Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bredvid och tyvärr före dessa sträfvanden har de
moderna storstädernas utveckling föranledt försöken
att ytterligare höja tomtvärdena genom uppförandet
af hyreshus för många familjer, med en eller flera
bostäder i hvar våning, med gemensamma trappor och
gårdsrum och med hela obehaget af en osjälfständig,
på andra beroende tillvaro. I Europa tillåter man
i allmänhet ej uppförandet af dylika hus till
större höjd än fem våningar, i Amerika finnas
exempel på tjugo till trettio våningar höga hus,
s. k. "skyskrapor". Trafiken i dessa senare måste
naturligtvis upprätthållas genom hissar.
Hyreshussystemet har äfven i hög grad bidragit
till införandet i städerna af noga angifna, för
familjehusen delvis obehöfliga säkerhetsåtgärder mot
eldfara (trappor af sten eller betong, brandmurar,
brandbottnar) äfvensom till genomförandet af
vidlyftiga hygieniska åtgärder (såsom anläggning
af vatten-, aflopps- och kloakledningar, badrum,
vattenklosetter) samt till förbättrade belysnings-
och bekvämlighetsanordningar (inledning af gas,
elektriskt ljus, hissar, ringledningar m. m.),
hvarigenom nutidens bostäder fördelaktigt utmärka
sig framför medeltidens och renässansens. (Jfr
art. Arbetarbostäder och de till art. Bostad hörande
planscherna.)
Byggnadsmaterialierna och byggnadssättet äro ännu
i stort sedt desamma som under renässansen. På
landet bygger man hufvudsakligen af trä, men
i st. f. timmerhus oftare än förr med stomme
af resvirke, beklädd med flera lag af plank,
bräder och förhydningspapp, ett för vår tid nytt
material. I städerna bygger man numera nästan
uteslutande med tegel, någon gång med konstruktiva
delar eller beklädnad af naturlig sten. Härtill
kommer det redan af romarna i stor stil använda,
af vår tid återupptagna materialet betong samt som
isoleringsämne asfalt, asfaltfilt och asfaltpapp
(äfven användt till tak). För taktäckning användas
vanligast tegel, svart eller galvaniserad järnplåt och
skiffer, ibland cementplattor, undantagsvis koppar.
G. Ldgn.
2. Hyg. Ännu vid midten af 1800-talet voro våra
bostader ganska öppna. Förrum (tambur) saknades
vanligen, likaså ofta nog innanfönster; i många hem
värmdes och luftades boningsrummet ännu med den öppna
spisen. Men så gick man också klädd inne nästan i
samma dräkt som ute. Detta allt är nu förändradt, till
och med i allmogens bostäder. Alla vilja vi numera gå
lätt klädda inne, och vi fordra därför en jämn värme
i rummets alla delar. Då detta bonats väl och noga
tillslutits, blir emellertid följden, att bostaden
ofta har brist på luft. – En annan svår olägenhet
vidlåder bostäderna i de stora folkcentra. Det
behöfver icke vara osundt att bo i stora hus med en
mångfald bostäder, om det nämligen är behörigen
sörjdt för god luft, solljus och renlighet. Där tomterna
äro dyra, måste husen byggas höga. Byggnadsstadgan
för rikets städer förbjuder uppförande af högre hus
än ungefärligen motsvarande gatans bredd. Den skiljer
mellan gammal och ny stadsdel för att få större gårdar
i nyare stadsdelar. Då stadgan blott känner breda,
dyrt anlagda gator, ha storstäderna tvungits till
uppförande af stora höga hus så godt som öfverallt.
Sunda hus kunna byggas såväl på berggrund som på lera
eller sand. Vi fordra blott, att undergrunden är ren
samt att vatten afledes, så att det aldrig får stiga
till källargolfvets höjd. I Sverige
bortledes ofta nog regnvattnet så ofullständigt, att nedre
botten starkt fuktar. – Våra röda svenska trähus äro
utmärkta att bo uti, då de skötas väl. Tegelhusen
måste i vårt klimat förses med tjocka vaggar, för
att ej fukta vid vinterkyla. Våra vanliga tapeter
hafva den olägenheten att de ej tillåta tvättning;
oljefärg är därför bättre. Golfkonstruktionen har
ännu större svagheter. Den smutsiga trossfyllningen
gör kanske ej så mycket skada, emedan den är torr,
men golfytan kan ej behörigen rengöras. Förr sopades
torrt och skurades emellanåt. Nu vilja vi upptaga
allt dammet med fuktig duk eller på liknande sätt,
så att det ej uppröres. För detta ändamål måste våra
golf målas eller oljedränkas eller ock beläggas
med linoleum. – Solljuset och dagsljuset ha den
största betydelse för våra bostäders sundhet. Ett
ljust rum blir bättre renhållet, och de farliga
mikroorganismerna, som emellanåt inkomma, dö snart,
då de utsättas för torka och godt dagsljus. Fönstren
måste, för att ge bostaden luft, under vintern fullt
kunna öppnas. I nästan alla nutida bostäder finnes
undertryck inne, hvilket ger sig tillkänna med drag
vid ytterväggen. Detta kan af hjälpas blott genom
inledandet af rikligt med frisk luft, som uppvärmes,
innan den utsläppes i rummet. Detta kan ske genom att
man leder frisk luft till en kamin eller genom att
man värmer den friska luften i en varmkammare. Tills
bostaden erhållit dylik konstgjord luftväxling, måste
vi ersätta bristen på frisk luft med omsorgsfull
luftväxling genom fönstren.
I en vanlig bostad med förrum och innanfönster
inkommer vintertiden genom sprickor och otätheter
för hvar timme så mycket luft, som motsvarar
halfva rummets rymd. Hela rymden kan ock ombytas
på en timme. Då en vuxen person behöfver 20
kbm. frisk luft i timmen, borde han vid nuvarande
bristfälliga luftväxling egentligen ha ett utrymme
på 40 kbm. Åtminstone borde han ha 20, men vi ha ännu
långt dit, då det gäller arbetare.
En arbetarfamiljs bostad bör innehålla rum, kök,
förrum, skafferi, klosett, källare och vindsafdelning
samt del i tvätthus och torkvind. På grund af de
onaturligt stegrade hyrorna, särskildt i Stockholm,
öfverstiger det ofta arbetarens lönevillkor att hålla
sig med den anspråkslösaste bostad utan hjälp af
inneboende. För hygien, liksom för sedlighet, är detta
system ruinerande. – Källarbostäder hafva vi blott
undantagsvis i Sverige; de tillhöra ej våra vanor,
och det är byggnadsstadgans mening att de ej skola få
inredas. Detta med rätta. På grund af damm och fukt
samt brist på ljus och luft bli de ofta mycket osunda.
En tillsyn öfver bostäderna infördes i Sverige med
hälsovårdsstadgan (se d. o.). I städerna ha utan
tvifvel hälsovårdsnämnderna uträttat mycket för
att höja bostadsnivån. Gamla, osunda bostäder ha
utdömts i ganska stor mängd. Detta sträfvande har
likväl ofta måst afbrytas, nämligen vid tider,
då goda bostäder ej funnos att tillgå i tillräckligt
antal. – Kontrollen öfver byggnadsverksamheten tillhör
i stad byggnadsnämnden. Intet hus får uppföras,
innan plan och ritningar godkänts af denna nämnd.
E. At.
3. Jur. Om bostad i statsrättslig betydelse se
Medborgarrätt. Om bostad med hänsyn till kommunala
förhållanden se Fattigvård, Lösdrifvare och
Mantalsskrifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
