- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1369-1370

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bourget ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

f. 2 sept. 1773, d. 27 okt. 1846, var vid franska
revolutionens utbrott officer vid gardet och
emigrerade tillsammans med sin fader, som var adjutant
hos prinsen af Condé. Efter att någon tid hafva tjänat
i emigranternas armé, först under grefven af Artois,
sedan under prinsen af Condé. slöt han sig i okt. 1794
till upproret i Vendée. Där blef han snart bemärkt
för sin tapperhet, sitt skarpsinne och sitt angenäma
väsen samt gjorde insurgenterna väsentliga tjänster
i både råd och handling. Sedan han med framgång
haft flera kommandon sig anförtrodda, sändes han
till London för att utverka engelska regeringens
understöd. Återkommen, motverkade han på allt sätt
de upproriskes underkastelse och ledde 1799 med
framgång insurrektionen i Maine. Efter Bonapartes
fredsanbud utsågs han af sitt parti att underhandla
med denne och nödgades efter nederlaget vid Meslay
(22 jan. 1800) att sluta fred. B. kallades därefter
till Paris, kom i gunst hos förste konsuln, men
misstänktes af Fouché såsom medbrottsling i attentatet
mot Bonaparte 1803 och kastades i fängelse. 1805
lyckades han fly till Portugal och slöt sig 1808
till den franske öfverbefälhafvaren Junot, när
engelsmännen angrepo landet. Han fick ett befäl,
utmärkte sig och kom efter kapitulationen i Cintra
tillbaka till Frankrike, men befalldes att lämna
landet och kommenderades till Neapel. Anställd vid
Eugène de Beauharnais’ stab, ådagalade han både
där och i synnerhet under fälttåget i Ryssland
1812 sin militära duglighet. Följande år medverkade
han kraftigt till segern vid Lützen och utnämndes
till brigadgeneral. Efter ett lysande försvar af
Nogent 1814 blef han divisionsgeneral, men slöt sig
snart till bourbonerna och fick under den första
restaurationen kommandot öfver 6:e militärdivisionen
(i Besançon). Vid Napoleons återkomst från Elba
slöt han sig till denne, när hans seger syntes
otvifvelaktig, men knappt hade han fått del af
kejsarens operationsplan under fälttåget i Belgien,
förrän han än en gång förrådde honom och öfvergick
till preussarna 14 juni 1815, omedelbart före slaget
vid Ligny. – B. visade där efter sin trohet mot
bourbonerna genom att synnerligen energiskt påyrka
Neys arkebusering. 1823 deltog han under hertigen af
Angoulème med utmärkelse i spanska kriget, segrade vid
Sanlúcar la Mayor, intog Sevilla och blef slutligen
öfverbefälhafvare för interventionsarmén och pär af
Frankrike. Hans stränghet mot soldaterna tvang dock
regeringen att hemkalla honom 1824. Tillhörande de
ifrigaste reaktionärerna, blef han 1829 krigsminister
i kabinettet Polignac och afgick följande år
i spetsen för 37,000 man till Algeriet för att
grundlägga Frankrikes kolonialvälde därstädes. Äfven
där skördade han rikliga lagrar och stort krigsbyte
samt blef utnämnd till marskalk af Frankrike få dagar
före julirevolutionens utbrott. Vägrande att erkänna
Ludvig Filips konungadöme, miste han sina ämbeten
och ledde med hertiginnan af Berry det misslyckade
upproret i Vendée 1832. B. begaf sig sedermera
till Portugal, där han en kort tid var Dom Miguels
öfverbefälhafvare. Äfven nu misslyckades han och
måste lämna landet. 1837 sökte han i Rom verka för en
karlistresning i Spanien, men hade ingen framgång,
utan begaf sig, sedan han fått franska regeringens
amnesti, 1840 till sitt fädernesland och vistades
där till sin död. Jfr Merson, "Notice
biographique sur le maréchal de Bourmont" (1846).
E. A–t.

Bournemouth [bå’nmath], badort på kusten af engelska
grefskapet Hampshire, s. v. om Southampton, i ett
skyddadt, om också ej synnerligen vackert läge. 47,003
inv. (1901). B. har de sista årtiondena varit mycket
besökt som klimatisk kurort. Bästa kurortssäsongen
äro månaderna jan., febr. och mars. Konung Oskar II
och drottning Sofia vistades där en tid 1881, och
15 mars 1888 vigdes i S:t Stephens-kyrkan därstädes
prins Oskar Bernadotte och fröken Ebba Munck.

Bournonville [bornävi’1]. 1. Antoine B., dansör,
f. 1760 i Lyon, lärjunge af Noverre, blef förste
dansör vid k. teatern i Stockholm 1782 och vid
k. teatern i Köpenhamn 1792 samt var direktör för
dansen vid sistnämnda teater 1816–23. Död 1843 på
Fredensborg. B. egde lyckliga yttre naturgåfvor,
bildadt skönhetssinne, ovanlig dansvirtuositet
och, bäst af allt, en sant dramatisk mimik. Han
uppträdde äfven såsom skådespelare, sångare och
balettförfattare.

2. Anton August B., den föregåendes son, dansk
balettmästare, f. 21 aug. 1805 i Köpenhamn, blef
1815 elev vid k. baletten därstädes, 1823 dansör och,
sedan han 1824–29 studerat för Vestris i Paris, 1830
balettmästare. 1849 tog han afsked, men var sedermera
i egenskap af kompositör och instruktör föreståndare
för baletten. Hans egen dans var eldig och plastiskt
fulländad. 1861–64 var B. intendent för k. scenen
i Stockholm. Därefter återvände han till sin förra
post i Köpenhamn och innehade den till 1877. Död 30
nov. 1879 i Köpenhamn. Fullföljande den konstnärliga
riktning, på hvilken Noverre och Galeotti slagit in
(se Balett), höjde han den pantomimiska baletten och
sökte "göre dybe og poetiske tanker dandsende". B:s
balettdiktning afspeglar de växlande konstnärliga
smakriktningarna i Danmark: vådevillgemytet,
Ingemanns historiska roman, svärmeriet för Italien,
Kristian Winthers folkliga romantik, Björnsons
bondenovell, J. P. Hartmanns eddamusik. De förnämsta
frukterna af B:s och Hartmanns samarbete äro Valkyrien
(uppf. 1861) och Trymskviden (1868). Utom dessa
räknas såsom de bästa bland B:s stycken: Fantasiens
ö
(musik af Hartmann m. fl.), Et folkesagn (musik
af Hartmann och Gade) och Valdemar (musik af
Fröhlich). I Stockholm äro uppförda 15 baletter
af honom, bl. a. Festen i Albano, Sylfiden och La
ventana
. B. uppträdde äfven som författare, genom
det intressanta arbetet Mit theaterliv (1848–78). Hans
"Efterladte skrifter" utgåfvos 1891. A. L."

illustration placeholder


3. Charlotte Helene Frederikke B., den föregåendes
dotter, f. 1832, var som altsångerska anställd
vid k. teatern i Stockholm 1857–58 och vid k.
teatern i Köpenhamn 1859–84. Hon har
författat ett större, ganska intressant memoarverk,
Erindringer fra hjemmet og scenen (1904).



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0741.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free