Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 1161-1162 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boren - Borenius, Henrik Gustaf - Borenshult - Boretsch, bot. Se Borraginaceæ - Borfluorid - Borg - Borg - Borg - Borg. 1. Per Aron B. 2. Ossian Edmund B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kanal" går fram därigenom. – På södra stranden ligger
det natursköna, historiskt märkvärdiga Ulfåsa.

Borénius, Henrik Gustaf, finsk jurist, f. 11
febr. 1840 i Borgå, blef student 1857, filos. magister
1864 och juris kandidat 1873. Han tjänstgjorde
sedan 1875 vid senatens justitiedepartement, blef
1881 sekreterare i prokuratorsexpeditionen, 1886
assessor i Viborgs hofrätt, 1887 prokuratorsadjoint,
erhöll 1891 statsråds namn, heder och värdighet
samt kallades 1892 till senator och ledamot af
senatens justitiedepartement. B. har tjänstgjort såsom
sekreterare i ett par viktiga kommittéer, i ständernas
expeditionsutskott (1877–78) och lagutskott (1882)
och satt 1885–88 såsom ledamot i lagberedningen. Han
utgaf 1890, på ryska, en samling aktstycken till
belysning af storfurstendömet Finlands politiska
ställning. Vid jubelfesten i Uppsala 1893 kreerades
han till juris hedersdoktor. B., som i den finsk-ryska
konflikten hörde till senatsmajoriteten, utnämndes
1902 till president i Vasa hofrätt. Han har framträdt
äfven såsom kompositör (Nylänningarnas marsch m. fl.).

Borenshult, kanalstation vid sjön Borens västra
ände, med 5 sammanbyggda slussar, hvilka förmedla
öfvergången till Borenshult–Motala-linjens 15,29
m. högre nivå. Nejden är ovanligt vacker.

Boretsch, bot. Se Borraginaceæ.

Borfluorid, kem., BF₃, uppstår vid inverkan af
fluorvätesyra på borsyra (se d. o.) och är en gas,
som färgar lågan grön. Man betjänar sig af detta
förhållande för att analytiskt påvisa bor.

H. E.

Borgen Karlstein i Böhmen.

Borg är ett i alla germanska språkformer förekommande
ord och betecknar i allmänhet ett skyddande ställe,
dels stad, dels fäste. Den förra betydelsen, som är
den vanliga i engelskan
(borough), återfinna vi i svenskan i ordet borgmästare
samt i några stadsnamn, t. ex. Göteborg, l betydelse
af fäste nyttjas i Sverige ordet borg om såväl
hednatidens försvarsverk som medeltidens slott och
fästningar. (Under själfva medeltiden kallades dessa
dock oftare "hus".) – Hednatidens borgar bestodo
af en ringmur af sten och voro belägna antingen på
en klipphöjd eller på ett af fuktig mark omgifvet
ställe. Borgar af detta slag, i synnerhet af det
förra, voro mycket vanliga i Sverige och Norge
(där kallade "bygdeborge") och torde hafva utgjort
försvarsverk, inom hvilka man drog sig tillbaka, när fienden
hemsökte den odlade bygden, eller ock varit utposter,
från hvilka man iakttog en annalkande fiendes
rörelse. Det är icke med full säkerhet kändt på
hvilken tid de uppfördes (troligast tillhöra de
järnåldern); de motsvara hvad i de fornnordiska
sagorna kallas virki. Förmodligen ökade man
försvarskraften genom att på stenmurarna uppstapla
fällda trän. Inom en och annan borgmur har man funnit
spår af hus. – Medeltidens borgar anlades likaledes
på holmar eller bergshöjder, som voro omgifna af
vattensjuk mark. De omslötos vanligen af stenmurar
eller träpalissader. De mindre borgarna bestodo af
en hög, fyrkantig byggnad; de nödiga uthusen lågo
ofta utanför muren. De större borgarna bestodo af
en förborg, som omslöt en gård och i hvilken
nödiga byggnader funnos, samt en hufvudbyggnad,
som kallades adelhuset eller kärnan. Af borgen
vid Hälsingborg kvarstår ännu kärnan (restaurerad
1893–94). Viks hus i Uppland och Glimmingehus i Skåne
(det senare med ursprunglig rumindelning) visa huru
en svensk medeltidsborg såg ut. Samlingsrummet för
besättningen i en medeltidsborg kallades <sp>borgstuga</s<p>. Om
de utländska borgarna jfr Cori, "Bau und einrichtung
der deutschen burgen im mittelalter" (2:a uppl. 1899),
Schulz, "Ober bau und einrichtung der hofburgen
des XII. u. XIII. jahrhunderts" (1862), Viollet
le Duc, "Histoire d’une forteresse", och O. Piper,
"Burgenkunde" (1895). Se vidstående illustration samt
illustrationer till Bostad och Byggnadskonst.

Hs Hd.

Borg, sjöv., begagnas mest i sammansättningar och
betecknar i allmänhet tåg, kättingar o. d., som
användas att förstärka andra tåg, kättingar o. s. v.,
för att under hårdt väder hindra rår, stänger,
bommar m. m. att springa af: borgbrass, borgbardun,
borgstag, borgtalja (stött-talja) o. s. v. – Borg
kallas äfven den kätting, hvaruti underrån (fockrån,
storrån och beginerån) hänger. På större örlogsfartyg
består borgen af tre delar: borgstroppen, som sitter
rundt midten af rån; topp- eller långborgen, som
går rundt masttoppen, samt mellanborgen, som går
genom märsen och förenar de andra båda och i hvars
nedre ända sitter en s. k. sliphake, för att man lätt
skall få den loss, då rån skall tagas ned. – Borga
upp, medelst borg-taljor, surrningar e. d. fastgöra,
eventuellt äfven samtidigt något upplyfta ankare,
båtar o. s. v.

R. N.*

Borg, socken i Östergötlands län, Memmings
härad. 7,626 har. 2,337 inv. (1903). B. utgör
ett konsistoriellt pastorat i Linköpings stift,
Norrköpings kontrakt. I kyrkan finnes en altartafla
af Per Hörberg. – Om kneippkuranstalten Borg utanför
Norrköping se Kneippkuranstalter.

Borg. 1. Per Aron B., stiftaren af "Allmänna
institutet för döfstumma och blinda", f. 4 juli 1776
i Avesta i Dalarna, blef 1796 student i Uppsala,
inträdde 1800 på tjänstemannabanan och befordrades
1809 till protokollssekreterare. Ett historiskt
skådespel, "Abbé de l’Épée" af Bouilly, förde
honom på den tanken att egna sig åt döfstummas
undervisning. Sedan han flitigt studerat skrifter
i ämnet, började han 1807 att undervisa ett ungt,
begåfvadt blindt fruntimmer, Charlotta Seijerling,
och 1808 höll han examen med denna sin första
lärjunge, hvars därvid ådagalagda framsteg beredde
honom ett årligt anslag af 675 kr. till inrättande
af ett institut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>