- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1077-1078

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonaparte [bånapa'rt], it. Buonaparte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hennes fyra barn fångna till Triest. Hennes makes död
(s. å.) grep henne djupt, och hon lefde sedermera
under Metternichs beskydd såsom "grefvinna af
Lipona" dels i Wien, dels i Triest. 1832 slog hon
sig ned i Florens och gifte sig hemligt med general
Macdonald. Hon dog därstädes 18 maj 1839.

10. Jérôme B., den föregåendes broder, fransk militär,
sedermera konung af Westfalen, f. 15 nov. 1784 i
Ajaccio, hade knappt slutat sin skolgång, när brodern
Napoleon, vorden Frankrikes härskare, upptog honom i
sin omgifning och gjorde honom till militär först vid
hären, sedan vid flottan. Från barndomen bortklemad,
hängaf han sig åt ett slösaktigt och i sedligt
hänseende tadelvärdt lefnadssätt, hvilket beredde
Napoleon åtskilliga obehag. Denne ville en gång i
tiden ha Jérôme till fransk storamiral och sände
ut honom på en sjöexpedition till Västindien. Jagad
af engelska kryssare, tog han då sin tillflykt till
Förenta staterna, där han fick ett lysande
mottagande såsom förste konsulns broder, och slog
sig ned i Baltimore (1803). S. å. gifte han sig med
Elisabeth Patterson, en rik och vacker amerikansk
köpmansdotter, trots franske konsulns i Baltimore
med stöd af "code civil" gjorda invändningar mot
äktenskapets giltighet. Hans moder Letitia och
Napoleon, som en tid därefter blef fransmännens
kejsare, förklarade s också äktenskapet olagligt
och uteslöto Jérôme från all arfsrätt till franska
tronen. För att ställa sin sak till rätta inför
brodern for Jérôme 1805 till Europa med sin hustru,
som dock vägrades landstiga på kontinenten, hvarefter
hennes lättsinnige make snart helt fogade sig efter
Napoleons önskan och 1806 lät Paris’ prästerskap
förklara äktenskapet ogiltigt.

Jérôme fick nu i hög grad erfara Napoleons
gunst. Efter en lyckad kupp mot en engelsk
handelskonvoj blef han 1806 konteramiral, fransk prins
och "kejserlig höghet" samt fick eventuell arfsrätt
till kejsartronen. Napoleon gaf honom äfven tillfälle
att skära härförarens lager genom att utnämna honom
till divisionsgeneral och anförtro honom den nominella
ledningen af 9:e armékåren under det då pågående
kriget med Preussen. Under öfverinseende af Vandamme
besatte han Schlesien, hvarvid han ådagalade stort
personligt mod, men ringa strategisk förmåga. Efter
freden i Tilsit 1807 blef han under namnet Jérôme
Napoléon konung i det nyskapade riket Westfalen
och 23 aug. s. å. förmäld med prinsessan Katarina af
Württemberg. Den nye konungens regering bestod, trots
hans ofta ådagalagda välvilja mot sina undersåtar,
mest i en ständig jakt efter nöjen och njutningar,
men landet blomstrade och folkets välmåga steg icke
desto mindre, ty fransk ordning och rättvisa infördes
där under Napoleons järnhand, som egentligen förde
regeringen. Jérômes slösande och lättjefulla lif
misshagade emellertid på det högsta kejsaren, och
förhållandet var spändt dem emellan. Likväl fick den
förre befälet öfver en
armékår 1809 i kriget mot Österrike, men lyckades
ej heller nu skörda någon krigarära. Under ryska
fälttåget 1812 kommenderade Jérôme franska arméns
högra flygel, men förstörde genom sin långsamhet
kejsarens krigsplan och måste därför återvända
till sitt rike. Efter slaget vid Leipzig flydde
han med sina stora rikedomar till Frankrike, där
han emellertid ej kunde uträtta något. Broderns
tronafsägelse dref honom ur landet, och han bosatte
sig då i Triest, troget följd af sin gemål, som trots
alla lockelser i motsatt riktning alltjämt höll fast
vid sin ovärdige make. Under "de hundra dagarna"
återkom Jérôme till Frankrike, blef utnämnd till
pär och innehade åtskilliga militära kommandon,
några af dem ej utan ära. Efter Napoleons andra
fall hölls han en tid i ett slags mild fångenskap
i Württemberg, slog sig sedan under titeln
"furste af Montfort" ned först i Österrike, därpå
i Italien, alltjämt hysande en brinnande åtrå
att få återkomma till Frankrike. 1847 fick han
Ludvig Filips tillstånd därtill och blef efter
februarirevolutionen följande år guvernör för
Invalidhotellet. Napoleon III gaf honom titeln
fransk prins och eventuell successionsrätt till
kejsartronen. Han var sedan någon tid president
i senaten, men spelade ingen politisk roll. Hans
första hustru dog 1835, och 1853 gifte han om sig
med markisinnan Giustina Bartolini-Baldelli. Jérôme
afled 24 juni 1860 på slottet Villegénis och
ligger begrafven i Invalid-domen i Paris, på samma
ställe som Napoleon. Om hans barn och barnbarn se
släktöfversikten samt B. 16, 17, 19 och 20. Se vidare
"Mémoires et correspondance du roi Jérôme et de la
reine Catherine" (7 bd, 1861–66).

11. Charles Lucien Jules Laurent B., son till
Lucien B. i hans andra gifte, furste af Canino och
Musignano, f. 24 maj 1803, d. 29 juli 1857, egnade
större delen af sitt lif åt vetenskapliga studier. Han
besökte åtskilliga italienska universitet, vistades
sedan en tid i Amerika och sysselsatte sig där med
zoologi, hvari han snart vann ett stort anseende.
Bland hans arbeten på detta område märkas:
American ornithology (3 bd, 1825; ny uppl. 1876),
en fortsättning af Wilsons liknämnda verk; Sulla
seconda edizione del regno animale di Cuvier

(1830); Saggio di una distribuzione degli animali
(1831); Iconografa della fauna italica (1833-41), ett
praktverk öfver Italiens djurvärld, hvilket kraftigt
befäste hans vetenskapliga anseende; Catalogo metodico
dei mammiferi europei
(1845); Catalogo metodico
dei pesci europei
(1846); Conspectus systematum
mastozoologiæ
(1850) och Conspectus generum avium
(s. å.). I samband med de revolutionära rörelserna
i Europa i slutet af 1840-talet kastade han sig in
i politiken och deltog som radikal i revolutionen
i Rom 1848. När fransmännen följande år inryckte
därstädes, begaf han sig till Frankrike, men
utvisades af regeringen och for till England. 1850
fick han dock återvända och utnämndes sedermera af
sin kusin, Napoleon III, till högste styresman för
Jardin des plantes med underlydande institutioner,
hvilken befattning han skötte förtjänstfullt till
sin död.

12. Charles Napoléon Louis B.,
andre son till Louis B. och Hortense de Beauharnais,
f. 11 okt. 1804, d. 17 mars 1831, ansågs,
såsom Napoleons äldste brorson, efter 1807
för dennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free