Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boström, en från den vidt utbredda norrländska släkten Læstadius härstammande gren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afgifvet veto. Folkrepresentationen bör på ett
organiskt sätt konstitueras, eftersom folket
är ett organiskt helt. Då nu B. förutsatte, att
korporationerna eller stånden äro folkets högsta
organ (d. v. s. de högsta samhällena inom folket),
så uppträdde han med ifver som en försvarare af
Sveriges urgamla fyrståndsrepresentation.
Den af B. framställda religionsfilosofien
öfverensstämmer i väsentlig mån med den kristna
trosläran. Människans frälsning och salighet är
alltigenom ett verk af Guds nåd, ehuru det beror
på människans fria vilja, om hon vill antaga
eller förkasta den af Gud erbjudna nåden. Den
religiösa människan tager redan här del i det eviga
lifvet. Det har aldrig varit B:s mening att genom sin
religionsfilosofi göra den positiva religionsläran
öfverflödig; tvärtom uppvisar han dess nödvändighet
och fordrar åt densamma, liksom åt den positiva
lagen, erkännande och helgd. Men då han ville
rena gudsbegreppet från vissa antropomorfistiska
förutsättningar, från hvilka de, som formulerat den
kristna kyrkans dogmer, ej kunnat fullt frigöra sig,
framhöll han tillika, att det rent religiösa intresse,
som i och genom dessa dogmer fixerats i bestämd
läronorm, stundom i dem fått ett ofullständigt
och ofullkomligt uttryck, och han trädde därför
i skarp opposition mot de riktningar inom kyrkan,
hvilka strängt höllo på sådana dogmer. Detta har
gifvit anledning till den oriktiga föreställningen,
att B:s filosofi är i strid med kristendomen,
hvilket emellertid är så mycket orimligare, som
icke allenast förhållandet mellan människan och
Gud af såväl kristendomen som B. uppfattas såsom
fullt personligt, utan äfven den kristna troslärans
grundsanningar – lärorna om friheten och nåden,
om människans och hela människosläktets synd och
skuld äfvensom deras försoning och återupprättelse –
dels redan af B. blefvo upptagna i hans filosofiska
lärobyggnad, dels genom en efter boströmska principer
mer i detalj utförd religionsfilosofi kunna fattas i
sin fulla renhet och sitt fulla djup. B. förkastar
visserligen den läran att Gud är treenig och låtit
sig födas såsom människa; men genom sin lära om Gud
såsom på en gång transcendent och immanent grund till
världen samt om mänskligheten såsom ett i strängaste
mening organiskt helt sökte B. göra det möjligt att
renare och djupare uppfatta dessa dogmers innersta
mening. Vidare framhåller han, att den juridiska
tolkningen af försoningsläran (läran om satisfactio
vicaria) hvilar icke endast på den råa och hädiska
åsikten att straffet är ett lidande, som Gud tillfogar
syndaren till vedergällning för hans ondska, utan
jämväl på den ytliga uppfattningen, att moralisk
skuld och förtjänst skulle kunna öfverflyttas från
den ene till den andre. Världsförsoningen kan enligt
B. icke bestå i annat än Guds nådeverksamhet till
syndens upphäfvande och åstadkommandet af människans
frälsning och salighet. Det är m. a. o. icke Gud,
som skall försonas med människan, utan människan, som
skall försonas med Gud. För denna Guds nådeverksamhet
utgör människan Jesus det specifika och högsta
organet. Slutligen lär B. – med afgjordt förkastande
af läran om en evig fördömelse, såsom oförenlig ej
allenast med en förnuftig uppfattning af straffet,
utan ock med den förnuftiga världens strängt organiska
sammanhang – att människan, som efter detta lifvet
har att genomgå en
mångfald af lifsformer, omsider skall uppnå det
eviga lifvet i Guds rike, där all ondska, allt
lidande och all strid upphöra och där hvarje varelse
kommer i åtnjutande af det för honom, på grund af
hans egendomliga väsende, möjliga måttet af lif
och salighet. "Med detta evangelium slutar B. sin
religionsfilosofi".
Grundtanken i den boströmska filosofien är således,
att den sanna verkligheten utgör en osinnlig
(andlig och evig) och likväl fullständigt bestämd
(fullt konkret) verklighet, ett lefvande helt af
alltigenom personliga väsenden, och att människans
praktiska uppgift är att i den sinnliga världen med
frihet förverkliga denna öfversinnliga värld. Ehuru
denna filosofi ej blifvit fullständigt utförd af sin
stiftare och denna dess princip ej tillämpad på alla
vetenskapens frågor (så finnes t. ex. estetikens
allmännaste begrepp knappt mer än antydt), är
dock af den store tänkaren genom denna princip en
grund lagd för kommande forskningar. Den boströmska
filosofien har länge varit bestämmande för vårt lands
forskningsarbete på det filosofiska området; men icke
nog därmed: den har jämväl utöfvat stort inflytande
på de öfriga vetenskapsgrenarna, enkannerligen de
närbesläktade, och därigenom verkat lifgifvande
på svenska folkets hela andliga odling. Också hafva
de materialistiska och pessimistiska riktningar,
som i våra dagar vunnit en så betydande terräng i
de större kulturländerna, icke fått någon nämnvärd
framgång hos vårt folk. Till sin innersta grundton är
B:s filosofi nationellt svensk och till sitt ursprung
utan tvifvel ett af de vetenskapliga uttrycken för
det ädlaste och bästa hos det svenska folket.
Såsom författare och föreläsare utmärkte sig B. genom
en beundransvärd enkelhet och klarhet, liksom
ock genom en öfvertygelsevisshet, som väsentligt
bidrager till att förklara det stora inflytande han
utöfvade på sin samtid. Han ansåg sin egentliga
uppgift vara den akademiske lärarens, som påverkar en
bildningssökande ungdom, den där ännu ej har några
fasta åsikter och därför kan vara mottaglig för nya
sanningar. Blott ett fåtal af sina skrifter utgaf
han därför från trycket, förutom en del tidskrifts-
och tidningsuppsatser: gradualdisputationen
De pantheismi ad religionem habitu dissertatio
(akad. afh. 1824). De nexu rerum cum deo ex ratione
pantheismi positiones (1827, fragment), hvilken
röjer inflytande af Spinoza, Dissertatio academica
triplicem amphiboliam legislationis practicæ in
philosophia morum observandam adumbrans (1827–29,
fragment), De mente ac perceptione aphorismi (1839,
fragment), Dissertatio de notionibus religionis,
sapientiæ et virtutis earumque inter se nexu (1841;
ny uppl. jämte öfvers., med titeln "Om religionens,
vishetens och dygdens begrepp samt deras förhållande
till hvarandra", af L. Bygden, 1874), Satser om lag
och lagstiftning (1845, 2:a uppl. 1871), Grundlineer
till philosophiska statslärans propædeutik (1851,
fragment; ny omarbetad upplaga, som ej heller blef
afslutad), Grundlineer till philosophiska statsläran
("Allmännare delen", 1859, 2:a uppl. 1862), artikeln
C. J. Boström i "Sv. biogr, lex." (särskildt utgifven
1859 under titeln C. J. Boström och hans filosofi),
Grundlinier till den filosofiska civilrätten (1859,
2:a uppl. 1872), Den speculativa philosophen Johan
Jacob Borelius i Calmar (1860), Anmärkningar om
helfvetesläran, våra teologer och prester allvarligen
att förehålla (3 upplagor 1864).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
