Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 1331-1332 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boucher [boJe], FranÁois - Boucher [boJe], Alexandre Jean - Boucher [boJe], Henry - Boucher [boJe], Alfred - Boucher de Crèvecoeur de Perthes [boJe de krävkör de pärt], Jacques - Boucher-Desnoyers [boJe-dänõwaje], fransk kopparstickare. Se Desnoyers - Boucherisera - Bouches-du-Rhône

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

akademien och 1765, efter van Loos död, dess direktör
samt konungens förste målare. Hans utsväfvande
lefnadssätt förde honom i grafven. – B. blef på
sin tid öfver måttan ömsom prisad och tadlad (det
senare i synnerhet af Diderot). Också var han en
ovanlig företeelse. Lefvande under en tid, hvars
ideal var sinnlig njutning, bildar han inom konsten
ett karakteristiskt motstycke till Crébillon d. y. och
Grécourt, i litteraturen, samt till Ludvig XV och m:me
Pompadour, hvars gunstling han var. Man kallade honom
"gracernas målare", och graciösa äro onekligen hans
taflor, men med bättre skäl skulle han kunna kallas
den raffinerade sinnlighetens målare. B. egde liflig
fantasi och rik uppfinningsförmåga; hans teckning är
säker, men maniererad; hans färg är klar, men hans
öga såg, utom ett sminkartadt rödt, vanligen endast
gråblå färgtoner; hans kompositioner äro liffulla,
men koketta och affekterade, såsom man kan vänta af
en bland rokokons huvudrepresentanter. Han behandlade
alla arter af måleri i religiösa framställningar (hans
madonnor och kvinnliga helgon äro emellertid ingenting
annat än nymfer och herdinnor), mytologiska stycken,
läckra herdescener, allegorier, porträtt (Pompadour),
genre (älskliga barngrupper), landskap, djur, blommor,
teaterdekorationer, fantasistycken för utsmyckning
af boningsrum, för toalett- och lyxartiklar,
såsom solfjädrar, han dekorerade vagnsdörrar och
urboetter m. m. B:s produktivitet var oerhörd:
hans målningar, teckningar, skisser och studier
uppgå till ett antal af mer än 10,000, hvarjämte han
efterlämnade 182 raderingar. Nationalmuseum eger en
utsökt, af K. G. Tessin under hans ambassadörstid
i Paris förvärfvad samling af B:s arbeten,
kanske den förnämsta som finnes – främst hans
yppersta mästerverk Venus’ triumf (1740), ensamt
värd en förmögenhet, men dessutom fem stycken:
Leda och svanen, Modehandlerskan, Venus’ toalett
(båda dat. 1746), Badande nymfer och amoriner
samt herdescenen Pense-t-il aux raisins? (1747);
i den forna cederströmska samlingen på Löfsta fanns
ännu för några år sedan en förträfflig Budoarscen
(1742, som likaledes tillhört Tessin) och i den forna
féronska i Stockholm ett litet Landskap (1744). I
Östergötlands museum (Linköping) ses ett annat
litet Landskap (1786). Andra finnas å Stockholms
slott. Någon egentlig skola bildade han icke,
fastän han hade många lärjungar, bl. a. Fragonard.
R–n. (O. G–g.)

Boucher [boje], Alexandre Jean, fransk violinvirtuos,
f. 1778. Som gosse spelade han på danslokaler för att
vinna sitt uppehälle, var därefter en tid anställd
hos Karl IV af Spanien, gjorde flera konstresor
genom Europa och dog i Paris 1861. Han var, trots sin
verkligt stora talang, en representant ej allenast af
det barocka virtuosväsendets charlataneri, utan ock
af det löjligaste puffsystem (så t. ex. gjorde han
sig till godo sin märkvärdiga likhet med Napoleon I).
A. L.

Boucher [boje], Henry, fransk politiker, f. 19
sept. 1847 i Bruyères i dep. Vosges, var vid
krigsutbrottet 1870 juris licentiat ("licencié en
droit"). Han kämpade sedermera mot tyskarna vid
Loire och på östra gränsen samt blef internerad i
Schweiz. Efter kriget egnade han sig åt industrien
och ledde de stora pappersbruken i Docelles och
Gérardmer. 1880–87 var han medlem af generalrådet
i dep. Vosges, blef 1889 vald till deputerad
och har sedan ständigt omvalts. Han tillhör de
moderate republikanerna i deputeradekammaren
och var 1896–98 minister för handel, industri,
post och telegraf i Mélines koalitionsministär.
E. A–t.

Boucher [bojé], Alfred, fransk bildhuggare,
f. 1850 i depart. Aube, har utställt sedan 1874
och förvärfvat sig bl. a. hedersmedalj vid salongen
1891. Bland hans arbeten må nämnas Venus Astarte,
grupperna Sonlig kärlek (inköpt af staten) och
Vid målet (tre kappspringande gossar i lifligaste
rörelse, uppställd i Luxembourgparken i Paris), en
ryttarstaty af Vercingctorix (i Nogent-sur-Seine),
Catos sista stunder (i Troyes), Homeros reciterande
sina sånger (i Fécamp), statyn Á la terre (1891) och
Den öfverraskade Diana (1894, båda i musée Galliera,
Paris), Hvilan (staty, Luxembourg), dekorativa verk
i Hôtel de ville, på Père-Lachaise m. fl. platser.
G–g N.

Boucher de Crèvecoeur de Perthes [bojé da krävkör
de part], Jacques, fransk fornforskare och
skriftställare, f. 1788, användes af Napoleon I
i beskickningar till Italien, Tyskland, Österrike
och Ungern. Efter restaurationen slog han sig ned
i Abbeville och lefde där för sina studier. Död
1868. Sitt vetenskapliga rykte förvärfvade
B. genom sina mångåriga forskningar rörande en
primitiv mänsklig kultur i de äldre kvartära
diluviallagren. De resultat, till hvilka han kom
i afseende på människosläktets ålder, betviflades
länge, men blefvo redan under hans lifstid till
fullo bekräftade. Sina epokgörande arkeologiska
undersökningar offentliggjorde han i Antiquités
celtiques et antédiluviennes (3 bd, 1846–65) och
De l’homme antédiluvien et de ses oeuvres (1860; 2:a
uppl. 1865). B. besökte 1854 de skandinaviska länderna
för att studera i museerna där. Han skref äfven
arbeten i nationalekonomi och psykologi samt var en
produktiv reseskildrare och vitter författare. Biogr,
af Ledieu (1885).

Boucher-Desnoyers [boje-dänwaje], fransk
kopparstickare. Se Desnoyers.

Boucherisera, tekn., ett efter uppfinnaren, franske
kemisten A. Boucherie (d. 1871), benämndt sätt att
konservera trä, genom att impregnera detsamma med
kopparvitriol.

Bouches-du-Rhône [bojdyrån], fr., "Rhônes
mynningar", departement i sydöstra Frankrike,
på ömse sidor om Rhônes mynningar, är bildadt af
sydvästra delen af landskapet Provence samt gränsar
i ö. till depart. Var, i n. till Vaucluse (gräns:
floden Durance), i v. till Gard och i s. till
Medelhafvet. Areal 5,247,95 kvkm. 734,347 inv. (1901),
hvaraf inemot 100,000 äro italienare. Västra
delen består af en låg, sumpig, osund slätt, Ile
de la Camargue; ö. om denna ligger kiselfältet la
Crau; ö. och n. om det sistnämnda uppträda lägre
bergskedjor tillhörande alpsystemet. En stor
mängd strandsjöar ("étangs") finnas, af hvilka
den största är Valcarès. Klimatet är i allmänhet
torrt och varmt, nederbörden ringa, i synnerhet om
somrarna. "Mistralen", som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>