- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1203-1204

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bormio - Born, Bertrand de, fransk trubadur. Se Bertrand de Born - Born, Ignaz von - Born. 1. Johan August vonB. 2 Viktor Magnus von B. - Borna - Borneil [-nä'j], Giraud de - Bornemann. 1. Johann Wilhelm Jakob B. 2. Friedrich Wilhelm Ludwig B. - Bornemann, Friedrich Kristian - Borneo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som öfver Worms- eller Stilfs-passet (it. Giogo di
Stelvio
) för från Tyrolen till Lombardiet. 1,953
inv. (1901). Viktig transitohandel. Wormslandskapet,
som under medeltiden var ett grefskap, har sedermera
tillhört biskopen af Chur, hertigarna af Milano,
Graubünden, cisalpinska republiken, Österrike
och sedan 1859 konungariket Italien. Strax invid
B. ligga flera berömda, redan på romartiden bekanta,
mycket besökta varma källor (34–39° C.), tillhörande
akratotermernas grupp.

<Born, Bertrand de, fransk trubadur. Se Bertrand
de Born
.

Born, Ignaz von, baron, tysk mineralog, f. 1742 i
Siebenbürgen, d. 1791 i Wien, var först jesuit, men
utträdde snart ur denna orden, studerade juridik i
Prag och egnade sig därefter åt bergsvetenskapen. 1770
företog han en längre mineralogisk resa
genom Ungern och Siebenbürgen, ordnade 1776
kejs. naturaliekabinettet i Wien samt utgaf sin Index
rerum naturalium musei cæs. vindobonensis
(1778,
praktupplaga med kopparstick) och Testacei musei
cæs. vindobonensis
(1780), hvarefter han utnämndes
till verkligt hofråd vid mynt- och bergverksväsendet i
Wien. Såsom sådan införde han betydande förbättringar
i bergsbruket, i synnerhet genom uppfinningen
af en ny amalgameringsmetod. Andra bland hans
uppfinningar (angående vaxblekning genom kemiska
medel, bränslebesparing vid saltsjudning m. m.) bröto
nya banor inom dithörande yrkesgrenar. B. utgaf
äfven, under pseudonymen Johannes Physiophilus, en
satir öfver munkväsendet, kallad Monachologia (1783).

Born. 1. Johan August von B., friherre, finsk
statsman, f. 1815, utnämndes 1855 till chef för
tullverket och 1865 till senator. 1866 anförtroddes
honom portföljen för jordbruket och de allmänna
arbetena. Såsom statsman röjde B. i allmänhet
konservativa och aristokratiska tendenser. Sedan
det politiska lifvet i Finland började återvakna,
deltog B. ifrigt i det parlamentariska arbetet. Vid
landtdagarna 1863–64, 1867 och 1872 uppträdde han
såsom ledare för regeringspartiet inom adeln, hvilket
med ifver omfattade äfven de större jordbrukarnas
intressen. Ställande "sin egenskap af folkrepresentant
framom den af regeringsmedlem", bekämpade han
någon gång regeringens egna lagförslag. 1864
blef han baroniserad. Såsom ledamot af 1865 års
grundlagskommitté deltog han i utarbetandet af
förslaget till 1869 års landtdagsordning. 1872 var
han vice landtmarskalk och 1877 landtmarskalk. 1876
fungerade han som ordförande i bestyrelsen för
allmänna finska utställningen i Hälsingfors. Han
tog afsked 1873 samt dog i Hälsingfors 1878.
R. C."

2. Viktor Magnus von B., den föregåendes son,
friherre, politiker, f. 8 okt. 1851 i Hälsingfors,
blef student 1868 och auskultant i Åbo hofrätt
1873 samt öfvertog efter faderns död familjegodset
Sarvlaks, hvaröfver han 1888 utgaf en Beskrifning
och historia
(2:a uppl. 1898). 1895 utgaf han
Beskrifning och historia om Gammelbacka egendom. Såsom
representant för sin ätt vid alla landtdagar sedan
1877, med undantag af 1882, har B. varit en verksam
utskottsmedlem och framträdt såsom en af den svenska
majoritetens ledare i sitt stånd. Sina åsikter i
språkfrågan har han framlagt i broschyren Det svenska
partiet
(1887). I den finsk-ryska konflikten uppträdde
han, i synnerhet vid landtdagarna 1899 och
1900, med fasthet
mot russificeringssträfvandena. Sedan
generalguvernören Bobrikov fått utvidgad makt,
blef B. 1902 förvisad och bosatte sig i Sverige,
men afreste i dec. 1904 till Hälsingfors för att
representera sin ätt vid landtdagen 1904–05.
M. G. S.

Borna, stad i konungariket Sachsen, s. ö. om
Leipzig. 8,423 inv. (1900). Mångsidig industri.

Borneil [-nä’j], Giraud de, en af de
utmärktaste trubadurerna, f. omkr. 1150 i
Dordogne. Ungefär 80 af hans dikter finnas i
behåll. Jfr Kolsen, "Guiraut von Bornelh" (Berlin
1894).

Bornemann. 1. Johann Wilhelm Jakob B.,
lågtysk skald, f. 1766 i Gardeleben, d. 1851
i Berlin, studerade först teologi i Halle, men
öfvergick till administrationen och blef slutligen
generallotteridirektor. Som författare på lågtyska
var B. en föregångare till Fritz Reuter och Klaus
Groth genom sina Plattdeutsche gedichte (1810, 8:e
uppl. 1891) och Natur- und jagdgemälde (1829). Efter
hans död utgåfvos Humoristische jagdgedichte (1855
och 1869).

2. Friedrich Wilhelm Ludwig B., den föregåendes son,
tysk rättslärd, f. 1798 i Berlin, blef 1844 direktör
i det preussiska justitieministeriet, var 1848
(mars-juni) justitieminister och blef s. å. andre
president i öfvertribunalet. 1849 invaldes han
i första kammaren, där han slöt sig till vänstra
centern, och blef 1860 medlem af herrehuset som
kronsyndikus. Död 1864. B:s viktigaste arbete,
Systematische darstellung des preuss. civilrechts
(6 bd, 1833–39; 2:a uppl. 1842–45) lade grunden
till en vetenskaplig behandling af den preussiska
privaträtten.

<b>Bornemann,</b< Frederik Kristian, dansk jurist, f. 1810,
d. 1861, blef 1839 lektor och 1840 professor vid
Köpenhamns universitet. Genom sina föreläsningar, i
hvilka han företrädesvis behandlade rättsfilosofien
och straffrätten, utöfvade han stort inflytande på
rättsvetenskapens utveckling. 1859 utsågs han till
ledamot i en kommission för utarbetandet af en ny
strafflag och blef snart själen i detta arbete, hvars
fullbordan han dock ej upplefde. 1863–68 utkommo hans
Samlede skrifter (I. "Foredrag över den almindelige
rets- og statsIære"; II. "Forelæsninger över den
danske arveret" ; III-IV. "Forelæsninger över den
danske criminalret" och V. "Blandede skrifter" samt
"Forelæsninger över den positive folkeret").

Borneo (af malajerna kalladt Pulo-Kalamantan
l. Tanna-Bessa-Kalemantan), en af de s. ö. om Asiens
fastland liggande Stora Sundaöarna, är näst Grönland
och Nya Guinea jordens största ö. B. ligger emellan
Javasjön, Sydkinesiska hafvet (hvars sydligaste del
kallas Borneosjön), Sulusjön och Makassarsundet,
mellan 4° 10’ s. br. och 7° 3’ n. br. samt 108° 53’
och 119° 22’ ö. lgd. Mellan dess nordligaste udde, Kap
Sampanmangio, och dess sydligaste, Tanjong Selatan,
är afståndet 1,260 km.; den största bredden från
den västligaste udden, Tanjong Moora, och Tanjong
Mangkalihat på östra kusten är 1,110 km. Hela
kuststräckan beräknas till 5,200 km. och arealen
till 750,934 kvkm., således nästan lika mycket som
Skandinaviska halfön. Kusterna äro ej djupt inskurna;
dock finnas många mindre vikar med goda hamnar, men
som kusten mestadels är ett lågt uppslamningsland
med djupa urskogar, är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free