Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bolivia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
salt i outtömliga mängder på punan, brunkol och
petroleum i prov. Tarija. Äfven järn, bly, antimon,
vismut, kvicksilfver, jordbeck och heta mineralkällor
(vid Potosi, Paria, Cochabamba) förekomma. – Klimatet
är mycket växlande. På punan är det i de högsta
trakterna, den s. k. "puna brava", kallt och rått
samt föga gynnsamt för odling. I dess lägre delar
(3,500–3,900 m.) är luften ytterst torr, men ren,
med kalla, häftiga vindar och rasande snöstormar. Om
sommaren når värmen icke öfver 20°, och om vintern
sjunker temperaturen ned till -10°. Träd saknas
alldeles, och jordbruket på de lägre punas inskränker
sig till odling af potatis, korn, oca (rotknölarna af
Oxalis tuberosa) och quinoa (Chenopodium quinoa). Af
djurriket förekomma viscachan, vikunjan, guanacon,
laman, alpakan, chinchillan samt kondoren och
andra roffåglar. Märkligt nog finnas också flera
arter kolibri, t. o. m. på 4,500 m. höjd. Endast
de stora malmrikedomarna äro anledning till att
dessa fjälltrakter dock äro jämförelsevis rikt
befolkade. De högre dalarna, Cabezeras de los valles,
mellan 3,500 och 2,900 m., hafva behagligt, mildt och
sundt klimat och odling af hvete, majs och europeiska
köksväxter. På särskildt skyddade ställen trifvas
sydeuropeiska frukter (vin och fikon m. m.). Dessa
trakter äro de bäst odlade och tätast befolkade. I
de lägre dalarna, Valles eller Medio Yunga, mellan
2,900 och 1,600 m. höjd, växa alla den tempererade
zonens fält- och trädgårdsfrukter i största yppighet,
ofta blandade med den varma zonens, t. ex. bananer
och batater. Skogar finnas i stor utsträckning,
rika på cinchona-arter (Cinchona calisaya m. fl.). I
det område, som kallas Yunga och som omfattar
allt land på östra sidan om Anderna, lägre än 1,600
m. ö. h., öfverensstämma klimat, fauna och flora
med Brasiliens inre. Växtvärlden utvecklar där all
tropikernas yppighet. Där finnas ogenomträngliga
urskogar, här och hvar afbrutna af pajonales, vida
grässlätter med enstaka trädgrupper, och där odlas
alla det tropiska bältets kulturväxter, särskildt
koka, kakao, kaffe, sockerrör, ananas, bananer,
meloner, ris, peppar m. m. Djurvärlden utvecklar en
motsvarande rikedom; rofdjur (puma, jaguar m. fl.),
apor och vampyrer, en rik fågel- och insektvärld
gifva lif åt det eljest ödsliga området.
Befolkningen består af ättlingar till spanjorerna,
indianer och blandade. Spanjorerna utgöra den
härskande klassen i landet och äro bosatta i
städerna. Indianerna äro dels civiliserade, dels
halfvilda och vilda. Till de förre höra aymara och
quichua, hvilka bildade kärnan af befolkningen i
det gamla inkasriket; de hafva till större delen
antagit kristendomen och hafva fasta bostäder,
företrädesvis på ’ ’punan’’ och i "valles", där de
lefva som små jordbrukare och uppföda får, lama och
getter. De halfvilde, chiquitos, moxos m. fl., lefva
som jägare och fiskare kring Amasonflodens källfloder;
längre söderut kringströfva de till tupi-guaranifolken
räknade vilda stammarna guarayo, chiriguano, siriano
m. fl. Blandfolken, de s. k. cholos (mestiser),
räknas till de hvite, deras fäders ras, men äro
ofta brunfärgade och hafva många drag gemensamma
med mödernerasen. Det är väsentligen dessa halfblod,
som B. har att tacka för den eviga politiska oro, som
sönderslitit landet alltsedan emancipationen, hvilken
ock hufvudsakligen var deras verk. Enligt 1900 års
folkräkning uppgår folkmängden till 1,734,000
inv. eller blott 1,4 inv. på 1 kvkm. De hvite hafva
beräknats utgöra omkr. 25 proc., mestiserna 25
proc. och indianerna 50 proc. Folkbildningen står
mycket lågt, ehuru landet har 5 s. k. universitet,
i La Paz, Chuquisaca, Cochabamba, Santa Cruz och
Tarija, där hufvudsakligen endast juridiska studier
idkas. Därjämte finnas en skola för byggnadskonst
och bergsbruk i La Paz, 8 lyceer, 4 seminarier samt
400 folkskolor med 25,000 lärjungar. Någon nämnvärd
litteratur finnes icke, och den politiska pressen
är den sämsta i hela Syd-Amerika. Religionen är den
romersk-katolska, och utöfning af annan religion är
förbjuden. B. är deladt i 4 stift, ärkestiftet La
Plata med residens i Sucre och biskopsstiften La Paz,
Santa Cruz de la Sierra samt Cochabamba.
Näringar. Jordbruket är föga utveckladt; man
odlar de nödvändiga näringsväxterna. Afkastningen
af kaffe, bomull, socker, kakao och tobak är
obetydlig. Boskapsskötseln täcker ej landets
behof. Den viktigaste näringen är bergsbruket,
ehuru det är blott en skugga af hvad det var under
den spanska tiden. Silverproduktionen beräknades 1894
till 682,000 kg., däraf 310,000 ensamt från grufvorna
vid Huanchaca, och år 1901 exporterades silfver för
23 mill. kr.; näst silfver är tenn den viktigaste
exportvaran (1901: 14,7 mill. kr.); produktionen
däraf steg 1894 till 8,670 ton. Genom utlänningars
verksamhet hafva koppargrufvorna nyligen vunnit ökadt
värde. Grufvorna vid Corocoro lämna årligen omkr. 3
mill. kg., de vid Chacarilla 1 mill. kg. Alla näringar
lida af de bristfälliga kommunikationerna. Endast en
järnvägslinje finnes, den 1892 fullbordade Ascotan–
Oruro, en fortsättning af linjen Antofagasta–Ascotan i
Chile. Större delen af landets utförsel och införsel
går denna väg eller genom Peru öfver Arica, men
man har äfven börjat förvandla de stora bifloderna,
till Amasonfloden och Paraná till handelsvägar till
Atlanten. Exporten, som hufvudsakligen består af
metaller samt kinabark, kautsjuk och ull, beräknades
1902 till ett värde af 28,042 mill. bolivianos,
importen till 14,143 mill. – Metersystemet är lagligen
antaget, men äldre spanska mått och vikter användas
ännu. Myntenheten är boliviano (à 100 centimos) =
3,60 kr., enl. silfvervärde år 1904 blott = 1,58 kr.
I administrativt hänseende indelas landet i 8
departement: La Paz. Cochabamba, Oruro och Potosi
i v. samt Beni, Santa Cruz, Chuquisaca och Tarija i
ö. Författningen, af 25 aug. 1826, sedan
ofta upphäfd, är likartad med öfriga sydamerikanska
republikers: en för 4 år vald president, med två äfven
för 4 år valda vicepresidenter, såsom utöfvare af den
verkställande makten, och en kongress på två kamrar
såsom den lagstiftande myndigheten. Ministrarna
äro sex (utrikes-, handels-, finans-, inrikes-,
justitie- och krigsminister). Finanserna äro i det
uslaste skick; budgeten visar nästan alltid ett
deficit, dock hade man i 1901–02 års budget ett
öfverskott, i det att inkomsterna beräknades till
10,1 mill. bolivianos, men utgifterna till blott
10 mill. bolivianos. Statsskulden var 1903 9,666
mill. bolivianos, däraf 5,732 mill. utländsk och
3,934 mill. inländsk. – Hufvudstaden växlar med
olika partiers öfvervälde och är f. n. La Paz. –
Hären, hvars styrka 1887 bestämdes till 1,400 man,
minskades 1889 till 900 man, men utgjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
