dessa större målningar af hans hand
äro nu mycket sällsynta. Bland de få, som existera,
må nämnas Daidalos och Ikaros (beskrifven af K. van
Mander och graverad af Adr. Collaert) samt Grekiska
flottans undergång på återvägen från Troja
(bägge
i nationalmuseum), hvilka taflor, motstycken till
hvarandra, togos i Prag 1648 och på sin tid tillhörde
drottning Kristina, som af B:s hand dessutom egde de
likaledes från Prag komna målningarna Landskap med
fyra blinda, som leda hvarandra
(motivet lånadt från
Brueghel!) och Bonddans, hvilka taflor hon vid sin
af resa kvarlämnade i Sverige, men som tyckas vara
förkomna. B., som, efter studieresor i Tyskland, från
1560 var verksam i Malines, 1574–84 i Antwerpen och
därpå i Amsterdam, öfvergick, då åtskilliga artister,
lockade af hans framgång, imiterade hans taflor,
till utförandet af små miniatyrlandskap med figurer
(i vattenfärg på pergament), i hvilken genre han var
oupphinnelig och efterlämnade en mängd arbeten (de
flesta i Dresdens museum). – Hans styfson,
Frans Boels, arbetade i samma maner och är i nationalmuseum
företrädd af fyra små gouache-landskap, De fyra
årstiderna
.

2. Ferdinand B., holländsk porträtt- och
historiemålare samt etsare, en af Kembrandts förnämste
lärjungar, f. 1616 i Dordrecht, d. 1680 i Amsterdam,
där han redan i slutet af 1630-talet som elev inträdt
i sin mästares ateljé och där han sedan alltjämt
var verksam, ända till omkr. 1650 starkt påverkad
af Rembrandts konstnärskap. Till denna period höra
många öfver snart sagdt hela Europa spridda såväl
porträtt som gruppbilder och bibliska, historiska
och mytologiska målningar. Bland porträtten (ofta
genreartadt behandlade) må nämnas dubbelporträttet
af ett Äkta par (1649) hos lord Northbrook i London,
ett af hans mästerverk; ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free