- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1215-1216

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borovsk - Borr (Bör), nord. myt. Se Bur - Borr. Se bergborr, Borrar, Borrmaskiner, Planteringsborr och Tillväxtborr - Borra l. Bora (it.), häftig noröstvind i Adriatiska hafvet. Se Bora - Borraffall (fr. ploquettes), text. Se Borrplys - Borraginaceæ - Borrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Borovsk, kretsstad i ryska guvern. Kaluga, n. om
Kaltiga. 8,407 inv. (1897). Handel med hampa och
hampolja, spannmål, läder och talg.

Borr (Bör), nord. myt. Se Bur.

Borr. Se Bergborr, Borrar, Borrmaskiner,
Planteringsborr
och Tillväxtborr

Borra l. Bora (it.), häftig nordöstvind i Adriatiska
hafvet. Se Bora.

Borraffall (fr. ploquettes), text. Se
Borrplys.

Borraginaceæ, Borragineæ l. Asperifoliæ
(Asperifoliaceæ), Borraginéer
, bot., naturlig växtfamilj,
som tillhör sympetalerna och i synnerhet är utmärkt
genom frukten, som består af 4 smånötter eller
stenfrukt. Från den närstående familjen Labiatæ, som
har likadan frukt, skiljes den genom sin regelbundna
blomkrona. De flesta borraginéer ha strödda,
sträfhåriga blad (Asperugo har de öfre bladen
motsatta); labiaterna ha motsatta blad. Familjen
indelas i 4 underfamiljer, Cordioideæ, Ehretioideæ,
Heliotropioideæ och Borraginoideæ
, af hvilka de
3 första till största delen förekomma i varmare
länder och äro träd eller buskar med stenfrukt,
då däremot den sista, som innefattar örter med
smånötter, tillhör den tempererade zonen. I Sverige
finnas omkr. 20 arter, af hvilka flera höra till våra
allmännaste och mest bekanta växter, t. ex. arterna af
släktet Myosotis (förgätmigej). Hvarken i medicinskt
eller tekniskt hänseende äro de af någon synnerlig
vikt. Familjen har fått sitt namn af släktet Borrago
L., af hvilket en art, Borrago officinalis L., borage,
boretsch
l. gurkört, från Medelhafstrakterna, ofta
odlas i trädgårdarna. Den har ganska stora, äggrundt
lansettlika blad och vackra, oftast himmelsblåa,
hjullika blomkronor. Växten är saftig, luktar och
smakar som gurka och plägar, medan den är ung, ätas
som sallat. Fordom nyttjades den i medicinen. Andra
släkten af familjen äro Alkanna, Anchusa, Cordia,
Cynoglossum, Echium, Ehretia, Heliotropium,
Lappula, Lithospermum, Mertensia, Myosotis,
Omphalodes, Onosma, Pulmonaria
och Symphytum.
G. L–m.

Borrar och Borrverktyg, maskinb., verktyg för
framställande af cylindriska hål i ett fast material
medelst verktygets skärande inverkan genom vridning
under tryck (borrning i metall och trä etc.) eller
medelst verktygets stötande inverkan (borrning i
sten), hvarvid godset i hålet aflägsnas i form af
borrspån eller borrmjöl.

Vid borrning i metall utmärkes centrum för hålet
genom inslagning af en fördjupning med en konisk
stålspets, körnare. Metallborrarna formas antingen
med dubbla skär i vinkel med hvarandra eller med
skrufformigt vridet skär. De vanligaste borrarna af
det förra slaget visas i fig. 1. Skären ac stå här
under en viss vinkel E mot hvarandra, varierande
mellan 80° och 150° vid spetsborrar (fig. 1 A)
eller lika med 180° vid tappborrar (fig. 1 B),
där en cylindrisk tapp i midten tjänar till borrens
centrering. Därjämte slipas skären vid omkretsen
efter en vinkel i (50° till 80°) för erhållande af
skarpt skär och till undvikande af för stor friktion
mot hålväggen. Borrar med skrufformigt skär benämnas
spiralborrar (se nedan). Periferihastigheten hos
metallborrarna uppgår i gjutjärn till 60 à 70 mm. pr
sek., i smidesjärn till 80 à 100 mm. och i mässing
till 100 à 180 mm. Borrens matning (framskjutande
i axiell led) plägar i metall vara 0,1 till 0,5 mm. pr
hvarf hos borren.

För borrning i trä äro borrarna vanligen försedda
med blott ett skär, som, när arbetet verkställes
i träets fiberriktning, går parallellt med borrens
axellinje, najvare eller parallellborr (fig. 2 A),
med rännformig urholkning i midten för borrspånets
upptagande och sfärisk afrundning nedåt. När borrning
sker i tvärträ, står skäret i det närmaste vinkelrätt
mot samma axellinje och gifves en slags skofvelform
db med centrumspets, centrumborr (fig. 2 <B), hvilken
form gör, att skäret upplyfter borrspånet, hvars
omkrets blifvit förut afskuren af en förelöpande
liten skärtand c midt emot skäret db. Äfven här
kommer en slags spetsborr (fig. 2 C) till användning
med koniskt, i en spets utlöpande skär, urholkadt i
midten. Periferihastigheten hos träborrarna uppgår
till 500 mm. pr sek.

Spiral- eller skrufborrar med skrufformigt kring
borrens axel anordnadt skär hafva kommit till mycken
och fördelaktig användning. Några allmänt tillämpade
former visas i fig. 3, där A och B representera
träborrar – den förra, snäckborren, en modifikation
af den vanliga nafvaren och båda försedda med
spets för centreringen – samt C metallborrar. De
medföra fördelarna af att gifva säker styrning i
borrhålet, så att detta ej blir skeft, samt att
automatiskt bortleda borrspånet ur hålet.

För underlättande af borrningsarbetet begjutes borren
ofta med någon vätska, nämligen vid arbete: i järn och
stål med såplösning eller olja, i fjäderhårdt stål
med fotogen, i mässing och koppar med olja. Gjutjärn
och brons borras torra. Bly borras med träborrar
torrt eller under begjutning med vatten.

Om borrar för sten se Bergborr och Borrmaskiner,
bergsv.

Endast smärre borrar för trä och mjukare material
kunna utan vidare direkt vridas för hand medelst
ett vid borrens öfre ände anbragt handtag. I alla
andra fall begagnas för borrningsarbetets utförande
särskilda verktyg eller maskiner, i hvilka borrarna
infästas. Den enklaste anordningen för små borrar är
drill- eller rull-borren (fig. 4), bestående af en
på borrskaftet fäst rulle B, omkring hvilken lindas
ett snöre eller en sträng, anbragt i en drillbåge
eller stråke, vid hvars förande fram och åter borren
A roterar omväxlande åt det ena eller andra hållet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:27:14 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free