Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boswell [båswel]. 1. James B. 2. Sir Alexander B. 3. James B - Boswellia - Bosworth - Bosworth [båsweth], Joseph - Bosö kloster. Se Bosjökloster - Bot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gås och en hjälte". – B. hade 1766 blifvit
praktiserande advokat i Skottland, men hans håg
stod mest till det litterära Londonlifvet, och han
tillbragte all sin lediga tid i hufvudstaden, där
han redan 1763 gjort den berömde Samuel Johnsons
bekantskap. Det är som Johnsons vän och biograf
B. blifvit ryktbar. 1773 lyckades han genom dennes
bemedling komma in i "Literary club" och åtföljde
honom s. å. på en resa till Hebriderna, öfver
hvilken han förde en åskådlig dagbok, utgifven
två år efter Johnsons död under titeln Journal
of a tour to the Hebrides with Samuel Johnson
(1786). B. nedskref så godt som allt hvad hans
berömde vän yttrade och förstod äfven att i enkla
drag teckna karakteristiska episoder från sin
samvaro med Johnson. Samma dramatiska berättarkonst
och personliga fåfänga framträda än tydligare i B:s
stora Johnsonbiografi, The life of Samuel Johnson
(2 bd, 1791), hvilken ställt den originelle mannen
så lefvande för eftervärlden, att den personligen
obetydlige B. därigenom vunnit allmänt erkännande
som författare till den främsta lefnadsskildring den
engelska litteraturen eger. B. förföll under sina
sista år alltmer till dryckenskap och afled i London
1795. – Af B:s bok om Johnson utkomma ständigt nya
upplagor. De bästa äro utgifna af Napier (4 bd 1884,
2 suppl., inneh. "Journal etc." samt "Johnsoniana")
och af Birkbeck (6 bd 1887). B:s personlighet har
bl. a. skildrats i essayer af Macaulay och Carlyle;
mycket upplysande äro "Letters of James Boswell to the
rev. W. J. Temple" (1857). Bland hans biografer märkas
Ch. Rogers ("Boswelliana", 1874) och P. Fitzgerald
t"Life of James Boswell", 2 bd, 1891).
2. Sir Alexander B., den föregåendes
son, skotsk författare, f. 1775, d. 1822, bodde
på familjegodset Auchinleck och inrättade där ett
privat boktryckeri, hvarifrån han utgaf en mängd
sällsynta omtryck af äldre, i synnerhet skotska
författare. Själf skref han på skotsk dialekt visor,
utmärkta af äkta folkton och kraftig humor. De
utgåfvos anonymt 1803 (Songs, chiefly in the scottish
language). B. imiterade äfven äldre skotska
ballader, bl. a. i fragmentet Clan Alpin’s vow
(1811). Han var en ifrig beundrare af Burns’
skaldskap och fick till stånd nationalmonumentet
öfver denne vid floden Doon. Till lön för
en rätt tarflig hyllningssång, Long live George the
fourth, blef B. 1821 upphöjd till baronet. Hans död
förorsakades af de sår han erhöll i en duell med en
politisk motståndare, som han hånat i en paskill.
En duellscen i Walter Scotts "S:t Ronans brunn"
återger en del omständigheter irån denna på sin tid
lifligt uppmärksammade tilldragelse. B:s Poems
and songs utgåfvos 1873 samlade af R. H. Smith
(jämte biografi och förteckning öfver de sällsynta
Auchinleck-trycken).
3. James B. d. y., den föregåendes broder,
f. 1778, d. 1822, advokat, är i engelsk
litteraturhistoria känd som utgifvare af
Malones stora Shakspere-upplaga (den s. k.
"third variorum Shakspere", 21 bd, 1821).
V. S–g.
Boswellia Roxb., bot. farm., till fam. <i>Burseraceæ
hörande släkte, hvars 10 arter äro små träd växande
i Ostindien och nordöstliga Afrika. Af B. Carteri
Birdw. och andra arter erhålles genom insnitt i
stammen drogen olibanum l. virak, som särskildt
insamlas i Somalilandet. G. L–m.
Bosworth [bcVswoth], by i Leicestershire i
England, 18 km. v. om Leicester. Omkr. 1,000 inv. I
närheten, på slätten Bosworth field l. Redmore, stod
22 aug. 1485 det slag, hvarigenom det s. k. rosornas
krig bragtes till ända. Rikard III besegrades där
af Henrik Tudor, earl af Richmond, och stupade i
striden. Richmond utropades på slagfältet till konung
under namnet Henrik VII.
Bosworth [bå’sft>9th], Joseph, engelsk filolog,
f. 1789, blef 1858 professor i angelsaxiska
språket vid universitetet i Oxford och dog
1876. Hans Dictionary of the anglo-saxon language
(1838) har trots sina stora brister varit ett
särdeles gagneligt verk. En af honom påbörjad
omarbetning däraf har efter hans död fortsatts
af prof. Toller och utgifvits (genom Clarendon
press i Oxford) under titeln An anglo-saxon
dictionary (1882–98; ett supplementband väntas
ännu). B. utgaf äfven King AIfred’s Orosius (1859)
m. m. Han donerade 10,000 pd st. till en professur
i angelsaxiska vid universitetet i Cambridge.
A. E.
Bosö kloster. Se Bosjökloster.
Bot, <sp>Botgöring, Kyrkobot</<ap>, teol Bot betecknar en
godtgörelse för en begången förseelse. Medvetandet
af skuld och behofvet att försona den genom synden
förolämpade gudomligheten uttala sig i de flesta
hedniska religioner, ofta till svärmisk öfverdrift,
t. ex. i bramanismen. Äfven i judendomen framträdde
detta behof, och det blef äfven där, fastän det gaf
sig till känna i en vida renare gestalt, utsatt för
missuppfattning. De judiska offren, ehuru ämnade att
underhålla skuldmedvetandet och hänvisa till den
stundande försoningen genom Kristus, betraktades
ofta af mängden såsom en verklig godtgörelse för
synden. För denna sinnliga uppfattning varna ofta de
helige författarna: de framhålla sinnets ödmjukhet,
hjärtats förkrosselse och hängifvenhet åt Gud såsom
den enda inför honom gällande botgöringen. Samma
åskådning hafva Kristus och apostlarna, hvilka i
erkännandet af skuld och egen sedlig vanmakt samt
den lefvande förtröstan på Guds frälsande kraft finna
den bättring, som återställer det genom synden brutna
förhållandet mellan Gud och människan. Det grekiska
ord (metanoia), som vanligen återgifves med bot eller
bättring, betyder egentligen sinnesändring. Yttre
handlingar hade i sig själfva ingen betydelse för
människans försoning med Gud. Endast om en begången
förseelse af den felande icke erkändes och ångrades
eller ock orsakade allmän förargelse i församlingen,
skulle särskilda straffåtgärder af denna vidtagas
(Matt. 18: 15, 17; 1 Kor. 5: 1–5); men äfven dessa
skulle vara medel till den felandes förbättring
(2 Kor. 2: 6, 7). – I öfverensstämmelse med dessa
grundsatser utöfvades boten i den äldsta kristna
kyrkan. De, som gjort sig skyldiga till kättersk
lära, gröfre sedliga förbrytelser eller affall under
förföljelserna, uteslötos ur församlingens gemenskap,
men kunde åter upptagas i denna, om de underkastade
sig vissa föreskrifna botöfningsgrader. Dessa voro
följande: 1) att, stående i sorgdräkt vid kyrkodörren,
anropa församlingens medlemmar om återupptagande
(prosklausis; de botgörande kallades därför
prosklaiontes l. flentes), 2) att på afskildt rum i
kyrkan åhöra den heliga skrifts läsning och predikan
(akroasis; akroomenoi, audientes), 3) att knäböjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
