- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1313-1314

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Botha, Louis - Bothfeld [båtfelt], ruin i Harz. Se Bodfeld - Bothnia - Bothniensis - Bothniska nationen. Se Bottniska nationen - Bothriocephalus - Bothrodendron - Bothrops - Bothwell - Bothwell [bå'thwel], James Hepburn, earl af B. - Bothvidi, Johannes, biskop. Se Johannes Bothvidi - Bothvidus Sunonis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i striderna kring Dundee (okt.). Hans inflytande
i boerhären växte snabbt; han öfvertalade
den försiktige Joubert till ströftåget nedåt
Pietermaritzburg, och vid Jouberts insjuknande
(dec.) uppdrogs provisoriskt åt B. öfverbefälet
öfver belägringshären vid Ladysmith. Det var han, som
så glänsande anförde boertrupperna i striderna vid
Colenso (15 dec.) och Spion kop (23–24 jan.). Efter
Jouberts död (mars 1900) blef B. hans efterträdare
som öfverbefälhafvare öfver Transvaals stridskrafter
och visade som sådan stor fältherreduglighet. Slagen
vid Bergendal och Dalmanutha (26–27 aug.), lyckades
han i nordöstra Transvaal reorganisera boertrupperna
för gerillakriget och tog sedan outtröttligt del
i detta. B. var en af de på boersidan ledande vid
den slutliga uppgörelsen (maj 1902) och företog
sedan jämte generalerna de Wet och De la Rey en
resa till Europa, bl. a. för att insamla penningar
åt de genom kriget utarmade. Under den engelska
regimen har B. hittills iakttagit en afvaktande
hållning, manat till lojal underkastelse, men själf
afböjt att i någon officiell egenskap biträda den
nya regeringen. Han åtnjuter bland sina landsmän
stort förtroende som deras politiske rådgifvare.
V. S–g.

Bothfeld [båtfelt], ruin i Harz. Se Bodfeld.

Bothnia, medeltidslatinskt namn på landskapen kring
Bottniska viken.

Bothniensis, tillhörande Bothnia (se d. o.);
härstammande från Bothnia; student af bottniska
nationen vid Uppsala universitet. Se vidare Björnram
(Bothniensis Bureus) och Nicolaus Olai Bothniensis.

Bothniska nationen. Se Bottniska nationen.

Bothriocephalus, zool., ett släkte bandmaskar. Se
Bandmaskar och Binnikemask.

Bothrodendron Lindley & Hutton, paleobot., ett inom
devon- och stenkolssystemet förekommande släkte af
de lummerartade växterna (Lycopodiales), hvilket

illustration placeholder

Bothrodendron kiitorkense, aftryck (något förminskadt)
af två grenfragment från Beeren-eiland.

synes intaga en ställning mellan Lepidodendron
och Sigillaria, från hvilka det skiljes
bl. a. genom de relativt små ärren efter de smala,
spetsiga, snart affallande bladen. De kottelika
sporgömmeställningarna voro hos somliga arter
oskaftade, ställda i rader på grenarnas sidor,
medan de hos andra hade sin plats i grenarnas
spetsar. Stammarna voro upprepadt dikotomiskt
förgrenade och synas icke ha
nått så stora dimensioner som hos de båda nämnda
släktena. Af de relativt få arterna är B. kiitorkense
(se fig.) viktig, såsom utmärkande för de öfre
devonlagren på Irland (vid Kiltorkan, hvaraf
artnamnet) och på Beeren-eiland. En annan art,
iB. tenerrimum/i (eller iB. punctatum</i>), är egendomlig
därigenom att de s. k. papperskolen i guvernementet
Tula i Ryssland visat sig utgöras af kutikulor af
denna arts stammar. A. G. N.

Bothrops (af grek. borthros, håla, och ops, öga),
zool., egentl. "med en håla vid ögat", ett af Amerikas
giftigaste ormsläkten. Det tillhör samma familj som
skallerormarna, men saknar skallra på stjärten. Namnet
påminner om bodru (<i>Trimeresurus/i), ett närstående
släkte, som lefver i Ostindien. Båda dessa släkten
lefva mest i gräset, men klättra stundom i träd. De
flesta arterna hafva grön färg, men några, såsom den
på Martinique lefvande lansormen (B. lanceolatus)
och den i Brasilien lefvande sjararaka
(B. jararaca), hvilka uppehålla sig i täta och mörka
urskogar, hafva en brun eller gråaktig grundfärg,
med mörkare strimmor och fläckar. Dessa ormars hufvud
är stort, tvärt afsatt mot den jämförelsevis smala
halstrakten och till största delen täckt af kölade
småfjäll. De största bland dessa ormar nå en längd
af 1,2–1,8 m. och blifva tjocka som en mansarm. De
lefva endast af mindre däggdjur, fåglar eller ödlor,
men angripa äfven människan. Årslånga plågor följa
på deras bett, om de hunnit samla tillräckligt gift,
sedan de tömde sin giftblåsa. Somliga betjäna sig
af den hos ormar ej ovanliga förmågan att simma och
hämta till god del sin föda af fisk. Till lycka för
människan ligga de om dagen stilla i sina hålor eller
sola sig, hopkrupna i ringlar, på marken och angripa
endast dem, som komma dem för nära. På Martinique
gjordes ett försök att utrota dem genom att dit
införa sekreterarfåglar; men försöket misslyckades,
emedan okynniga personer bortsköto dessa. F. A. S.*

Bothwell [bå’thö>el], stad i grefskapet Lanark,
Skottland, vid Clyde. 2,400 inv. (1901). B. har
storartade ruiner efter slottet B., dit earlen
af Bothwell bortförde Maria Stuart. På den gamla
bryggan öfver Clyde (Bothwell-bridge) ledo de skotske
puritanerna (covenanters) ett svårt nederlag 22
juni 1679 mot de kungliga trupperna under hertigen
af Monmouth.

Bothwell [bå’thö>el], James Hepburn, earl af B.,
Maria Stuarts tredje gemål. Se Hepburn.

Bothvidi, Johannes, biskop. Se Johannes Bothvidi.

Bothvidus Sunonis (Botvid Sunesson), biskop
(födelseår och födelseort okända), blef kanonikus
i Linköping och insattes 1536 af Gustaf I såsom den
förste evangelisk-lutherske biskopen öfver Strängnäs
stift. Till en början stod han på synnerligen god
fot med konungen, som fann nöje i hans muntra och
kvicka infall; men ynnesten förvandlades till onåd,
när B., såsom medarbetare i Olaus Petris krönika,
framställde ogillande anmärkningar om konungens hunger
efter kyrkans gods. Då han likaledes klandrade, att
Gustaf gift sig med sin aflidna gemåls systerdotter,
Katarina Stenbock, blef han insatt på Gripsholms slott
(1556). Visserligen frigafs han snart, efter att hafva
gjort afbön och betalt 500 mark silfver i böter,
men sitt ämbete återfick han ej förrän efter Gustafs
död. Död 1562. (J. Hdr.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:25:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0713.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free