Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 1427-1428 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brahe ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

–1902 till resp. 474,000, 178,000, 124,000 och 125,000
mark samt stadens skuld till 742,000 mark. Stadens
fasta och lösa egendom uppskattades samtidigt till
omkr. 1,364,000 mark. – Stadens jord omfattade 1890
1,963 har, däraf 65 har upptogos af stadsplanen
jämte trädgårdar och promenader. 1882 öppnades
i B. ett handelsinstitut, till hvars upprättande
handlanden i staden Johan Fellman anslagit
nödiga medel. Dessutom finnas i staden
ett finskt kvinnligt seminarium, en finsk af
staten underhållen treklassig elementarsamskola
och en svensk och en finsk privat lägre samskola.

^{E. G. P.} (^{A. G. F.})

Situationsplan af Brahestad.

Brahetrolleborg, baroni på Fyn, Svendborg amt. Det
upprättades 1672 af Birgitte Trolle (änka efter
Manderup Brahe) för hennes tvenne brorsöner Niels
och Frederik Trolle. När dessa dogo barnlösa,
hemföll det 1722 till kronan; men Fredrik IV gaf
det då till sin svåger grefve K. D. Reventlov,
hvars familj ännu innehar detsamma. Baroniet
innefattar gårdarna B. och Brändegård. Hufvudgården
var fordom det rika Holmekloster ("Insula Dei"),
hvilket stiftades 1172, vid reformationen indrogs
till kronan och 1568 såldes till Henrik Rantzau,
af hvilken det kallades Rantzausholm. 1632 kom det i
familjen Lykkes händer, men indrogs vid Kaj Lykkes
fall 1661 under kronan, som 1668 lämnade det i byte
till Birgitte Trolle, som gaf gården dess nuv. namn.

(^{E. Ebg.})

Brahilov, stad i Valakiet. Se Braila.

Brahm, Otto, tysk skriftställare, f. 1856 i Hamburg,
blef filos. doktor i Jena 1879 och bosatte sig
därefter som kritiker i Berlin, hvarest han 1889 med
några liktänkande bildade den privata teatern
Freie bühne, som under hans ledning fortgick
till 1892 och efter mönstret af Théâtre libre
i Paris uppförde den moderna naturalismens och
problemdiktningens dramatiska alster. Sedan 1894
är B. direktör för "Deutsches theater" i Berlin,
som han gjort till en ansedd skådebana i modern
stil. B. har författat bl. a. monografierna
Gottfried Keller (1883),
Heinrich von Kleist (prisbelönt, 1884; 3:e uppl. 1892),
Heinrich Ibsen (1887) och
Schiller (1888–92, ofullb.).

Brahmahöns. Se Brahmaputrahöns.

Brahma lifselixir och B. taffelbitter, s. k. "hemliga läkemedel",
hvilkas verksamma beståndsdel uppgifves vara
aloe och hvilkas användande utan läkares
kontroll därför högeligen är att afråda.

^{S. J–n.}

Brahman (sanskr. bráhman, neutr., och brahmán,
mask.), Bramanism. Indiernas gamla, högt utbildade
naturreligion och polyteism, veda-religionen (se
d. o.), utmynnade däri, att man tillskref allt
större makt åt själfva offerhandlingen och åt de
gudar, särskildt eldens gud, Agni, och den heliga
offerdryckens gud, Soma, som tillhörde offret. Offret
är förutsättningen för gudarnas lif. Därför höjes
själfva offret öfver alla gudar. Det är tillvarons
medelpunkt och världsloppets lag. Sin magiska
kraft får offret genom den offret beledsagande
böneformeln, offerordet, brahman (neutr.). "Genom
brahman sammanhållas jord och himmel", heter det. Men
det utsäges af offerprästen, af brahmanen (bramanen),
som därigenom står öfver gudar och människor och har
det magiska maktmedlet i sin hand.

Bramanernas, prästklassens, inflytande berodde i
första hand på offret. Men äfven undervisning och
uppfostran, särskildt af de mäktiges söner, hörde
till deras kall. De beklädde viktiga statsämbeten,
och de förbehöllo sig de heliga vedaskrifternas
bevarande och tolkning. Ur de gamla stånden utbildade
sig i Indien de skarpt skilda kasterna. Högst står
bramankasten, hvars medlemmar redan genom födseln ega
ett högre värde. De öfrige ariske indierna fördelas på
krigarkasten, kʃatriya, och gemene man, vaisya; utom
dessa tre kaster falla sûdraerna, de icke-ariske
infödingarnas afkomlingar.

Braman med hustru.

Den ariske indiern, som till skillnad från de "en
gång födde", d. ä. sûdraerna, kallas "den två
gånger födde", dvijâ, delar sitt lif i fyra delar:
lärotiden, då en brahman undervisar honom i veda om
brahman; hus-och-hem-tiden, då han såsom husfader,
gṛhapati, offrar, föder barn och gör sin syssla;
skogsåren, då han drager sig undan i ensamhet till
betraktelser och botöfningar;
samt, för den som hinner så långt, den fullkomligt
frigjordes lif såsom kringströfvande tiggare, bhikʃu.

Detta asketiska ideal tillhör en tid, som icke längre
fann full religiös tillfredsställelse i offret,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>