- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1417-1418

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Braham ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som då underhandlade med polackerna. För sina
förtjänster blef han 1599 lagman i Uppland och
Västernorrland, erhöll 1600 grefskapet Visingsborg och
utsågs 1602 till riksråd. Värdigheten som riksmarsk
har han, såvidt man vet, ej beklädt före 1607. Gustaf
Adolf visade B. samma förtroende och ynnest som
hans företrädare gjort, utnämnde honom i början af
sin regering till riksdrots, gjorde honom 1614 till
president i Svea hofrätt och gaf honom vid kröningen
1617 riddarslaget. Död 1633.

5. Abraham B., den föregåendes broder,
riksråd, f. 25 mars 1570 på Rydboholm. Under striden
mellan Sigismund och Karl fick han 1597 af den senare
sina förläningar indragna; 1598 begaf han sig
till Polen, följde s. å. med Sigismund till
Sverige och förde konungens baner i slaget vid
Stångebro. Han försonade sig emellertid samma år
med hertigen. B. satt 1600 i domstolen, som dömde
de anklagade rådsherrarna, förordnades samma år
till ståthållare öfver Norrland, utnämndes 1602 till
hofråd samt till lagman i Västmanland och Dalarna och
synes kort därefter utan ny utnämning upptagits bland
riksråden (jfr Bielke, Nils), deltog s. å. såsom
kommissarie i gränsmötet med danskarna vid Knäred,
var 1611 med i danska kriget, blef 1614 bisittare i
Svea hofrätt. B. var en kunnig, redlig och arbetsam
man. Från sitt 24:e år ända till året före sin död
förde han ett slags dagboksanteckningar, Abraham
Brahes tidebok
(omfattande tiden 1602–28, tryckt
fullständigast i S. Loenboms "Anecdoter om namnkunnige
svenske män", del 3), hvilka äro upplysande
för tidens anda och seder. Död 14 mars 1630.
Fr. W.

illustration placeholder


6. Per B. d. y., den föregåendes son, krigare och
statsman, f. 18 febr. 1602 på Rydboholm i östra
Ryds socken i Stockholms län. I hemmet fick
han en omsorgsfull uppfostran och tillbragte
sedermera flera år på resor. 1626 återvände han,
blef kammarherre hos Gustaf Adolf och hörde sedan till
konungens närmaste omgifning under det polska och en
del af det tyska kriget. Själf ådagalade han vid många
tillfällen tapperhet och militärisk duglighet. 1628–31
var han öfverste för småländska kavalleriet. Ännu
under Karl Gustafs tid utförde B. många synnerligen
maktpåliggande militära uppdrag, och under Karl XI:s
brydsamma första regeringstid var han, oaktadt sin
höga ålder, en af dem, som med största ifver och
själfuppoffring pådrefvo försvarsanstalterna,
och han hindrades endast med möda att 1676 själf gå
i fält.

illustration placeholder


Sina vackraste lagrar vann dock B. i fredens
värf. Redan 1629 var han landtmarskalk och hade året
därpå samma förtroendeuppdrag. Sistnämnda år blef
han riksråd och lagman. Af hans många diplomatiska
uppdrag må nämnas fredsunderhandlingen med Polen
1635, hvars för Sverige mindre förmånliga resultat
väsentligen bidrog till osämja mellan B. och Axel
Oxenstierna. B. utnämndes 1637 till generalguvernör
öfver Finland, hvilken befattning blifvit inrättad
särskildt för honom. Han behöll densamma till 1640
och beklädde den för andra gången 1648–54, men var
endast 1648–50 samt, efter ett besök i Sverige,
under större delen af 1651 bosatt i Finland. Hans
styrelse af Finland är hans skönaste äreminne och har
i detta lands tacksamma hågkomst för alltid hugfäst
"grefvens tid". Trots bristen på kommunikationer
genomreste B. landet flera gånger i olika riktningar
samt föreslog eller vidtog åtgärder med i sanning
utomordentlig insikt och kraft. Förvaltningen blef
delvis omorganiserad; postgång infördes; anstalter
– som dock snart afstannade för penningbrist och
krig – vidtogos till landets uppmätning och bättre
skattläggning; de flesta näringarna uppmuntrades,
och flera städer anlades, hvilka dock till följd
af handelslagstiftningens brister ej kunde vinna
större utveckling. Viktigast voro dock åtgärderna
till bildningens främjande. Bland folket spriddes
kunskap i innanläsning; prästbildningen förbättrades,
hvilket var af nöden särdeles för östra Finlands
grekisk-ryska församlingar; gamla läroverk räddades
ur sitt förfall och nya grundades. 1640 invigdes
universitetet i Åbo, som grundlagts af B. och i
honom fick sin förste kansler och verksammaste
gynnare.

1641 utsågs B. (genom lottning) till riksdrots;
tillika inträdde han i förmyndarstyrelsen. Från denna
tid öfvergick det förra kyliga förhållandet mellan
honom och Axel Oxenstierna småningom till en verklig
och varaktig vänskap, huru olika åsikter de båda store
männen än hade i många stycken. Efter Karl Gustafs
död blef B. för andra gången riksförmyndare och var då
såväl till ämbete som erfarenhet regeringens främste
man. Under det svåra året 1660 var han den förnämste
ledaren af Sveriges inre och yttre politik. Han kunde
icke hindra, att i synnerhet i utrikespolitiken
söndring uppkom i förmyndarstyrelsen. Icke heller
var han själf fullt konsekvent i sin hållning. 1660
uttalade han sig bestämdt mot förbund med Frankrike,
men 1672 anslöt han sig till vännerna af det franska
förbundet. Snart därefter började emellertid åldern
minska hans arbetsförmåga, och han vistades ofta på
sina gods. B. dog 12 sept. 1680 på sin gård Bogesund,
kort före de stora hvälfningar, som omskapade Sveriges
förhållanden.

B. var en utpräglad aristokrat, hvilket han visade
i sitt förhållande till både ofrälse och lågadel. I
en af högadel styrd republik såg han statens ideal
och utsade djärft för hvem som helst, att adelsmän
ej borde räknas som undersåtar samt att rangen borde
bero endast af börd; annars blefve ju de fyra stånden
hvarandra lika, "alldeles såsom fyra svinefötter". Men
om han sålunda tillerkände adeln stora företräden,
var han dock den förste att med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0765.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free