- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1065-1066

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bona Dea - Bona fide - Bonaini, Francesco - Bonaire - Bonald [båna'l]. 1. Louis Gabriel Ambroise B., vicomte de B. 2. Louis Jacques Maurice B. - Bonanza - Bonap. - Bonaparte [bånapa'rt], it. Buonaparte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förekommo offer, musik, dans och andra egendomliga
ceremonier under ledning af den konsuls eller pretors
maka, i hvars hem festen hölls, samt vestalerna. Män
voro ovillkorligen uteslutna och hade ej heller rätt
att beträda gudinnans tempel vid Aventinus. Tjänsten
sköttes där af kvinnor; ett slags apotek stod i
samband med templet, där ock ormar höllos (jfr
Asklepios). Där dyrkades således Bona Dea
som läkegudinna, hvarom ock åtskilliga inskrifter
vittna. På landet anropades hon bl. a. såsom
beskyddarinna af årsväxten – måhända ett minne af Fauna –
eller skyddsgudinna i allmänhet. Jfr Agata. Litt.:
Wissowa, "Religion u. kultus d. röm." (1902),
s. 177 ff. H. Sgn.

Bona fide (lat.), på god tro, uppriktigt, på tro
och heder, i öfvertygelse om att vara i sin goda
rätt. Motsats: mala fide. Jfr Dolus.

Bonaini, Francesco, italiensk häfdaforskare och
arkivman, f. 1806 i Livorno, d. 1874 som chef för
de toskanska statsarkiven, utgaf Storie Pisane
(2 bd, 1844–45), Cronache e storie di Perugia dal
1150 al 1563
(2 bd, 1850–51), hvilka bägge arbeten
ingå i samlingsverket "Archivio storico italiano",
och Statuti inediti della cittá di Pisa (3 bd, 1854
–70). B. ansågs inom Italien såsom en auktoritet
på arkivväsendets område, och statsarkivet i
Florens gäller såsom ett mönster i ordning och
förvaltning.

Bonaire [banar], sp. Buen-Ayre,
nederländsk ö bland Antillerna, nära Curaçao, 12°
2’ n. br., 68° 10’ v. lgd. Arealen 335 kvkm. 4,829
inv. (1899). Boskapsskötsel och saltberedning.

Bonald [bana7!]. 1. Louis Gabriel Ambroise B.,
vicomte de B., fransk statsman och publicist, f. 1754,
d. 1840, hyllade först revolutionens grundsatser,
men uppträdde 1791 som den gamla monarkiens
försvarare. Han måste därför lämna Frankrike och
slog sig då ned i Heidelberg, där han med pennan
försvarade rojalisternas sak. Sedermera kom han på
god fot med familjen Bonaparte och kallades 1808 af
Napoleon till universitetsråd ("conseiller titulaire
de 1’université"), men förblef sina legitimistiska
grundsatser trogen och ledde jämte Chateaubriand den
rojalistiska tidningen "Mercure de France". Under
Ludvig XVIII blef han vicomte och pär samt kallades
till medlem af Franska akademien. 1830 vägrade
han aflägga trohetsed åt den nya dynastien och
förlorade därför sin pärsvärdighet. B. lefde helt
och hållet i medeltidens idéer samt var en fiende
till allt politiskt och socialt framåtskridande. Hans
förnämsta arbeten äro Théorie du pouvoir politique et
religieux
(1796, 2:a uppl. 1854), hvilket framställer
en på teokratiska grundvalar hvilande monarki såsom
idealet för en styrelseform, och Législation primitive
etc. (1802, 5:e uppl. 1857). Hans samlade arbeten
utkommo i 3 bd 1859. Jfr Victor de Bonald, "De
la vie et des écrits du vicomte de B." (2:a
uppl. 1853).

2. Louis Jacques Maurice B., den föregåendes
son, fransk prelat, f. 1787, d. 1870, blef 1839
ärkebiskop i Lyon och 1841 kardinal. Han var en
af ultramontanismens ifrigaste förkämpar och
uppträdde under Ludvig Filips tid i tal och skrift
på det bittraste sätt mot statens af kyrkan oberoende
undervisningsväsen. 1848 års revolution firade han som
en seger för den religiösa och borgerliga friheten,
men ogillade ej statskuppen af 2 dec. 1851 samt
inträdde kort därefter i senaten.

Bonanza (sp., vackert väder, stor lycka), ett vid
upptäckten af de rika silfvergrufvorna (Comstock
lodes
) i Nevada 1874 i bruk kommet uttryck för ett
utomordentligt rikt fynd. – Bonanzaprins, Bonanzaman,
en genom fynd af en rik malmådra lyckliggjord
grufegare, med bibetydelse af uppkomling.

Bonap., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning
för Ch. Luc. Bonaparte, furste af Canino.

Bonaparte [bånapa’rt], it. Buonaparte,
gammal, ursprungligen italiensk släkt, ur hvilken
Napoleonernas franska dynasti utgick. Under och efter
Napoleon I:s tid gjordes åtskilliga smickrande försök
att gifva den store mannen många och höga anor, och
man sökte därvid leda släktens ursprung än till Roms
cæsarer, än till de bysantinske kejsarna, än till
"mannen med järnmasken" o. s. v. Med säkerhet vet
man, att en florentinare vid namn Guilielmo år 1261
antog tillnamnet Buonaparte eller Bonaparte ("den goda
delen", "det bättre partiet"), som skulle beteckna att
ghibellinernas parti, till hvilket han bekände sig,
då hade öfverhand öfver guelferna. Han blef emellertid
snart nödsakad att för de senare fly till byn Sarzana
i Toscana, där släkten sedan i tre århundraden lefde
under ganska inskränkta förhållanden. 1529 flyttade en
Francesco B., ovisst af hvad anledning, till Corsica,
där hans ättlingar under Genovas herravälde uppnådde
öns högsta ämbeten, ehuru de för öfrigt ej voro vidare
märkliga. Den förste, som lyfte den korsikanska grenen
af ätten till större betydenhet, var Carlo Maria
B. (se nedan). Se om familjen B. vidare Léonce de
Brotonne, "Les Bonaparte et leurs alliances" (1893),
som innehåller genealogiska redogörelser för släktens
alla grenar samt för familjer, som besläktats med
densamma; samt Kircheisen, "Bibliographie Napoléons"
(1902), och art. Napoleon.

Släktöfversikt.

Carlo Maria B., f. 1746, d. 1785, gift 1764 med
Maria Letitia Ramolino, f. 1750, d. 1836.
Barn:

I. Joseph B., f. 1768, d. 1844, gift 1794
med Julie Clary, f. 1777, d. 1845.
Barn:

a. Zénaïde Charlotte Julie B., f. 1801,
d. 1854, gift 1822 med Charles Lucien Jules Laurent
B. (se III c).

b. Charlotte Napoléone B., f. 1802, d. 1839,
gift 1825 med Charles Napoléon Louis B. (se V b).

II. Napoléon B. (Napoleon I), f. 1769, d. 1821,
gift första gången 1796 med Joséphine de Beauharnais,
f. 1763, d. 1814, andra gången 1810 med Marie Louise
af Österrike, f. 1791, d. 1847.
Barn i andra giftet:

a. "Napoleon II" (Franz Joseph Karl), f. 1811,
d. 1832.

III. Lucien B., f. 1775, d. 1840, gift första gängen
1795 med Christine Boyer, f. 1773, d. 1801, andra
gången 1803 med Marie Alexandrine Charlotte Louise

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free