Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bolivia - Boliviano - Bolkenhain - Bolkoburg. Se Bolkenhajn - Boll, sportv. Se Bollspel - Boll - Boll, Franz Christian - Bollandister - Bollebygd - Boller - Bollerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underrättelsen om några chilenska framgångar skrämde
Daza till ett brådstörtadt återtåg, hvarpå han
förjagades af den förbittrade hären samtidigt med
att en revolution i La Paz upphöjde general Campero
till president (dec. 1879). Vid årets slut voro
chilenerna efter en seger öfver Perus flotta herrar
till sjöss och i besittning af större delen af B:s
kustland. B. deltog sedan föga i striden, dess här
upplöste sig, och efter Perus slutliga nederlag kom
det 1884 mellan B. och Chile till en vapenhvila på
obestämd tid, enligt hvilken B. till segraren afträdde
hela sitt kustland (området Mejillones). Efter
krigets slut följde i B. en period af relativt lugn,
hvarunder landet återhämtade sig och ekonomiskt gick
framåt. Presidenterna Pacheco (1884–88), Arce
(1888–92) och Baptista (1892–96) sutto ämbetstiden
ut, ostörda af militärrevolutioner. 1896 blef d:r
Severo Alonso president; under hans ämbetstid
tändes åter upprorslågan till följd af en i
dec. 1898 antagen lag, som gjorde Sucre till landets
ständiga hufvudstad (förut hade La Paz, Cochabamba,
Oruro och Sucre turvis varit regeringens säte). I
La Paz utbröt genast uppror, och dettas ledare,
öfverste José Manuel Pando, blef efter en seger öfver
regeringstrupperna (april 1899) regeringsmaktens
innehafvare och i okt. s. å. vald till president. Han
efterträddes 1904 af d:r Ismael Montes. B:s
ekonomiska uppsving har mycket hämmats genom dess
utestängande från hafskusten. Det fick 1895 genom ett
fördrag med Chile utsikt till att erhålla en hamn
(Vitor), men hittills har detta löfte ej blifvit
uppfylldt. Under de senaste åren invecklades B. i
gränsstridigheter med Brasilien angående
Acreområdet (se d. o.). Ett ögonblick hotade denna
konflikt att leda till öppet krig, men på våren 1903
träffades en provisorisk uppgörelse, och konflikten
bilades genom ett fördrag (18 nov. s. å.), enligt
hvilket B. afträdde större delen (omkr. 110,800
kvkm. med 32,000 inv.) af det omtvistade området samt
i gengäld erhöll 2 mill. pd st. och löfte af Brasilien
om byggandet af en för B:s utförsel viktig järnväg,
som skall förbinda de segelbara öfre och nedre delarna
af den däremellan till följd af forsar och vattenfall
ofarbara Madeira-floden. – Litt.: Wiener, "Pérou et
Bolivie" (1880), Moreno, "Nociones de geografia de
Bolivia" (1886 och 1889), C. Matzenauer, "Bolivia in
historischer, geografischer und cultureller hinsicht"
(Wien 1897), M. V. Ballivian, "Noticia politica,
geografica. industrial y estadistica de Bolivia"
(med bibliografi, La Paz 1900–01). sir M. Conway, "The
bolivian Andes" (1901), och B. Saavedra, "El litigio
peru-boliviano" (La Paz 1903). Jfr äfven Winsor,
"Narrative and critical history of America", d. 8.
V. S–g.
Boliviano (Peso boliviano), sedan 1863 den
bolivianska myntenheten, ett silfvermynt, som
skall ega 9/10 finhet och motsvara 5 francs samt är
deladt i 10 realer eller 100 centimos. Sedan midten
af 1880-talet präglas ej högre än 1/5 bolivianos,
af 8/10 finhet, och myntets verkliga värde har nu
nedgått till mindre än hälften (2,2 fr.).
Bolkenhain [-hajn], kretsstad i preussiska
prov. Schlesien, regeringsomr. Liegnitz, vid
floden Neisse. 3,897 inv. (1900). Linne- och
lädertillverkning. I närheten ligger den ståtliga
ruinen af Bolkoburg, med väldiga murar och torn,
byggd efter 1292 af hertig Bolko af Schweidnitz
samt
förstörd i trettioåriga kriget; den är nu en kunglig
domän.
Bolkoburg. Se Bolkenhain.
<b>Boll,</b< sportv. Se Bollspel.
Boll [båu’l] l. Bole, föråldradt skotskt
spannmålsmått, = 6 bushels = 218,09 l.
Boll, badort i württembergska Donaukretsen, nära
Göppingen. Svafvelkällor.
Boll, Franz Christian, tysk fysiolog, f. 1849 i
Neubrandenburg, blef 1869 med. doktor och 1870
assistent hos du Bois-Reymond i Berlin, kallades
1873 till professor i fysiologi i Rom och dog
därstädes 1879. Mest bekant är B. genom sin 1876
gjorda upptäckt af synpurpurn, den röda färgen i
stafvarnas ytterleder i näthinnan. Därjämte utgaf han
en mängd andra arbeten, af hvilka de flesta behandla
histologiska spörsmål.
Bollandister, en förening af jesuiter, som har sitt
namn efter Johann Bolland (f. i Tillemont 1596,
d. 1665). Denna förening utgaf Acta sanctorum
(se d. o.).
Bollebygd. 1. Härad i Älfsborgs län, ingår i Marks,
Vedens och Bollebygds domsaga och i Marks fögderi
samt omfattar socknarna Bollebygd, Björketorp,
Töllesjö. 36,981 har. 6,620 inv. (1903). – 2. Socken
i Älfsborgs län, Bollebygds härad. 18,257 har. 3,276
inv. (1903). B. bildar med Björketorp och Töllesjö
ett konsistoriellt pastorat i Göteborgs stift, Marks
och Bollebygds kontrakt.
Boller, herrgård i Jylland, nära Horsens, sedan 1663
tillhörande grefskapet Frijsenborg. B. är säte för
den afgående länsgrefven eller hans änka, hvaremot
stamherrn bor på Frijsenborg. Det var 1630–58
vistelseort för Kristian IV:s hustru Kristine Munk,
som blifvit förvisad från hofvet och som dog på B.
Bollerup. 1. Socken i Kristianstads län, Ingelstads
härad. 1,385 har. 419 inv. (1903). Annex till
Ullstorp, Lunds stift, Ingelstads kontrakt. Bollerups
gods omfattar hela socknen.
2. Ett urgammalt herresäte, beläget i Bollerups
socken, Ingelstads härad, Kristianstads län, med
egor äfven i de angränsande socknarna Ullstorp,
Kvärrestad, Ingelstorp och Stora Köpinge. B. var
på 1200-talet stamgods för den längesedan utgångna
släkten Due (Duwe) och kom på 1300-talet genom
gifte till släkten Thott, som 1401 sålde det till
släkten Krogenos på Krapperup. När denna släkt 1573
utslocknade, kom B. till släkten Gjöe samt öfvergick
1624 till en medlem af släkten Lycke och på 1640-talet
till släkten Rantzau. På 1750-talet såldes det till
den namnkunnige köpmannen N. Sahlgren i Göteborg, och
dennes måg Kl. Alströmer sålde det till excellensen
Erik Ruuth, som 1798 afyttrade godset till friherre
A. K. v Platen. Från denne öfvergick B. genom köp
1818 till Karl XIV Johan, och efter konungens död
försåldes det 1844 till lagmannen Tage Sylvan. Under
Sylvans tid bortsåldes åtskilliga hemman, och godset
fick i det stora hela sitt nuvarande omfång. År
1876 uppsatte Sylvan ett testamente till förmån
för ett landtbruksinstitut för Kristianstads län,
men testamentet blef vid hans efter ett par år
inträffade död öfverklagadt af hans arfvingar, med
den påföljd att institutet erhöll endast en del af
arfvet. Institutets tillgångar växte dock under årens
lopp så, att de 1 jan. 1903 utgjorde något mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
