Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 1349-1350 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bouquet [bokä], Jean Claude - Bour [bor], Àmile - Bourbaki [borbaki], Charles Denis Sauter - Bourbon [borbå'], Isle-de-Bourbon, fransk ö i Indiska oceanen. Se Réunion - Bourbon [borbå'], gammal fransk släkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillsammans med Briot (se d. o.) utförda arbeten,
bl. a. Leçons nouvelles de géometrie analytique (1847;
en af P. E. Appell reviderad upplaga 1897).

Bour [bör], Émile, fransk matematiker, f. 1832, d. 1866,
professor vid École polytechnique i Paris, känd genom
framstående arbeten i analytisk geometri och mekanik.

Bourbaki [borbakij, Charles Denis Sauter,
fransk general, f. 28 apr. 1816 i Pau, blef 1836
underlöjtnant vid infanteriet, redan 1851 öfverste och
chef för 1:a zuavregementet samt 1854 brigadgeneral
och 1857 divisionsgeneral. Han utmärkte sig på Krim
1854–56, särskildt vid Alma och Inkermann samt vid
stormningen af Sebastopol. Vid fransk-tyska krigets
utbrott 1870 fick han befälet öfver gardeskåren
och deltog med denna i slagen vid Metz. Fången där,
frigafs B. i okt. s. å. för att utföra en beskickning



till kejsarinnan Eugénie i England. Han ställde
sig därefter till nationalförsvarsregeringens
förfogande och fick befälet öfver den nybildade
nordarmén, hvilket befäl han till följd af
meningsskiljaktigheter snart nedlade. När Loirearmén
efter striderna vid Orléans delades, fick B. befälet
öfver den nya 1:a Loirearmén, hvilken under benämning
östarmén skickades mot Belfort i afsikt att efter
denna fästnings befriande infalla i Tyskland. Utan
tillräcklig kraft och illa behandlad af Gambetta,
misslyckades B. i detta företag, förlorade slaget
vid Lisaine 15–17 jan. och såg armén drifven
upp i Jurabergen. I förtviflan gjorde han ett
själfmordsförsök och låg därefter länge farligt sjuk
i Lyon. Efter kriget mottog han kårbefäl, men lämnade
detta 1879. Död 22 sept. 1897. C. O. N.

Bourbon [borbå’], Isle-de-Bourbon,
fransk ö i Indiska oceanen. Se Réunion.

<b>Bourbon [borbl7], gammal fransk släkt, som flera
af Europas regerande familjer tillhört eller
tillhöra. Den har sitt namn efter den forna borgen
Bourbon 1’Archambault i franska depart. Allier
och kan med säkerhet spåras tillbaka till 10:e
årh. Dessförinnan voro sannolikt "herrarna" af Bourbon
(sires de Bourbon) endast landtdomare (viguier) och
vasaller under grefvarna af Bourges, men redan vid
nämnda tid synas de hafva distanserat sina suzeräner
och räknades med visshet bland konungarikets förnämste
baroner.

Den förste säkert kände medlemmen af släkten
är Adhémar l. Aimar, som instiftade prioratet
Souvigny något af åren mellan 916 och 922 och i
stiftelseurkunden kallas miles clarissimus. Hans
efterträdare utmärkte sig ej särskildt framför sina
ståndsbröder, och 1249 utdog ätten på manssidan med
Archambault VII af B. Dennes dotterdotter Beatrix
var sedan 1276 gift med Robert af Clermont, sjätte
son till franske konungen Ludvig den helige. Deras
son Ludvig, f. 1280, d. 1342, ärfde efter sin moder
"herrskapet" Bourbon, som Karl IV af Frankrike 1327
upphöjde till
hertigdöme och ansenligt utvidgade genom
nya förläningar, och från honom härstammade
den hertigliga, till franska tronen eventuellt
arfsberättigade ätten B. Denna delades genom Ludvigs
söner, Peter och Jakob, i en äldre och en yngre
gren. Den äldre grenen, till hvilken hörde bilinjen
Beaujeu, utgick 1503 med Peter II af Bourbon, den
bekante "siren af Beaujeu", som var gift med Ludvig XI:s
dotter Anna. Hans enda dotter, Suzanne, blef 1503
gift med Karl af Bourbon (se nedan), hvilken dog 1527
och var den siste hertigen af B. Den <i>yngre/i> grenen,
som efter en af Jakobs ättlingar, grefve Ludvig af
Vendôme, kallades B.-Vendôme, delade sig i flera
linjer: det kungl. huset Bourbon, ätterna Condé,
Conti, Montpensier m. fl.

Den franska linjen. Ludvigs af Vendôme bröstarfvinge
i fjärde led, Anton af B., f. 1518, d. 1562, blef
1548 gift med Jeanne d’Albret, dotter till konung
Henrik II af Nedre Navarra och Béarn, och 1554
konung i detta rike. Deras son Henrik blef Frankrikes
konung under namnet Henrik IV (reg. 1589–1610). Han
efterträddes af sin son Ludvig XIII (reg. 1610–43),
som hade två söner, Ludvig XIV (reg. 1643–1715)
och Filip, hertig af Orléans, hvilken blef stamfader
för den orleanska linjen. Ludvig XIV:s son, Ludvig,
dog före fadern och efterlämnade tre söner, af
hvilka en afled barnlös. Ludvig af Bourgogne,
den äldste af de båda öfrige, dog 1712, och hans
ende öfverlefvande son var Ludvig XV (reg. 1715–74);
den yngre sonen, hertig Filip af Anjou, blef under
namn af Filip V (reg. 1701–46) konung af Spanien och
grundade den spanska linjen af huset Bourbon. Ludvig
XV efterträddes af sin sonson Ludvig XVI (reg. 1774–
92), som hade två bröder, hvilka bägge, sedan ätten
Bourbon genom franska revolutionen varit utestängd
från tronen 1792–1814 (1815), kommo att uppstiga på
den franska tronen: Ludvig XVIII (reg. 1814–24) och
Karl X (reg. 1824–30). Den sistnämndes andre son,
Karl Ferdinand, hertig af Berry, efterlämnade en
son, grefve Henrik af Chambord, hvilken alltsedan
julirevolutionen 1830 af de franske legitimisterna
ansågs som landets rättmätige konung ("Henrik V"). Han
dog barnlös 1883, och de bourbonska tronkrafven
öfvertogos då af Ludvig Filip, grefve af Paris, sonson
till fransmännens konung Ludvig Filip och tillhörande
den ofvannämnda orleanska linjen. Efter grefvens af
Paris död, 1894, blef sonen Ludvig Filip Robert,
hertig af Orléans, fransk tronpretendent. Se vidare
släkten Orléans.

Den spanska linjen grundades 1701 af Ludvig
XIV:s sonson, Filip V. Denne efterträddes af sin
son Ferdinand VI (reg. 1746–59), hvilken dog utan
afkomlingar och hvars broder Karl III (reg. 1759–88)
till följd däraf kom att intaga tronen. Dennes äldste
son, Karl IV, blef konung 1788, men afsattes 1808 af
Napoleon. Hans son Ferdinand VII besteg emellertid
1814 tronen, hvilken han innehade till sin död,
1833. Han efterträddes af sin dotter Isabella, som
1868 afsattes och 1870 abdikerade till förmån för sin
son, Alfons, hvilken dock ej förrän 1874 uppsteg på
tronen. Efter hans död, 1885, öfvergick den spanska
kronan till hans postume son Alfons, f. 1886,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>