Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 1335-1336 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boué [boe], Ami - Bouet-Willaumez [boä-vijåmä'ss], Louis Àdouard - Boufarik - Bouffé [bofe], Hugues Désiré Marie - Boufflers [boflär], Louis FranÁois - Boufflers [boflär], markisinna de. Se Luxembourg - Boufflers [boflär], Marie Charlotte Hippolyte, grefvinna de B. - Boufflers [boflär], Stanislas chevalier de B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hänseende föga undersökta Turkiet. Han lefde därefter
lång tid i Paris, var president i därvarande
geologiska sällskap och flyttade sedermera till Wien,
där han 1848 blef medlem af vetenskapsakademien. Bland
hans många skrifter må nämnas Essai géologique
sur 1’Écosse (1820), Geognostisches gemälde
von Deutschland (1829), Mémoires géologiques et
paléontologiques (1832), La Turquie d’Europe (1840)
och Recueil d’itinéraires dans la Turquie d’Europe
(1850). B. lämnade äfven utmärkta geologiska och
etnografiska kartor.

Bouet-Willaumez [boä-vijåmä’ss], Louis Édouard,
grefve, fransk amiral, f. 1808, adoptivson till sin
onkel, vice-amiral Ph. Willaumez (se d. o.), fick
1838 i uppdrag att undersöka och kartlägga Afrikas
västkust. 1844 blef han guvernör öfver Senegal,
1848 konteramiral, 1865 amiral och senator. I
sjöoperationerna under Krimkriget (1853–56) deltog
han som stabschef. 1870 fick han befälet öfver den
eskader, som under amiral Hamelin skulle operera mot
Preussens kuster. Han afseglade 24 juli, men kunde i
brist på lokalkännedom och landstigningstrupper intet
uträtta, utan återvände redan i sept. till Cherbourg
efter två månaders fåfäng kryssning. Hans hälsa bröts
genom ansträngningarna under denna expedition, och
han afled i sept. 1871. B. utgaf Description nautique
des côtes comprises entre le Sénégal et l’équateur
(1849), Campagnes aux côtes occidentales d’Afrique
(1850), Tactique supplémentaire d l’usage d’une flotte
cuirassée (1855) m. m.

Boufarik (Bufarik), stad i Algeriet,
dep. Alger, 13 km. s. v. om staden Alger. 5,243
inv. (1901). Tillverkning af essenser och brännvin;
boskapsmarknad. B., som räknar sin uppkomst från 1835,
var i början illa beryktadt för sitt osunda klimat,
men är nu, sedan den sumpiga omgifningen torrlagts,
en af Algeriets sundaste städer.

Bouffé [bofe], Hugues Désiré Marie, fransk
skådespelare, f. 1800 i Paris, debuterade 1821
på Panorama dramatique och var därefter anställd
vid flera af Paris’ teatrar, längst på Gymnase och
Variétés. Död 1888. Han var en utmärkt framställare
af humoristiska karaktärsroller, skapade slående
porträttbilder ur alla stånd och åldrar och förstod
att behärska sina åskådare genom en blandning af komik
och en ej sällan gripande känsla. Särskildt glänste
han som Le gamin de Paris, Michel Perrin och Père
Grandet i "La fille de l’avare". Han gällde en lång
tid som Frankrikes bäste skådespelare i komedien och
vådevillen. B. utgaf 1880 Mes souvenirs 1800–80.

Boufflers [boflar], Louis François (se vidstående
porträtt), hertig de B., fransk fältherre, f. 1644,



deltog ifrån 1672 med utmärkelse i de flesta af Ludvig
XIV:s krig och utnämndes 1693 till marskalk. 1695
försvarade han ärofullt Namur mot Vilhelm III och
1708 Lille mot prins Eugène, hvilket föranledde hans
utnämning till
hertig och pär. Hans sista vapenbragd var betäckandet
af fransmännens återtåg efter nederlaget vid
Malplaquet (1709). Död 1711.

Boufflers [boflar], markisinna de. Se Luxembourg.

Boufflers [boflär], Marie Charlotte Hippolyte,
grefvinna de B., född de Campet de Saujon, fransk
salongsdam, f. 4 sept. 1725 i Paris, gifte sig 1746
med ryttmästaren grefve de B.-Bouverel, var en tid
hofdam hos hertiginnan af Orléans, öfvergaf sin man
och trädde i ett intimt förhållande till den mot
hofvet oppositionelle prinsen af Conti (d. 1776), i
hvilkens hem hon gjorde les honneurs. Med en frondör
till beskyddare och en stor beundrarinna af Englands
konstitutionella statsskick, blef hon i slutet af
Ludvig XV:s regering en af de ledande damerna inom
aristokratiens "liberala opposition mot det kungliga
godtycket och moraliska opposition mot Du Barrys
mätressvälde", och hon var den mest utmärkta af alla
de på hufvudets och behagens vägnar bäst utrustade
damerna vid hofvet. Gustaf III skyndade under sitt
besök i Paris 1771 att göra hennes bekantskap,
och hon sökte i likhet med några andra af de
politiserande damerna att utöfva sitt inflytande på
honom i den riktning, att han ej skulle utvidga den
myndighet, han kunde vinna, till absolutism. Efter sin
hemresa underhöll konungen med henne en brefväxling,
lifligare, intimare och långvarigare – ty den räckte
nästan till hans lefnads slut – än med någon annan
af sina franska väninnor. Denna brefväxling, som
utgifvits (icke efter originalen, utan en samling
afskrifter) af Aurelien Vivie ("Lettres de Gustave III
à la comtesse de B. et de la comtesse au roi de 1771
à 1791", Bordeaux, 1900, 454 sidor), är af synnerligen
stort värde och innehåller ett utbyte af tankar i alla
möjliga ämnen: politik, litteratur och det enskilda
lifvets högsta och obetydligaste sidor. Grefvinnan,
en mästarinna i stilistiskt afseende, lägger i
dagen den största hänförelse för konungen, parad
med en till svartsjuka gränsande lidelse att ega
hans förtroende och med ett oförskräckt påpekande
af hans fel. Personligen råkades de ytterligare i
Spa (1780), dit konungen, som han säger, begifvit
sig för hennes skull och där han egnade henne en
utomordentlig uppmärksamhet, och under konungens andra
besök i Frankrike (1784), då likväl en viss reserverad
hållning från hans sida gjorde henne förtviflad. 1789
års revolution blottade med ens arten af grefvinnans
liberalism: den var adelns lusta att dela makten med
konungadömet ej åtrå efter den allmänna friheten och
alla klassers lika rätt. Undan revolutionen, som hon
hatade och som beröfvade henne hennes existensmedel,
flydde hon till England, där hon mottog ej ringa hjälp
af sin kunglige vän, som förgäfves erbjöd henne en
fristad i Sverige och i hvilken hon hoppades finna en
revolutionens betvingare. Hans plötsliga död var i mer
än ett afseende ett hårdt slag för henne. Återkommen
till Frankrike, hölls hon under skräcktiden (1794)
en längre tid fängslad, försvann sedan i dunklet och
dog 28 nov. 1800 i Rouen. Se Th. Westrin, "Gustaf
III och grefvinnan de Boufflers" (i Hist. tidskr.,
XXII, 1902).

Boufflers [boflär], Stanislas, chevalier de
B., fransk skald, f. 1738, var 1785–88 guvernör öfver
Senegal, valdes 1789 till medlem af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>