Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bollnäs - Bollspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hälsinglands västra tingslag. Arealen med inräkning
af kapellförsamlingarna 89,358 har. Utan
kapellförsamlingarna 11,713 inv. (1903). B. bildar
med Annefors och Katrinebergs kapellförsamlingar ett
regalt pastorat. Uppsala stift, Hälsinglands västra
nedre kontrakt.
B. municipalsamhälle, den s. k. Bollnässtaden,
ett samhälle på Ljusnans högra strand vid sjön
Varpen och den stora Norrlandslandsvägen utefter
Ljusnan, som norr därom skäres af landsvägen från
Söderhamn till öfre Dalarna och Härjedalen. 886
inv. (1903). Taxeringsvärdet af fastigheter
841,600 kr (s å). B. är näst städerna den förnämsta
platsen vid norra stambanan, med mycken rörelse,
flera bankkontor, sparbank, läkare, filialapotek,
undervisningsanstalt för öfveråriga döfstumma,
sågverk, skidverkstad m m. Utanför B. finnas
folkhögskola, småskollärarinneseminarium, döfstumskola,
transportfängelse, bryggeri och andra industriella
anläggningar, stora reparationsverkstäder för
järnvägen m. m. För samhället, som snart torde bli
köping, gälla ordningsstadgan, byggnadsstadgan
och brandstadgan för rikets städer. Se vidare
B. G. Jonzon, "Blad ur B. församlingskyrkohistoria"
(1899–1900).
Egyptiskt bollspel.
Follis, romerskt bollspel.
Bollspel, gymnastisk lek med boll, är ett idrottsnöje,
som varit i bruk hos olika tiders kulturfolk och äfven
hos ociviliserade folk (indianer, australier). Det
idkades redan hos forntidens egyptier, i synnerhet
af kvinnorna. Homeros låter Nausikaa spela boll med
sina tärnor. Spelet utgjorde sedermera ett viktigt
led i grekernas gymnastik och kallades sfairisis samt
idkades i sfairisterier. Äfven hos romarna var det
en omtyckt kroppsöfning, hvari
ung och gammal deltogo; för densamma funnos lokaler
inredda i de stora badpalatsen. Bollspelen buro
olika namn alltefter antalet deltagare och bollarnas
storlek (pila, trigon, paganica, harpastum och
den största, follis, en lätt ballongboll, för hvars
handterande högra underarmen var försedd med ett
slags fäkthandske). Forntidens nordbor förlustade
sig gärna med bollspel, som kallades knattleikr
(af isl. knöttr, boll, och leikr, lek) eller
soppleikr (af soppr, boll); om vintern öfvades
det på isen. Stundom stämde olika härad möte för
bolltäflingar, till hvilka folkskaror sammanströmmade
från när och fjärran. Norrmannen Hertzberg har nyligen
med stöd af antydningar i sagorna sökt uppvisa,
att i detta nordiska spel hvarje deltagare
hade sin bestämde motståndare från fiendesidan, så
att det spelades parvis, vidare att skofvelformiga
slagträn nyttjades och att spelet i öfrigt synes
förete märkliga öfverensstämmelser med det indianska
bollspelet lacrosse (se nedan, sp. 1027); enligt
nämnde forskares antagande ha indianerna i Canada lärt
sig spelet af skeppsbrutna vikingar. Under medeltiden
förblefvo bollekarna omtyckta af ungdomen, äfven af
den kvinnliga, och öfvades gärna af allmogen. Vanligen
gällde leken att infånga den drifna bollen och därmed
"bränna" någon af motpartiet. Under senare medeltiden
uppbyggdes vid hofven och privatslotten bollhus,
från 1500-talet äfven städerna. I bollhusen idkades
(inför åskådare på gallerierna) ett spel öfver ett
midtnät, af
samma art som nutidens lawn-tennis. På kontinenten
kommo bollspelen bland vuxna ur bruk under 1700-talet,
men ha på senare årtiondena åter börjat (äfven
i Sverige) återupplifvas eller sprida sig från
England, där de oafbrutet bibehållit sig (kricket,
fotboll, m. fl.) såsom en plantskola för mandom och i
öfverensstämmelse med folklynnet tagit form af fullt
sportmässigt bedrifven täflingsstrid mellan två
partier. I Spanien och Italien förblef bollspelet
folksed; i italienska städer öfvas det under namn
af giuoco al palla ännu på offentliga platser,
försedda med stora åskådarläktare och sidomur,
mot hvilken bollen slås, och de spelande ha en
trähandske i stället för slagträ. Bollspelet är i
hög grad egnadt att utveckla kroppslig spänstighet,
säkert öga, snarrådighet, disciplin och ett godt
kamratskap. De viktigaste lektygen äro själfva bollen,
antingen fylld eller ock en ihålig kautsjukboll, och
slagträet (bollträ, "säll-trä"). I flera bollspel
är det brukligt, att de två täflande lagens män
till åtskillnad bära dräkter i sitt lags färg
("gula" och "blå") eller andra snabbt skönjbara
igenkänningstecken. De mera betydande bollspelen
kunna inordnas under följande hufvud-grupper:
1. Spel med liten fylld handboll och utan slagträ.
Bäddra boll är en enkel lek. Bäddring öfvas parvis,
af två deltagare. Man släpper bollen ur ena handen
och slår den med andra handen (eller foten) åt
motspelaren, som drifver den tillbaka i luften eller
efter första uppstudsningen. Sålunda "hålles bollen
vid lif" så länge som möjligt. Leken kan äfven öfvas
af två lag, om flere deltagare, hvarvid boll skall
mötas växelvis af en ur ena och andra lagret. Bäddring
mot vägg öfvas af en; man gör stundvis hvartannat
slag med vänster och höger hand eller fot.
Pärk är en ypperlig gottländsk folklek, som har
fornåldriga anor, alltid hållits uppe i bruk
och nu äfven öfverförts till fastlandet. Spelet
kräfver en tidigt grundlagd färdighet och roar
äfven äldre personer; det ger samtliga deltagare
full sysselsättning och har ett stort gymnastiskt
värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
