Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boyer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville återinföra slafveriet på hans fäderneö, och
i den oreda, som där uppkom, bidrog han verksamt
till ordningens återinförande och den upproriske
Dessalines störtande (1806). Han hjälpte därpå Pétion
att upprätta en mulattrepublik i södra delen af ön och
blef själf president där 1818. Efter mulattkonungen
Kristofers själfmord (1820) lyckades han med
republiken införlifva den monarkiska (nordvästra)
delen af ön. Han sökte därefter bringa ordning i
landets finanser, intog 1821 den spanska (östra) delen
af ön och afslöt 1825 med Frankrike ett fördrag, hvari
republikens själfständighet erkändes mot en ersättning
af 150 mill. frcs och dess regering fick rättighet
att expropriera de franske godsegarnas plantager. De
skatter, som B. på grund häraf måste pålägga de
"frie" negrerna och mulatterna, framkallade på 1830-
och 1840-talen en mängd uppror, hvilka slutade med
hans afsättning och flykt 1843. Han for då först till
Jamaica, där han formligen abdikerade, och bosatte
sig 1848 i Frankrike.
E. A-t.
Boyer [bwaje], egentl. Émile Partout, mera känd under
namnet B., fransk vådevilldiktare, d. 1862. Af hans
stycken, som han vanligen författade i förening med
någon medarbetare, hafva flera blifvit uppförda i
Sverige: L’omelette fantastique (1842; "Omeletten"),
La rue de la lune (1843; "En trappa högre upp") m. fl.
Boyer de F., i zoologiska namn förkortning för
E. L. J. H. Boyer de Foscolombe [bwaje dö fåskålå’b],
fransk entomolog, f. 1772, d. 1853.
Boyesen [båi’esen l. båu’jesn], Hjalmar Hjort,
norskfödd amerikansk författare, född i Fredriksværn
1848, blef student 1867 och reste 1869 öfver till
Nord-Amerika. Han var en tid redaktör af den norska
tidningen "Fremad" i Chicago, studerade 1872 i Leipzig
germansk filologi, blef 1874 professor i tyska
språket och litteraturen vid Cornell university,
Ithaca, och var från 1880 professor i germansk
filologi vid Columbia college i New York. Död 1895
därstädes. B. författade på engelska språket några
norska bondenoveller och Tales from two hemispheres
(1876), Idyls of Norway and other poems (1883), dramat
Alpine roses, Against heavy odds (1890), Norseland
tales ("Vikingaättlingar", 1895) m. fl. skönlitterära
arbeten, som delvis öfversatts på tyska och ryska,
hvarjämte han skref Goethe and Schiller, their lives
and works 1879; 3:e uppl. 1885), hvari han påvisade
inflytelser från Spinoza på Goethes "Faust", The story
of Norway (1886), Essays on german literature (1892),
A commentary on the works of Henrik Ibsen (1893),
Essays on scandinavian literature (1895) m. m.
Boyle [båi’l], en urspr, från Hereford i västra
England härstammande släkt, som efter Richard B:s
(se nedan) öfverflyttning till Irland där förvärfvade
väldiga godskomplex och kom att intaga en synnerligen
framskjuten ställning under 1600- och 1700-talen.
1. Richard B., earl af Cork, irländsk statsman,
vanligen kallad "den store earlen", f. 1566,
d. 1643, emigrerade 1588 i torftiga villkor till
Irland för att söka sin utkomst och lyckades där samla
en förmögenhet, hvilken dock till största delen gick
förlorad under upproren på ön mot slutet af Elisabets
regeringstid. 1604 inköpte emellertid B. af sir
Walter Raleigh för en ringa summa dennes gods i Cork,
Waterford och Tipperary samt mångdubblade snart genom
energiskt odlingsarbete deras värde. Genom inkallade
engelska arbetare anlade han hamnar och städer,
byggde vägar och lade grunden till södra Irlands
järnindustri. Tretton fasta slott tryggade honom mot
upprorsförsök af den irländska befolkningen. 1603
adlades han för sina förtjänster om det engelska
väldets befästande på södra Irland, 1616 blef han peer
och 1620 earl af Cork och viscount Dungarvan. 1631
utsågs han till Irlands lord-skattmästare. Med
Strafford låg han ständigt i strid och motarbetade
ifrigt dennes politik; han måste också finna sig i
att en undersökning anställdes angående åtskilliga af
hans något tvifvelaktiga godsförvärf. Vid det stora
irländska upproret 1641 tryggade han engelsmännens
besittning af Munster och levererade med hjälp af
sina söner och underhafvande en formlig batalj mot
de upproriske.
2. Richard B., earl af Burlington och Cork,
den föregåendes son, f. 1612, d. 1697,
hjälpte sin fader vid upprorets kufvande på södra
Irland, stod högt i gunst hos Karl I och deltog på
den kungliga sidan i inbördeskriget, försträckte Karl
II mycket penningar under dennes första regeringsår
samt ställde på ålderdomen sitt stora inflytande i
Vilhelm III:s tjänst under dennes kamp för sin
nyvunna trons befästande.
3. Roger B., baron Broghill och earl
af Orrery, den föregåendes broder, brittisk
statsman, f. 1621, d. 1679, hyllade under
inbördeskriget rojalistiska tänkesätt och ämnade
efter Karl I:s afrättning bege sig till utlandet,
för att erbjuda sonen sin medverkan till Stuartarnas
återinsättning på tronen. Cromwell uppdagade
emellertid planen, hindrade B:s utresa och förmådde
honom att i stället öfvertaga ett generalsbefäl mot
irländarna. B. stod sedan under dessa strider troget
vid Cromwells och Iretons sida, intogs med åren af
allt större beundran för Cromwell och var medlem af
parlamentet 1654 och 1656 samt af det nya öfverhuset
1657. Han anses ha varit en af de förnämste
upphofsmännen till förslaget om att bekläda Cromwell
med kungavärdighet, och han framkastade äfven en plan
på giftermål mellan Karl II och Cromwells
dotter Frances. Efter den store protektorns död
sökte B. först stärka Richard Cromwells ställning,
men när han kommit till insikt om hopplösheten
däraf, inbjöd han Karl att landstiga på Irland.
Efter restaurationen, till hvilken B. som medlem
af "convention parliament" kraftigt medverkade,
upphöjdes han 1660 till earl af Orrery, och Karl
II ville efter Clarendons fall göra honom till
dennes efterträdare som kansler, men B. afslog af
hälsoskäl anbudet. B. sysslade under sina senare år
mycket med litterära arbeten, utgaf den långtrådiga
romanen Parthenissa (1:a afd. i 6 bd 1654,
fullständig 1665) samt skref flera tragedier
och ett par komedier, alla utan egentligt
litterärt värde. Hans samlade dramatiska arbeten
utgåfvos 1743. Af större betydelse är hans State
letters (utg. 1742).
V. S-g.
4. Robert B., den föregåendes broder, engelsk
naturforskare och fysiker, f. 1627, d. 1691 såsom
president i royal society i London. Den af
honom förbättrade guerickeska luftpumpen och hans
undersökningar om luftens elasticitet, hvilka han
offentliggjorde i New experiments physico-mechanical (1660),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
