Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bologna - Bologna [bålå'nja], Giovanni - Bolognese [bålånjese], it. Se Grimalde - Bolognes-hunden [bålånjes-], zool. Se Hunden - Bolognesiska - Bolognesiska flaskan - Bolometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läromästarinnan) och har tillnamnet "la dotta" (det
lärda). Vid universitetet funnos 1896 111 lärare
och 1,375 studenter. Det består af fyra fakulteter
(ingen teologisk), och med detsamma äro förenade
farmaceutisk skola, veterinärskola, ingenjörskola
och landtbruksskola. B. har äfven vetenskapsakademi
(den s. k. Istituto delle scienze, stiftad 1690,
öppnad 1714), stadsbibliotek (sedan 1801) och
statsarkiv (upprättadt 1874). B. har dessutom ett
lyceum, flera gymnasier, en 1805 grundad musikskola
och ett antikvariskt museum. B. är en välbyggd
stad. Bland dess byggnader märkas Palazzo del Podestá,
i hvilket konung Enzio satt fången i 23 år, kyrkorna
San Petronio, den största af stadens 75 kyrkor,
samt San Domenico med dominikanordens stiftares
sarkofag. B. har ansenlig industri (järnvaror,
parfymer, mjöl, siden, tobak m. m.). – Det är en
af Italiens äldsta städer. Det anlades under namnet
Felsina af etruskerna, koloniserades af romarna och
kallades af dessa Bononia. l stadens närhet afslöts
43 f. Kr. det andra triumviratet. Karl den store
gjorde B. till en fri stat. Under senare hälften af
1100-talet och förra hälften af 1200-talet var staden
så mäktig, att den t. o. m. kunde föra krig med de
tyske kejsarna. Sedan 1506 var B. merendels påfvens
besittning. I B. kröntes 1530 Karl V till kejsare af
Klemens VII; dit öfverflyttades 1547 det tridentinska
kyrkomötet, som där höll två sittningar. 1796 ingick
det i den cisalpinska republiken, kom 1815 åter till
Kyrkostaten, men gjorde 1821 och 1831 uppror mot
påfven och hölls 1849–59 besatt af österrikarna. I
mars 1860 förklarade B. sin anslutning till
konungariket Sardinien. (J. F. N.) L. W:son M.
Bologna [bälå’nja], Giovanni (da), egentl. Jean
Boulogne, berömd flamsk bildhuggare, f. 1524 i Douai
i Flandern, flyttade vid tjugo års ålder
till Italien och var för det mesta verksam i Florens,
där han dog 1608. Han anslöt sig, likväl på ett
själfständigt sätt, till Michelangelos konstriktning
och var bland dennes efterföljare den, som bäst
höll sig fri från maner och som egde det renaste
skönhetssinnet. Framför allt hade han ett utprägladt
sinne
för sina bilders dekorativa silhuettverkan, från
hvilken sida man än ser dem, och var en mästare i
att ge sina djärft komponerade grupper en plastisk
afrundning och helhetsverkan. Monumental och utmärkt
genom en skicklig fördelning af den plastiska och
ornamentala utsmyckningen är hans präktiga, 1563–67
utförda Neptunusbrunn (i Bologna). Orolig verkar
icke, ehuru tre figurer äro satta öfver hvarandra
och deras rörelser äro momentant lifliga, den icke
mindre bekanta marmorgruppen Sabinskornas bortröfvande
(i Loggia de’ Lanzi i Florens), och detsamma gäller
hans kanske mest ryktbara arbete, den 1564 gjutna
bronsbilden af Mercurius (i Bargello), djärft
framställd ilande genom luften, med ena foten lätt
stödd på en plastiskt återgifven vindstöt – ett arbete
med ett ovanligt lyckadt "antikt" grepp. Bland hans
öfriga verk märkas Ocean-brunnen i Boboli-trädgården
i Florens, ryttarbilder af Cosimo I m. fl.
(O. G-g.)
Sabinskornas bortröfvande.
Merkurius.
Bolognese [bålånjese], it. Se Grimaldi.
Bolognes-hunden [bålånjes-], zool. Se Hunden.
Bolognesiska [bålånjésiska] l. Bononiska lysstenen
(lapis solaris), fys., svafvelbarium, som framställes
ur en järnfri tungspat, som man sönderstött till
ett groft pulver och därefter sammanrört med
kolhaltiga bindemedel, genom upphettning mellan
glödande kolstycken. Produkten fosforescerar,
d. v. s. lyser efter att ha legat i solljus med
ett fosforartadt sken, hvilken egenskap den länge
bibehåller, om den skyddas mot fukt t. ex. genom
förvaring i ett hermetiskt slutet glaskärl. Stenens
egenskap att lysa i mörkret uppgifves vanligen hafva
upptäckts 1602 af en skomakare vid namn Vincenzio
Cascariolo i Bologna, hvarefter den fått sitt
namn. Genom denna upptäckt blef man mera allmänt
uppmärksam på fosforescens-fenomenet, hvilket ej
var alldeles obekant redan på Aristoteles’ tid. Den
bolognesiska stenen är emellertid den äldsta af de
artificiella lysstenarna eller s. k. fosforerna.
S. A–s.
Bolognesiska flaskan [bålånjésiska], fys.,
en flaska eller kolf af tjockt glas, som efter
blåsningen blifvit hastigt afkyldt. Den tål vid
starka stötar, men springer med en knall sönder i
små bitar, om ytan rispas med ett hvasst sandkorn
eller ett stycke flinta. Dessa egenskaper bero på
ett spändt läge glaspartiklarna emellan, hvilket
är en följd däraf att ytan stelnat, medan de inre
delarna voro i fullkomligt flytande tillstånd.
R- B.*
Bolometer (af grek. bole, stråle, och metron,
mått), fys., ett af amerikanske fysikern Langley
konstrueradt instrument för uppmätning af mycket små
temperaturförändringar. Detta instruments konstruktion
är grundad på den egenskapen hos metaller, att de
ändra sitt elektriska motstånd med temperaturen. Då
nu ändringar i motståndet med ytterlig skärpa kunna
mätas med hjälp af Wheatstones brygga, låg den tanken
nära till hands att använda den nämnda egenskapen hos
metallerna för bestämning af temperaturer. I det rum,
hvars temperatur skall mätas, inlägges en metalltråd,
som genom metalltrådar af ringa motstånd är förbunden
med andra elektriska ledningar så, att den bildar
den ena grenen i en Wheatstones brygga. Redan
Ad. Svanberg i Uppsala (1851) föreslog detta sätt
för temperaturmätningar, hvilket sedan infördes i
praktiken af Siemens. Den af Langley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
