- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1209-1210

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bornholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sydöst om Höjlyngen ligga Paradisbakkerne, 113 m.,
hvilkas yttersta utlöpare, Slamrebjærg, ligger nära
Neksö. I B:s nordligaste del ligger Slotslyngen,
numera helt och hållet skogbevuxen, och ut emot
hafvet Slotsbanken, på hvilken Hammershus är byggdt;
under denna går en djup grotta, den s. k, "vaade ovn",
som har en längd af 36 m. Söder härom är Kingebakke
(93 m.) med den skarpa sluttningen ned till klippan
Jons kapell, och mera norrut ligger Hammeren, hvars
största höjd, Stejlebjærg, är 80 m. På östsidan,
norr om Gudhjem, ligger ett af B:s skönaste partier,
Helligdomsklipperne, som med lodräta väggar stupa i
hafvet, och där det finns både "en vaad" och "en tör
ovn" liksom under Hammershus. Söder om Gudhjem finns
en annan hög
och brant klippa, Randkleven, som klyfves itu af en
bred rämna. På ön finnas många vattendrag, som delvis
bana sig väg i djupa, trånga dalar, men alla äro små,
samt ett fåtal sjöar. Klimatet på B. skiljer sig
från det öfriga Danmarks därigenom, att somrarna äro
litet mindre varma och vintrarna litet blidare. Djur-
och växtvärlden erbjuder icke få egendomligheter.

Helligdomsklipperne.

Jordmånen är på B. mindre fruktbar än på de andra
danska öarna, men är likväl något öfverlägsen
Jyllands fruktbaraste nejders. Af hela arealen voro
1901 239 kvkm. åker, 153 kvkm. gräs- och betesmark
samt 16,5 kvkm. äng, 92 kvkm. skog, under det att 7
kvkm. upptogos af kärr och mossar samt 42,7 kvkm. af
hed och dyner. Kreatursstocken var 1903 8,550 hästar,
32,200 boskap, 9,560 får och getter samt 30,400 svin;
dessutom funnos 217,000 höns. B. har inga egentliga
herrgårdar och jämförelsevis få (knappt 100) större
landtbruksegendomar; alla bönder äro själfegande,
sedan kronan 1744 sålde alla sina arrendegårdar. Inga
samlade byar finnas på landet. 1901 bodde 22,633
pers. på landsbygden och 18,250 i städerna, men
endast 15,000–16,000 lefde af jordbruk. Fiske
och sjöfart hafva större betydelse här än i något
annat danskt amt; mer än 3,500 pers. lifnära
sig däraf. Af särskildt bornholmsk industri må
framhållas granitbrytning, i synnerhet på Hammeren,
men äfven annorstädes; vidare brytas cementsten,
s. k. Bornholmsmarmor, och sandsten; kaolin tillverkas
för porslinsfabrikationen och fina lerarter till
stengods och terrakotta. Däremot äro de forna
kolgrufvorna igenlagda, och äfven tillverkningen af
bornholmska väggklockor har upphört.

B. delas i 4 härad och omfattar dessutom 7
städer, som med undantag af Aakirkeby alla ligga
på kusten; störst är Rönne, de öfriga äro Hasle,
Allinge, Sandvig (förenade till en kommun), Svaneke
och Neksö. B. bildar ett eget amt, och amtsrådet
omfattar – i motsättning till de andra amtens – både
städer och landsbygd. I kyrkligt hänseende är B. ett
prosteri med 15 socknar och lyder under Själlands
stift. På B. finnas ovanligt många protestantiska
dissenters (3,5 % mot knappt 1 % i det öfriga
Danmark), men nästan inga judar. Bland kyrkorna
utmärka sig de 4 rundkyrkorna; 4 andra kyrkor äro
byggda af bornholmsk marmor. Till riksdagen väljer
B. en landstingsman och två folketingsman.

Historia. B:s äldsta namn, Burgundarholm, är
förmodligen bildadt af <i>borg</i< (ett högt, befäst
ställe) och holm (ö); att det skulle härröra från ett
ursprungligt bebyggande af burgunder är en obestyrkt
gissning. Från förhistorisk tid erbjuder B. många
egendomligheter, ön synes ha blifvit befolkad först
under den yngre stenåldern, och då blott vid kusterna,
hvaremot bebyggandet af dess inre förskrifter sig från
bronsåldern. Från denna tid äro de s. k. "röser",
kretsformiga, låghvälfda stenhopar, täckta af ett
tunt lager ljung; af sådana grafvar finnas ännu ett
par tusen. Från den äldre järnåldern äro de många
"brandpletterne", grufliknande hålor i jorden med
rester af brända lik, i regeln samlade till stora
grafplatser (undersökta och beskrifna i synnerhet
af E. Vedel). Ingenstädes i Danmark finnas så
många hällristningar (omkr. 100) och skeppsformiga
stensättningar (omkr. 25); vidare finnas bautastenar
(300 äro bevarade, men omkr. 1,000 äro kända genom
tidigare uppgifter) och runstenar (40, de flesta från
historisk tid).

Äfven efter Danmarks förening under en konung
hade B. sina egne höfdingar eller jarlar, således
under Harald Blåtand Veset, som var fader till
jomsvikingarna Bue digre och Sigurd Kappe samt genom
sin dotter Torgunnas äktenskap med Palnatokes son Aage
morfader till Vagn Aagesen. Under Knut den helige var
Egil Ragnarsen (Blod-Egil) jarl, tills han blef
afrättad för sjöröfveri. Kristendomen synes ha blifvit
införd först under Svend Estridsen. 1149 måste Svend
Grathe afstå 3 af öns 4 härad till ärkebiskopsstolen
i Lund, och omkr. 1260 uppförde ärkebiskop Jakob
Erlandsen slottet Hammershus på öns norra spets. Under
de följande stridigheterna mellan konungarna och
ärkebiskoparna blef slottet upprepade gånger intaget
och återtaget. 1327 kom äfven det fjärde (västra)
häradet till ärkestiftet. I kriget mellan konung Hans
och lybeckarna blef B. 1510 svårt härjadt af dessa,
och 1522 intogo de till och med Hammershus. Samtidigt
hade Kristian II tvungit ärkebiskopen att afstå ön
till kronan, men hans efterträdare Fredrik I lämnade
den 1527 till lybeckarna på 50 år, till tack för den
hjälp, som de gifvit honom. 1536 blef lybeckarnas
besittningstid ytterligare förlängd, men likväl
indrog Fredrik II 1576 ön till kronan och gjorde
alltså slut på hanseaternas förtryck. B. blef under
medeltiden hårdt hemsökt, dess befolkning dog nästan
ut under digerdöden omkr. 1350, och under 1600-talet
ryckte pesten bort många människor (1618 omkr. 5,200
och 1653–54 omkr. 4,500, d. v. s. en tredjedel af
befolkningen, som 1648 anses ha varit 12,700). Under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0647.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free