- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1083-1084

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonapartister - Bonar [bå'ne], Horatius - Bonar [bå'ne], James - Bonarpshed - Bonasa, zool. Se Järpsläktet - Bonatelli, Francesco - Bona vacantia - Bonaventura - Bonavino, Cristoforo, italiensk filosof. Se Franchi, A - Bonavoglia - Bonbon - Bonbonnière - Bonchamp [båJã], Charles Melchior Artus, markis de B.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därför stort afbräck. Deras nye chef, prins Napoleon,
efter fadern stundom kallad Jérôme (se Bonaparte
17),var på grund af sin radikalism föga egnad
att stärka partiets inflytande, ehuru han genom
sin opposition mot Napoleon III vunnit en viss
popularitet. Hans äldste son Victor (se
Bonaparte 19) hade därför genom "kejsarprinsens"
testamente blifvit insatt till arftagare af
familjens tronanspråk, och detta vållade 1884 en
öppen brytning mellan fader och son, åtföljd af en
schism inom partiet, i det de liberale bonapartisterna
(de s. k. "jérômisterna") slöto sig till den förre,
de konservative (de s. k. "victoriens") till den
senare. Valen 1884, då Tonkinexpeditionen och en
handelskris bragte jäsning i sinnena, skaffade
partiet 80 platser i deputeradekammaren, men 1886
måste både prins Napoleon och hans son utvandra på
grund af pretendentlagen. Boulangismen (se d. o.),
som partiet understödde, syntes en tid höja dess
aktier, men general Boulangers snöpliga slut
sänkte åter dess anseende. Genom prins Napoleons
död 1891 åstadkoms emellertid en försoning inom
partiet, och prins Victor blef dess ende chef,
medan ledningen i Frankrike till 1904 skötts af
Paul de Cassagnac. Partiet har dock mer och mer
smält ihop, och hvarken "Panamaskandalen" eller
"Dreyfusaffären" har tjänat dess syften. Icke heller
har den nuvarande pretendenten förstått att begagna
sig af den intellektuella Napoleonskult, som med stöd
i Marbots memoarer, Sardous skådespel och Raffets
målningar uppstått i Frankrike de senaste åren.
E. A–t.

Bonar [Wne], Horatius, skotsk teolog och
hymnförfattare, f. 1808, sedan 1838 pastor vid North
church i Kelso och från 1866 vid Grange free church
i Edinburgh, där han dog 1889, utgaf ett flertal
vetenskapliga arbeten, hvilka dock till största
delen innehålla teologiska spetsfundigheter. Af
större intresse äro hans reseskildringar iThe desert
of Sinai/i (1857), The land of promise (1858) samt
Days and nights in the east or Illustrations of
bible scenes
(1866) och hans hymner, hvilka intaga
ett framstående rum såväl genom sitt inre värde som
genom den formella behandlingen. Hymnerna äro samlade
i Hymns of faith and hopes (1857–66; ny uppl. 1886)
och The song of the new creation and other pieces
(1871), Until the daybreak and other hymns (1890)
m. fl. Jfr "Horatius B., a memorial" (1889).
(J. Hdr.)

Bonar [bå’no], James, skotsk nationalekonom och
filosof, f. 1852, sedan 1881 anställd såsom examinator
vid "Civil service commission" i London, har gjort
djupa studier öfver Malthus, framlagda i arbetet
Malthus and his work (1885), hvarpå 1887 följde
en af B. besörjd samling "Letters of D. Ricardo to
Th. E. Malthus 1810–23" och 1899 "Ricardo’s letters to
H. Trower and others 1811–1823". B:s hufvudarbete
är det viktiga Philosophy and political economy in
some of their historical relations
(1893). B. har
lämnat bidrag bl. a. till Palgraves "Dictionary of
political economy". (E. Hkr.)

Bonarpshed är belägen i Skåne, Kristianstads
län, Norra Åsbo härad. Riseberga socken, 15
km. från Åby och stötande intill Ljungbyhed. På
B. brukar kronprinsens husarregemente utföra sina
regementsöfningar och är då förlagdt till Bonarps
by. C. O. N.

<b>Bonasa,</b< zool. Se Järpsläktet

Bonatelli, Francesco, italiensk fi1osof, f.
1830 i Iseo, studerade i Brescia, Pavia och Wien,
utnämndes 1861 till professor i Bologna och 1867
i Padova. B. är framfor allt logiker och psykolog;
under sitt tidigare skede stod han under Herbarts
inflytande. Af hans arbeten kunna nämnas Dell’
esperimento in psicologia
(1858), Pensiero e
conoscenza
(1864), La coscienza e il meccanismo
interiore
(1872), La filosofia dell’ inconscio di
Ed. von Hartmann
(1876) och La filosofia e la sua
storia
(1877).

Bona vacantia (lat.), herrelöst gods, dana-arf.

Bonaventura, det kyrkliga namnet för Johannes Fidanza,
berömd skolastiker och mystiker ("doctor seraphicus"),
f. 1221 i Bagnorea i Kyrkostaten, inträdde, troligen
1238, i franciskanorden, gjorde sig där snart bemärkt
genom sin glödande ifver såväl i studier som i
religiöst asketiska sträfvanden, sändes omkr. 1242
till Paris, studerade där flera år särskildt under
sin ordens dittills mest berömde lärare, Alexander
Halesius, och utnämndes 1257 till franciskanordens
general. Det var en kritisk tid för orden, som
upprefs af häftiga strider mellan en mildare och en
strängare riktning angående tillämpningen af budet
om den frivilliga fattigdomen. B. intog en medlande
ställning och vann genom det kraftiga sätt, hvarpå
han ingrep mot ytterligheter på båda hållen, stort
kyrkligt anseende och inflytande. 1273 utnämnd till
kardinal och biskop af Albano, deltog han på påfvens
uppdrag i det grekisk-romerska unionskonsiliet i
Lyon 1274 och höll där ett verkningsfullt tal,
men afled s. å. – B. är i sin person, liksom
många andra af medeltidens förnämste teologer, ett
bevis på, hur långt det är ifrån, att skolastiken
och mystiken skulle utgöra hvarandra uteslutande
motsatser. Sällan ha de dock varit så innerligt
förenade som hos honom. Just häri, mera än i någon
större originalitet eller systematisk kraft, ligger
hans teologiska betydelse. Af det skolastiska systemet
har han i Centiloquium och Breviloquium gifvit
två värdefulla sammanfattningar, och på mystikens
metoder ha särskildt hans skrifter Itinerarius
mentis ad Deum
och Soliloquium varit af stort
inflytande. Jfr F. Nitzsch i Haucks realencyklopedi.
E. Bg.

Bonavino, Cristoforo, italiensk filosof. Se
Franchi, A.

Bonavoglia [-vå’lja] l. Buonavoglia (it., af buona,
god, och voglia, vilja), frivillig; frivillig
galärslaf.

Bonbon [båW], fr., egentl, "godt-godt", konfekt,
"namnam".

Bonbonnière [-niär], fr., konfektask. Jfr Bonbon.

Bonchamp [båjä7], Charles Melchior Artus, markis de
B., fransk insurgentanförare, f. 1760, tjänade som
frivillig i nordamerikanska frihetskriget och var vid
franska revolutionens utbrott grenadjärkapten. Efter
Ludvig XVI :s död valdes B. till anförare för
de kungatrogne bönderna i Anjou och förenade
sig i spetsen för dem med Vendée-armén. Han
var lika krigskunnig som tapper och kämpade mot
regeringstrupperna med stor framgång, tills han blef
dödligt sårad vid Cholet 19 okt. 1793. Hans krigare
svuro att hämnas hans död genom att nedsabla de 4,000
republikanske fångar, som befunno sig i deras våld
i Saint Florent, dit den döende anföraren blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free