Print (PDF) - On this page / på denna sida - Bosra - Boss - Boss - Bossa - Bossage [-saJ], byggnk. Se Bosse - Bossak-Hauke, Joseph von - Bosscha [båss-cha]. 1. Hermann B. 2. Johannes B. 3. Johannes B - Bosschaert [båss-chart], 1. Ambrosius B. 2. Abraham B - Bosschaert [båss-chart], flamsk målare. Se Willeborts - Bossche [båss-che], Balthasar van den - Bosse - Bosse [båss], Abraham - Bosse, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trajana Bostra</i>. Under hela romartiden rådde där
stort ekonomiskt uppsving. På Filip arabens tid
(244–249) blef B. biskopssäte och sedermera säte för
ärkebiskopen af Arabien. I 4:e årh. stod B. på höjden
af makt och glans samt var ännu under medeltiden en
viktig fästning och marknadsplats. Jordbäfningar och
turkisk vanstyrelse hafva sedermera förorsakat dess
förfall. B. innesluter dock ännu en mängd märkliga
ruiner af tempel, palats, kyrkor och moskéer.
Boss, de vid sädens tröskning söndersmulade
halmdelarna. Användes, blandade med agnarna, som
foder.
Boss [bå’s; sannolikt af höll. baas, förman], en i
Nord-Amerikas förenta stater vanlig benämning på en
ledare af valagitationen för ett parti. Bossen är en
rik och inom sitt område mycket mäktig man, hvars ord
lydes blindt af hans "ward agents", de underordnade
röstvärfvarna inom distriktet.
Bossa, stoppadt underlag under lokan i en hästsele.
Bossage [-säj], bygnk. Se Bosse.
Bossak-Hauke, Joseph von, polsk krigare,
f. 1834, stred med utmärkelse i ryska armen under
Kaukasuskrigen, men flydde 1863 till Polen, där
han under upproret s. å. anförde insurgenttrupperna
från provinserna Krakau och Sandomir. Sedan resningen
blifvit undertryckt, flydde han och vistades därefter
dels i Italien, dels i Schweiz. Under fransk-tyska
kriget 1870–71 förde han befäl under Garibaldi i den
s. k. voges-armén. Vid en rekognoscering 21 jan. 1871
stupade han i en strid med preussarna.
Bosscha [båss-cha]. 1. Hermann B., holländsk filolog,
f. 1755, d. 1819 som professor vid ateneum i
Amsterdam, var en af de ypperste latinske skalderna
i den nyare tiden. Hans dikter utkommo under titlarna
Musa daventriaca (1786) och Poemata (1820). Dessutom
utgaf han Bibliotheca classica, en handbok i mytologi
och fornkunskap (1794).
2. Johannes B., den förres son, holländsk statsman
och historieskrifvare, f. 1797, d. 1874, blef
professor vid högskolan i Amsterdam och innehade
1853–59 kultusportföljen. Hans förnämsta
verk är Neérlands heldendaden te lande (1853–56;
ny uppl. 1869–75).
3. Johannes B., holländsk fysiker, f. 18 nov.
1831 i Breda, blef efter naturvetenskapliga studier
i Deventer och Leiden lärare vid militärakademien
i Breda 1860, skolinspektör 1863, lärare vid
polyteknikum i Delft 1872 och direktör vid
detsamma 1878. B. har skrifvit åtskilliga
vetenskapliga afhandlingar på holländska
språket, af hvilka de viktigare sedermera
publicerats på tyska i Poggendorffs "Annalen".
De mest kända bland dessa handla om ljudets
fortplantningshastighet, om kvicksilfvers
utvidgning genom värme och om en metod att
mäta elektromotoriska kraften samt om elektrolys
och galvanisk polarisation. Hans viktigaste
arbete, angående dubbeltelegrafering (1855), faller
inom teknikens område. På hans sjuttioårsdag
öfverlämnades till honom ett festband
af tidskriften "Archives néerlandaises",
hvilken han såsom sekreterare för holländska
vetenskapssocieteten i Haarlem redigerar.
3. S. A–s.
Bosschaert [båss-chärt], ett länge okändt flamskt
målarnamn, som upptäcktes och insattes på sin plats
i konstens historia genom Olof Granbergs’
forskningar. Enligt honom finnas af detta namn. två
konstnärer:
1. Ambrosius B., f. omkr. 1570 i Antwerpen
och lärjunge af Jan Brueghel d. ä. samt grundläggare
af det holländska blomstermåleriet, 1588–89 inskrifven
i Lukasgillet i Antwerpen och mellan 1593
och 1613 medlem af målargillet i Middelburg. Han
utförde taflor, daterade 1609–30 samt signerade
med ett monogram, som förr orätt uttolkades såsom
Abraham Brueghel, Ambrosius Brueghel eller Balthasar
van der Ast (hvilken snarare var B:s lärjunge).
Med monogrammet signerade taflor finnas i museerna
i Wien (1609), Köpenhamn (1618), Amsterdam (1619),
hos enskilda egare i Haag, Amsterdam, Petersburg
m. m. samt i nationalmuseum (Stor vas med blommor,
1620). Tilläggas bör såsom bestyrkande Granbergs
forskningsresultat, att nu efteråt blomstertaflan
i Wien befunnits i ett 1659 upprättadt inventarium
vara tillskrifven just Ambrosius B. –
2. Abraham B., den förres son och lärjunge,
signerade sina taflor A. Bosschaert, och af
sådana finnas två i enskild ego i Stockholm,
en blomster-tafla och ett stilleben,
det senare dateradt 1640. Jfr O. Granberg,
"Konsthistoriska studier och anteckningar" (1895).
C. B. N.*
Bosschaert [båss-chärt], flamsk målare. Se
Willeborts.
Bossche [båss-che], Balthasar van den, flamsk
målare, f. 1675 i Antwerpen, d. där 1715, vistades
några år i Frankrike och var därefter verksam
i sin fädernestad, där han blef direktör för
akademien. Han målade porträtt och genretaflor
med små figurer. Karakteristiska för honom äro ett
par signerade taflor i Schwerins museum, Lustigt
sällskap och Kortspel med slagsmål. Ovisst är om
två honom tillskrifna målningar i nationalmuseum,
Bildhuggarateljé och </i>Målarateljé</i>, närmast erinrande
om J. Horemans, äro af hans hand. C. R. N. (O. G–g.)
<b<Bosse</b> [båss], fr., buckla, knöl; konstt., ett rundt
och, i motsats till reliefen, fritt formadt föremål,
i synnerhet en i någon mjuk massa formad figur att
rita eller måla efter (modell). – Bosselera, göra
drifvet arbete, i synnerhet i silfver. – Bossera,
forma bilder af någon mjuk massa (lera, gips, vax). –
Bossage [-säj], bygnk., en i ett murverk framskjutande
kvadersten med huggna kanter och rå eller släthuggen
yta. Se Rustik.
Bosse [båss], Abraham, fransk gravör, f. 1602 i
Tours, d. 1678, blef 1648 ledamot af och professor
i perspektiv vid konstakademien i Paris, men råkade
oupphörligen i trätor med sina kolleger och vardt
därför 1661 utesluten ur akademien. Han förde
särskildt etsningskonsten betydligt framåt och
fullbordade inemot 950 gravyrer och etsningar,
de flesta med kulturhistoriskt intressanta
skildringar. B. var genomfransk i sin teknik såväl som
i ämnena och utförandets verv. Han skref ett viktigt
arbete, Traité des manières de graver en taille douce
(1645, flere uppl.). En katalog öfver hans arbeten
utgafs af Duplessis (1859). Biogr, af Valabrègue
(1892).
Bosse, Robert, tysk statsman, f. 1832 i
Quedlinburg, blef 1870 konsistorialråd i Hannover,
1876 föredragande råd i kultusministeriet i
Berlin och 1878 i statsministeriet samt 1889
understatssekreterare i inrikesministeriet. I denna
egenskap ledde han dess ekonomiska afdelning och
deltog särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
