- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1211-1212

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bornholm - Bornhöft. Se Bornhöved - Bornhöved - Bornia, paleont. Se Asterocalamites - Bornier [bårnie], Henri, vicomte de B. - Bornsjön - Bornu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kriget 1645 intogs B. af den svenske generalen
K. G. Wrangel, men återgafs snart till Danmark,
hvilket emellertid 1658 i Roskildefreden måste afstå
ön liksom de skånska landskapen till Sverige. Det
främmande herraväldet, särskildt utskrifningen och
bortförandet af 400 man till de svenska härarna i
Tyskland och Livland, väckte stor harm hos invånarna,
och då kriget ånyo brutit ut mellan Danmark och
Sverige, ingicks en sammansvärjning under ledning
af prästen Poul Ancher och kapten Jens Kofod. Det
lyckades denne att 8 dec. öfverrumpla den svenske
befallningsmannen, öfverste Printzensköld, i Rönne och
taga honom till fånga (under ett försök till flykt
vardt han skjuten), och nästa dag blef den kring
ön spridda besättningen öfvermannad och likaledes
garnisonen på Hammershus lockad till dagtingan. Endast
ett halftjog svenskar omkom, och den senare sägnen
om en öfverenskommen fullständig nedsabling ("den
stora svinslakten") är ren dikt. Fångarna stannade
mestadels på ön som arbetare åt bönderna. Efter
frigörelsen förklarade sig ön tillhöra konungen af
Danmark, hvilken också vid freden 1660 återfick den
och till lön för invånarnas trohet gaf dem vissa
förmåner (lägre skatt, rätt att få domar pröfvade
direkt af höjesteret, frihet från värnplikt utanför
ön). Den sista af dessa förmåner upphäfdes 1867,
men så, att landtvärns-tjänstgöringen eger rum i
"B:s væbning", som består af dels fotfolk, dels
artilleri, en ombildning af den milis, som Kristian
IV upprättade 1624. I dec. 1678 strandade en svensk
flotta på 25 skepp, som förde trupper tillbaka från
Tyskland, på B:s västkust, hvarvid 1,200 man omkommo
och 3,000 räddades, och i nov. 1679 drabbade samma
olycka en annan svensk flotta, som skulle föra
trupper till Tyskland; alla dess omkr. 3,000 man
antingen drunknade eller dogo strax efter att ha
kommit i land. – Se J. A. Jörgensen, "Bornholms
historie" (2 bd, 1900–01), M. K. Zarthmann och
G. Grove, "Om opstanden 1658" (i "Hist. tidsskr." VI
række 5 bd och VII række l bd), samt E. Vedel,
"Bornholms oldtidsminder og oldsager" (1886).
E. Ebg.

Utanför B. hafva flera sjöslag utkämpats. Ett sådant
stod 9 juni 1535. Svenska flottan under Måns Svensson
Some med 11 skepp (hvaribland den ryktbara "Stora
krafveln" med 1,300 mans besättning) anföll i förening
med danska och preussiska skepp Lybecks flotta om 9
skepp och 14 smärre krigsfartyg samt jagade dem undan
till Öresund. Förlusterna härvid voro å ömse sidor
obetydliga, men kort efteråt eröfrade den förenade
flottan 9 lybska skepp jämte 5 engelska, som kommit
dem till undsättning. – Ett annat sjöslag utkämpades
där 30 maj 1563 mellan en svensk flotta om 12 skepp
under Jakob Bagge och en jämnstark dansk flotta
under Jakob Brockenhusen. Krig var ej förklaradt,
men danskarna anföllo och blefvo så illa tilltygade,
att de måste lämna sitt amiralsskepp jämte 2 andra
skepp i svenskarnas händer. Brockenhusen och öfver
600 man blefvo fångna. – Ett tredje märkligt sjöslag
stod 7 juli 1565 nära B. emellan den omkr. 50 skepp
starka svenska flottan under Klas Kristersson
Horn och en förenad dansk-lybsk flotta under Otto
Rud. Striden var mycket hårdnackad och slutade
med fullständig seger för svenskarna. De allierade
förlorade omkr. 4,000 man och 6 skepp, af hvilka 3
sjönko och 3 eröfrades. Svenskarnas förluster
utgjordes af 3 skepp samt närmare
1,000 man döda och sårade.
H. W–l.

Bornhöft. Se Bornhöved.

<b<Bornhöved</b< (Bornhöft), by i preussiska reg.-området
Schleswig, mellan Lybeck och Kiel, bekant genom
det stora slag, som Valdemar Seir 22 juli 1227
förlorade mot de nordtyske furstarna, samt
genom den kavalleristrid, som 7 dec. 1813 där
utkämpades mellan danskar och svenskar (under general
A. F. Skjöldebrand), och hvarvid i synnerhet mörnerska
husarregementet (nuv. kronprinsens husarregemente)
utmärkte sig. Efter en kort, men häftig kamp måste
danskarna taga till flykten. C. O. N.

Bornia, paleont. Se Asterocalamites.

Bornier [bårnie], Henri, vicomte de B., fransk skald,
f. 1825 i Lunel, d. 1901 i Paris, studerade-först
rättsvetenskap. Ett häfte dikter, Les premières
feuillesa
(1845), skaffade honom anställning vid
arsenal-biblioteket i Paris, vid hvilken institution
han 1889 blef överbibliotekarie. B. tillhörde den
romantiska skolan. Hans lyriska dikter L’isthme de
Suez
(1861) och La France dans L’extrème orient (1863)
äfvensom hans retoriska försök Éloge de Chateaubriand
(1864) hafva prisbelönats af franska akademien. Bland
hans dramer må nämnas La fille de Roland (1875,
33:e uppl. 1876; "Rolands dotter", öfvers. af
E. Bäckström, 1876). Han författade äfven romaner
och noveller. Hans "Fille de Roland" har lämnat stoff
till en af H. Rabaud komponerad "musikalisk tragedi",
som 1904 uppfördes på Opera comique i Paris. B. var
sedan 1893 ledamot af franska akademien.

Bornsjön, insjö i Salems och Botkyrka socknar,
Svartlösa härad, Stockholms län, omkr. 11 m. ö. h.,
strax söder om Mälaren, som vid Vällinge upptager
dess vatten. Bornsjöns vatten, som är af utmärkt
beskaffenhet, har sedan 1904 tagits i anspråk för
Stockholms vattenledning. Medelst en tunnel genom den
höga grus- och bergåsen norr om sjön föres vattnet
till vattenverkets filter vid Norsborg, pumpas vidare
genom en rörledning till en högt belägen reservoar vid
sjön Trekanten samt införes därifrån i stadens rörnät.

Bornu (Burnu, B arnu, Bernu), förr ett rike i
mellersta Sudan, i det inre Afrika, n. v. och s. om
Tsadsjön, med en areal af 133,250 kvkm., numera deladt
mellan Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Landet
är en stor lågslätt; blott i väster och sydväst
höja sig berg till 600 m. Af floderna, som alla
flyta till Tsad, är Sjari den viktigaste. Klimatet
är hett och fuktigt; temperaturen är i medeltal
28,7°. Under mars–juni når den äfven under nätterna
40°, men i januari sjunker den till 14°. Under de 5–7
regnmånaderna härja malaria och ögonsjukdomar. Både
djur- och växtvärlden är synnerligen rik utom alldeles
vid gränsen af Sahara. Bland djur märkas hjordar af
elefanter, giraffer, bufflar och antiloper; äfven
lejon och hyenor äro vanliga. Under den torra årstiden
förekomma stora mängder af strutsar. I södra delen
drifves stark boskapsskötsel. Af växter odlas bomull,
durra, indigo, jordnötter, majs, ris, citroner och
fikon. Invånarna anslås till 5 mill. och bestå af
många stammar. Hufvudmassan utgöres af kanuri (1,5
mill.), i Sjarideltat bo makari- och kotokostammarna,
högre upp vid floden musgustammen, dessutom araber
och tuareger, haussa och fulbe (500,000), många och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:27:14 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0648.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free