Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonaparte [bånapa'rt], it. Buonaparte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lydnad, först i andra rummet fingo de tänka på sina
undersåtar. Därtill kom, att Louis icke kunde fördraga
sin gemål, som han, svårmodig och misstänksam,
beskyllde för otrohet. 1807 skildes makarna åt, men
Louis kunde icke på några villkor förmå kejsaren att
medgifva laglig skilsmässa. Denne klagade öfver, att
han icke fick tillräckligt understöd från Holland,
som framför allt alldeles för lamt tillämpade hans
älsklingsidé, det omöjliga "kontinentalsystemet"
(se d. o.), att Louis icke nog energiskt mötte
engelsmännens anfall på Walcheren 1807 m. m. På grund
däraf utnämndes Bernadotte till öfverbefälhafvare
öfver den holländska armén, och Louis fick röna
det ena ingreppet efter det andra i sina kungliga
rättigheter. Ett möte, som bröderna hade, utmynnade
i ett bittert ordskifte och hade till följd, att
Louis togs till fånga och nödgades afstå en del
af sitt land till Frankrike, hvarefter Oudinot med
franska trupper besatte hela konungariket. Förtviflad
öfver den nesliga roll brodern ville påtvinga honom,
abdikerade då Louis 1 juli 1810 till förmån för sin
andre son Napoléon Louis, begaf sig under den antagna
titeln "grefve de S:t Leu" till Teplitz i Österrike
och protesterade därifrån i sin vanmakt mot den
franska annekteringen af Holland. 1813 erbjöd han
Napoleon sina tjänster, under dennes kritiska läge,
men afvisades och sökte då, ehuru förgäfves, åter
komma i besittning af sin holländska tron. Under
"de hundra dagarna" utnämndes han af Napoleon
till pär af Frankrike, men vägrade att kasta sig
in i världshändelsernas hvirfvel och blef under
den andra restaurationen liksom alla Bonaparterna
förvist från Frankrike. 1815 anhängiggjorde han
en rättegång mot sin gemål med yrkande att få sin
äldste son sig anförtrodd och vann denna process,
som väckte den största uppmärksamhet i Europa. Han
bodde sina återstående dagar i Rom och Florens,
sysselsatt med litterära studier, hvilka han äfven
förut bedrifvit. Såsom en frukt af dessa framgingo
de tämligen värdelösa arbetena Marie ou les peines
de l’amour (1800; 2:a uppl. 1814) och Essai sur la
versification (1825). Betydande såsom historiska
källskrifter äro däremot Documents historiques et
reflexions sur le gouvern-ment de la Hollande
(3 bd, 1820), Histoire du parlement anglais depuis
son origine jusqu’en l’an VII (s. å.), Réponse à sir
Walter Scott sur son histoire de Napoléon (1828)
och Observations sur 1’histoire de Napoléon (1834).
Louis’ sista år förbittrades af den yngste sonens
(sedermera Napoleon III) revolutionsförsök. Redan
den äldres död midt under dennes deltagande i den
italienska upprorsrörelsen (1831) hade krossat hans
hälsa, och, bruten till kropp och själ, afled han
25 juli 1846 i Livorno. Om hans barn se ofvan. Jfr
Rocquain, "Napoleon I et le roi Louis d’apres les
documents conservés aux archives nationales" (1875).
8. Marie Pauline B., kallad
Pauline B., den föregåendes syster, f. 20 okt. 1780 i
Ajaccio, kom 1793 till Frankrike, där hon utvecklade
sig till en bländande skönhet och fick en mängd
friare. Napoleon, hvars älsklingssyster hon var,
motsatte sig emellertid hennes förmälning såväl med
Stanislas Fréron som general Junot och bortgifte
henne med sin adjutant Charles Emmanuel Leclerc
d’0stin i Montebello 1797. Pauline åtföljde honom
på expeditionen till San Domingo och återvände till
Frankrike
efter hans död (2 nov. 1802), som förorsakats af gula
febern, med fröet till samma sjukdom i kroppen; Där
dog hennes son med Leclerc, Napoléon, 1804 vid sex års
ålder. Året förut hade hon ingått nytt äktenskap med
den för sin oerhörda rikedom bekante men karaktärslöse
furst Camillo Filippo Ludovico Borghese. Napoleon
gjorde henne till fransk prinsessa och "kejserlig
höghet" samt gaf hennes gemål titeln "hertig af
Guastalla" 1806. Hon lefde i allmänhet skild från
sin gemål och låg ofta i kif med Napoleon. I högsta
grad njutningslysten och mycket fri i sitt personliga
lif, visade hon dock genom en storartad välgörenhet
och sitt uppträdande under Napoleons olycksdagar
sitt rika hjärta och sitt stora mod. 1814 ställde
hon hela sin förmögenhet till Napoleons disposition,
följde honom till Elba och sökte på allt sätt främja
hans återkomst till Frankrike. Före Waterlooslaget
gaf hon honom sina juveler, hvilka man efteråt fann i
hans vagn. Sedermera slog hon sig ned i Italien och
sökte förgäfves få dela den fångne broderns öde på
S:t Helena. När hon slutligen erhöll tillåtelse att
resa dit, var han redan död. Sina sista år tillbragte
hon i Rom, där hon i Villa Sciarra samlade omkring
sig en lysande sällskapskrets af lärde och konstnärer,
bland dem Canova, som i det bekanta konstverket Venus
Victrix förevigat hennes drag i marmor. Hon dog 9
juni 1825 i Florens.
9. Marie Annonciade Caroline B., den föregåendes
syster, f. 25 mars 1782 i Ajaccio, uppfostrades
i Saint-Cyr och kom 1797 till Paris där hon blef
mycket firad för sin skönhet. 20 jan. 1800 gifte
hon sig med general Murat, som hon varmt älskade
och fullkomligt behärskade genom sitt öfverlägsna
förstånd och sin omättliga ärelystnad. 1804 af
brodern Napoleon upphöjd till fransk prinsessa och
"kejserlig höghet’’, sträfvade hon oaflåtligt efter en
krona för sig och sin gemål, som också 12 juli 1806
blef storhertig af Kleve och Berg samt 15 juli 1808
under namnet Joakim I Napoleon konung af Neapel. Där
regerade Caroline med klokhet och kraft under mannens
fälttåg och eggade honom till affall från Napoleon
1814, hvilket hennes moder Letitia sedermera aldrig
förlät. När Murat 1815 åter slöt sig till kejsaren,
förde Caroline regeringen, medan den förre kämpade
mot österrikarna. Därunder måste hon utrymma Neapel
vid engelsmännens anfall och ställde sig under beskydd
af kejsaren af Österrike, som dock lät föra henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
