Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgmästare - Borgmästare - Borgnäs - Borgo - Borgo a Mozzano. Se Borgo 3 - Borgoforte - Borgognone [bårgånjåne], Se Fossano, A - Borgo-San-Donnino. Se Borgo 1 - Borgo-San-Sepolcro. Se Borgo 2 - Borgrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omedelbara kungliga borgmästarutnämningarna under
1600-talet torde varit, att de ofta skedde till
förmån för adelsmän, hvilket ansågs stridande mot
ståndsprincipen. Vid 1680 års riksdag begärde
borgarståndet, att de då befintlige adlige
borgmästarna skulle befordras till andra ämbeten,
och detta utlofvades i den k. resolutionen på
besvären. Sedan därefter städerna på sina besvär
vid 1719 års riksdag erhållit en ny k. resolution
i samma riktning, ansågos adelsmän icke valbara
till borgmästare, och detta fortfor äfven sedan
1809 års regeringsform upphäft börden såsom
befordringsgrund. Med anledning af en framställning
från riksdagen 1845 blef omsider då denna oegentlighet
rättad.
Enligt 1634 års regeringsform skulle det ena af de
två riksdagsombud, som regeringsformen tillerkände
hvarje stad, vara borgmästare, hvadan sålunda i städer
ined endast en borgmästare denne blef själfskrifven
riksdagsman. Detta stadgande upptogs ej i 1723 års
riksdagsordning, men det oaktadt valde städerna
fortfarande ofta sina borgmästare till riksdagsmän,
och under frihetstiden spelade riks-dagsborginästarna
en betydande politisk roll.
Genom näringslagstiftningens förenkling och den
kommunala själf styrelsens införande har borgmästarnas
verkningskrets väsentligen minskats. Deras
hufvudsakliga befattning är numera ordförandeskapet
i rådstufvurätt och magistrat. I Stockholms magistrat
tillhör dock "presidiet" överståthållaren. I de mindre
städerna äro ofta med borgmästarämbetet förenade
andra stadstjänster, såsom magistratssekreterare-,
stadsnotariebefattningar o. s. v. Endast i Göteborg
finnas numera två borgmästare ("justitie-borgmästaren"
och "handels- och politieborgmä-staren"). öregrund och
östhammar hafva en gemensam borgmästare, likaså Skanör
och Falsterbo. Rikets öfriga städer hafva hvardera en
borgmästare, med undantag af Borgholm och Haparanda,
hvilka lyda under landsrätt.
I Norge finnas borgmästare endast i 7 städer,
och de hafva ingen befattning med rättsskipningen,
utan äro blott magistratsmyndigheter. De utnämnas
af regeringen utan någon medverkan från städernas
sida. I städer utan borgmästare skötas magistratens
åligganden af byfogden (stadsdomaren) eller andra
kungliga tjänstemän.
I Danmarks landsortsstäder är borgmästarämbetet
både till utnämningssätt och befogenhet alldeles
likartadt med det norska, utom att den danske
kunglige borgmästaren äfven är ordförande i byrådet
(stadsfullmäktige). Särskilda kungliga borgmästare
förekomma dock endast i 6 sådana städer. I de
öfriga utöfvas borgmästarens förvaltande myndighet i
allmänhet af byfogden (stadsdomaren). I Köpenhamn är
däremot borgmästarämbetet delvis organ för kommunal
själfstyrelse. I Köpenhamns kollegiala magistrat,
hvars ordförande för titeln "overpræsident", hafva
nämligen fyra s. k. borgmästare plats, hvilka för
lifstid väljas af "borgerrepræsentantskabet"
(Köpenhamns stadsfullmäktige) under
förbehåll af kunglig stadfästelse
S. B.
Borgmästare, zool., de norske fångstmännens namn på
den stora hvit-truten.
Borgnäs (fi. Pornainen), imperiellt pastorat af 3:e
kl., i Nylands län, Finland, Hälsinge härad, Borgå
domsaga, Borgå kontrakt och stift. Landareal 138
kvkm. 2,423 inv. (1903), finsktalande. A. G. F.
Borgo [bå’rgå], namn på flera italienska och tyrolska
orter, bland hvilka de viktigaste äro följande:
1. Borgo-San-Donnino, en med murar omgifven stad i
italienska prov. Parma, vid Stirone. Omkr. 5,000 inv.;
som kommun 12,019 (1901). Biskopssäte sedan 1501. Eger
en katedral, som fordom var en af öfre Italiens
vackraste kyrkobyggnader. – 2. Borgo-San-Sepolcro,
stad i Tiberdalen, i italienska prov. Arezzo. 9,077
inv. (1901). Biskopssäte. Värdefulla antika målningar
finnas i stadens kyrkor. – 3. Borgo a Mozzano, stad
i italienska prov. Lucca, vid Serclno. Som kommun
10,069 inv. (1901).
Borgo a Mozzano. Se Borgo 3.
Borgoforte, kommun i italienska prov. Mantova,
vid Po, där järnvägen från Verona till Modena
går öfver floden. Omkr. 4,000 inv. 25 okt. 1796
besegrades österrikarna af fransmännen vid B. 1860
–61 började de förre att där anordna ett brohufvud,
men befästningsarbetena afslutades icke. Detta
oaktadt besköts B. förgäfves af italienarna
5 juli 1866, men vid förnyad beskjutning 17
juli s. å. måsta österrikarna uppgifva staden.
L. W:son M.
Borgognone [bårgånjäne]. Se Fossano, A.
Borgo-San-Donnino. Se Borgo 1.
Borgo-San-Sepolcro. Se Borgo 2.
<b>Borgrätt,</b< jur. l Tyskland omtalas redan på 1000-talet
en borgrätt, om hvars innehåll och verksamhetsområde
dock mycken oklarhet råder. Den torde emellertid på
det närmaste sammanhänga med borgfriden, det högre
fridsskydd, som gällde för alla befästa orter och
deras närmaste omgifning. Under större förhållanden
har borgfriden öfvergått till stadsfrid och borgrätten
därmed ock kommit att utgöra en af förutsättningarna
för stadsrätten.
I Sverige omnämnas på 1600-talet några från
den vanliga rättsskipningen utbrutna adliga
jurisdiktioner, kallade borgrätter. Så Bergkvara
borgrätt i Småland, Torpa borgrätt i Västergötland,
Ängsö hals- och handrätt i Västmanland och
Visingsborgs hals- och handrätt i Småland. Där
dömdes såväl efter landslagen som efter gårdsrätt,
och dom fälldes t. o. m. i lifssaker. Dessa
borgrätter voro af gammalt ursprung och torde
härstamma från medeltiden och vara beroende på danskt
inflytande. De upphäfdes af Karl XI 1692 i samband
med arbetet för åstadkommande af full likformighet
inom rättsskipningen. – För afdömandet af mål, där
konungens hoffolk eller tjänare voro parter, hade
redan under Gustaf I:s tid anordnats s. k. borgrätter
eller borgstämmor, hvarvid domstolen var för
ändamålet på särskildt sätt sammansatt. I senare
tid bildades för detta ändamål tvenne domstolar,
öfre och nedre borgrätten, hvilka hade sitt säte
å Stockholms slott. Under nedre borgrätten lydde,
såväl i tvistemål som i brottmål, de vid k. m:ts
hof anställde tjänstemän och betjänte äfvensom
några andra, såsom de vid k. teatern tjänstgörande
ämbetsmännen samt betjänte vid fria konsternas
akademi, öfre borgrätten upptog de mål, som genom
vad eller besvär drogos från nedre borgrätten, samt,
omedelbart, brottmål, som blifvit begångna af eller
mot någon vid hofvet anställd adelsman o. s. v. Båda
dessa domstolar upphäfdes 19 dec. 1844, och sådana
mål, som förut blefvo handlagda af dem, upptagas
numera af de allmänna domstolarna, öfre borgrättens
medel handhafvas sedan dess upphäfvande af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
