Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under det att den medelst tryck mot bröstbrickan
C pressas mot arbetsstycket. En modernare form af
drillborren är den i fig. 5 återgifna, där på en
lång borrspindel ab, bestående af en i form af en
flergängad skruf med skarp stigning vriden järnstång,
muttern m föres upp och ned, hvarvid den i
borrfodret e infästa borren vrides växelvis till höger och
vänster under tryck mot bröstknappen K. Detta bekväma
borrverktyg kan också anordnas så, att borren ständigt
roterar åt samma håll, därigenom att borrspindeln
förses med en höger- och en vänstergående skrufgänga
och muttern på motsvarande sätt uppgängas olika
i den öfre och nedre delen, som turvis automatiskt
inkopplas med tillhörande gänga å borrspindeln under
mutterns förande upp och ned.
Gröfre borrar drifvas för hand med borrskaft eller
borrsväng. Det förra verktyget (fig. 6), äfven
bröstborr kalladt, är afsedt för borrning i trä på
det sättet, att den i borrfodret instuckna borren
genom vridning af den C-formade bygeln medelst ett
handtag sättes i rotation, under det att arbetaren
med bröstet trycker emot bröstknappen, som är
vridbart förenad med bygeln. Borrsvängen (fig. 7)
begagnas mest för borrning i gröfre metallpjäser
och är till sitt verkningssätt öfverensstämmande med
handborrskaftet, från hvilket det skiljer sig endast
däri, att det på borren verkande trycket utöfvas
genom en skruf, hvars mutter är anbragt i ett öga
å svängbygeln. Medelst en spets får skrufven sitt
stöd i en liten fördjupning å något fast föremål,
och kan den sålunda fritt rotera med svängen, utom då
en sprint instickes i hålet upptill å skrufven och
hindrar dennas rörelse, hvarvid skrufven förskjutes
och åstadkommer borrens frammatning.
De nu beskrifna borrverktygen kunna ej användas,
där utrymme för skaftets eller svängens fullständiga
kringvridande saknas, t. ex. i inåtgående hörn,
i närheten af väggar etc. Då brukas för mindre hål
hörnborrar, hvaraf en konstruktion visas i fig. 8. Det
med vänstra handen vid handtaget hållna verktyget
pressas mot arbetsstycket genom arbetarens tryck
med bröstet mot knappen upptill, under det att den
högra handen medelst en vef och en konisk kuggväxel
sätter borrspindeln och borren i rotation. Vid
gröfre gods begagnas i stället för samma ändamål
den s. k. borrsocken eller borrknarren (fig. 9), som
utgöres af en enarmad häfstång, löst trädd öfver en
cylindrisk hylsa för borrens infästning, och som kan
svängas fram och tillbaka omkring denna. Genom en å
hylsan anbragt spärrtrissa, i hvilken
den å häfstången fästa fjädrande spärrklinkan
ingriper, öfverföres den vridande rörelsen i bestämd
riktning på borren, under det att vid häfstångens
rörelse i motsatt riktning spärrklinkan glider öfver
spärrhjulet, så att detta står still. Rörelsen blir
sålunda intermittent. Verktygets anbringande mot
arbetsstycket och trycket i axiell led samt borrens
frammatning åstadkommas genom den i hylsans
förlängning befintliga skrufven och dess spets, på
analogt sätt som vid borrsvängen här ofvan blifvit
angifvet.
Borrens infästning i borrspindeln sker enklast genom
inskjutande af dess öfre, vanligen pyramidaliskt
formade del i ett motsvarande hål i borrspindelns
ände, där den fasthålles genom trycket mot
arbetsstycket och den däraf framkallade friktionen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
