Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bondesen, Ingvor - Bondeska anekdoterna. Se Bonde 5 - Bondeson, August Leonard - Bondeståndet - Bondevennernes selskab - Bondgård. Se Bostad - Bondhusbräen. Se Folgefionnen - Bondkyrka - Bondone [båndåne], Giotto di, italiensk målare. Se Giotto - Bondpolska, en dans. Se Polska - Bondpraktika - Bondros, bot. Se Pæonia - Bonds (eng.), skuldförskrivning. Se Bond - Bondu - Bonduku. Se Bontuku - Bône
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattning af de verkliga och de uppdiktade
djuren samt deras förhållande till människan.
E. Ebg.
Bondeska anekdoterna. Se Bonde 5.
Bondeson, August Leonard, vitterhetsidkare, läkare,
f. 2 febr. 1854 i Vessige, Hallands län, blef 1876
student i Uppsala, 1881 amanuens vid därvarande
farmakologiska samlingar och 1889 medicine licentiat,
hvarefter han som praktiserande läkare bosatte sig
i Göteborg. B. har gjort sig ett namn såsom en af
våra lyckligaste folklifsskildrare. Han var ännu
ej student, då han, under pseudonymen Håttur,
utgaf sitt förstlingsarbete, Knäppar på lyran
(1875), och vid universitetet gjorde han sig känd
som en af de flitigaste "landsmålarna". Trägna och
omsorgsfulla studier af allmogelifvet bilda grundvalen
för hans många arbeten om sydsvenskt lefnads- och
föreställningssätt: Visor på Ätradalens bygdemål
(1878), Halländska sagor, samlade bland folket och
berättade på bygdemål (1880), Jon i Slätthult (s. å.),
Marknadsgubbar på Sjönevad (1881), Svenska folksagor,
samlade och berättade (1882), Hallings Anna (1883),
Allmogeberättelser (I, II; 1884), Från julgille
och lekstuga (svenska folkdansar, s. å.), En saga
från Dal och hännes källa (1885), Historiegubbar
på Dal (1886), Nya allmogeberättelser (1888), I
Glimminge och Kröplinge (1892), August Bondesons
visbok (1902–03) och M. V. K. (1903). I alla dessa
uppteckningar och själfständiga berättelser har han
anslutit sig till den nyare folklifsskildring, som
hvilar på verkliga och inträngande studier i ej endast
allmogens yttre lefnadsförhållanden, utan i själfva
dess sätt att känna och tänka. Hans berättelser
utmärka sig fördelaktigt för humor och godt lynne,
och de få därför jämte sitt kulturhistoriska och
etnografiska värde äfven ett ej ringa poetiskt. Att
han förstår att framställa ej blott roande eller
rörande drag ur allmogens lif, utan äfven dystra
och gripande ämnen har han visat särskildt i
sin lilla tragedi Store Lars (1894 efter en af
"Allmogeberättelserna"). S. å. offentliggjorde han
Smålandsknekten, ett "folklustspel" i 3 akter. B:s
hittills förnämsta verk är hans 1897 utkomna John
Chronschoughs memoarer från uppväksttiden och
seminarieåren, en utomordentligt humoristisk
och med orubblig säkerhet genomförd tids- och
karaktärsskildring från folkskollärarseminariet i
Göteborg på 1860-talet. En andra del af detta arbete,
Chronschoughs memoarer "Från hans första läraretid",
utkom 1904. B. har ock författat åtskilliga
medicinska uppsatser. Sedan 1898 är han ledamot
af Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg.
J. A. R-m.*
Bondeståndet, ett af Sveriges forna riksstånd. Se
Bonde.
Bondevennernes selskab, dansk politisk förening,
stiftad 5 maj 1846 efter inbjudning af B. Christensen
och J. C. Drewsen, på uppmaning af invånarna i
Holbæk amt. De ledande männen voro Christensen
och Tscherning samt, under de första åren,
Drewsen och O. Lehmann, sedermera J. A. Hansen och
Alberti. Föreningens syfte var att framkalla en
reform af jordegendomsförhållandena och därigenom
åstadkomma "böndernas emancipation till frihet och
likställighet med statens öfrige medborgare". Den
väckte inom kort hos bönderna ett lifligt intresse
för de allmänna frågorna (räknade 1847 5,500
medlemmar) och främjade väsentligt såväl de stora
"landbo"-reformer, hvilka genomfördes efter 1848,
som äfven införandet af allmän rösträtt och allmän
värnplikt. Men föreningens ledare skilde sig snart
från de andre liberale och indrogo bönderna i den
allmänna politiska striden, med åsidosättande af
sällskapets ursprungliga syfte, samt begagnade
sitt inflytande och föreningens organisation till
att tränga frisinnade män ut ur det politiska
ledet, när dessa icke ville blindt rätta sig efter
dem. Ledarna kunna icke heller fritagas från att
hafva underhållit böndernas ståndsfördomar och
misstänksamhet mot andra samhällsklasser. Det
dröjde icke många år, förrän sällskapet
förlorade sin betydelse, och under 1860-talet
uppgick det i andra, rent politiska föreningar.
E. Ebg.
Bondgård. Se Bostad.
Bondhusbräen. Se Folgefonnen.
Bondkyrka (l. Heliga Trefaldighets församling), socken
i Uppsala län, Ulleråkers härad. 3,975 har. 1,460
inv. (1903). B., hvars kyrka är belägen i Uppsala
stad, utgör ett åt en af teologiska fakultetens
professorer anslaget prebendepastorat, Uppsala stift,
Domprosteriet.
Bondone [båndåne], Giotto di, italiensk målare. Se
Giotto.
Bondpolska, en dans. Se Polska.
Bondpraktika, en för menige man afsedd,
kortfattad framställning af erfarenhetsrön, råd
och upplysningar med afseende på jordbruket och
landthushållningen. Flera sådana arbeten äro utgifna
i vårt land; den äldsta kända upplagan, "Een lijten
book, som kallas bonde-practica, eller vädherbook",
är från 1662.
Bondros, bot. Se Pæonia.
Bonds (eng.), skuldförskrifning. Se Bond.
Bondtobak. Se Tobak.
Bondu, fulberike i franska kolonien Senegal,
Afrika, mellan Futa, Toro, Bakel och Bambuk, från
hvilket sistnämnda det är skildt genom Faleme. Det
räcker i s. till vattenskillnaden mellan Senegal
och Gambia. Landet är kuperadt, vattenrikt och
bördigt. Omkr. 30,000 invånare, mest fulbe,
dessutom mandenga och volaffer, alla fanatiska
muhammedaner. B. är ett monarkiskt valrike under en
"almamy", som residerar i Bulebane (omkr. 2.000
inv.) och sedan 1887 står under franskt protektorat.
Bonduku. Se Bontuku.
Bône (Bona), befäst hamnstad i Algeriet,
depart. Constantine, har ett synnerligen vackert och
fördelaktigt läge vid Seybouses mynning på västra
sidan af Bône-viken och vid foten af det skogbevuxna
Edough (1,004 m.). 32,288 inv. (1901), af hvilka
omkr. 11,000 äro fransmän. Staden, som består af nedre
staden och den amfiteatraliskt belägna öfre staden,
är nu nästan ombyggd i europeisk stil, men omgifves
ännu af sin gamla moriska mur, utanför hvilken på
en höjd ligger citadellet (kasbah), ursprungligen
anlagdt af Karl V 1535 och intaget af fransmännen 26
juni 1832. Dessutom försvaras staden af flera fort
och batterier. Den har ganska liflig industri och
handel och en af fransmännen på 1870-talet anlagd,
af tvenne dammar bildad stor hamn. 1896 inlöpte
2,475 fartyg om 1 mill. ton. Exporten består af järn-
och zinkmalm från grufvor i trakten, vin, spannmål,
alfagräs och korkbark. I staden finnas college,
flera katolska och andra skolor, bibliotek, museum,
ett lärdt sällskap, kalladt Académie d’Hippone,
en katolsk och en protestantisk kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
