- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1441-1442

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brand ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan markeras af en aslik lukt af andedräkten
och det upphostade, och på samma sätt kunna
uttömningar från andra delar förråda närvaro af
brand i dessa. Därtill komma de allmänna symtomen,
såvida en blodförgiftning egt rum. Behandlingen går
förnämligast ut på att motverka förruttnelsen och
inskränka branden genom lifsverksamhetens höjande
i dess omgifning, att främja aflägsnandet af det
brandiga och framför allt att upprätthålla krafterna
i allmänhet. Lokalt användas därför förruttnelsen
motverkande samt uppmjukande och upplifvande
(inciterande) omslag, under det att invärtes
gifvas stärkande och lifvande (stimulerande)
medel, såsom kina, vin o. s. v., hvarjämte kraftig
föda förordnas och noga sörjes för frisk och ren
luft samt i öfrigt för så gynnsamma hygieniska
förhållanden som möjligt. Jfr Antonius-eld.
A.–y.*

Brand (förnamn, födelseår och dödsår obekanta),
fosforns upptäckare, lefde såsom köpman i Hamburg i
senare hälften af 1600-talet. Under bemödandet att
med alkemiens hjälp förbättra sin ekonomiska ställning
upptäckte han tillfälligtvis fosforn. Detta inträffade
sannolikt 1669. (Leibniz’ uppgift om 1677 jäfvas af
det förhållandet att upptäckten nämnes i ett arbete
1676.) B. sålde hemligheten till en medicine doktor
J. D. Kraft, genom hvilken den kom till England,
där Kunckel erfor så mycket af densamma, att han
kunde göra upptäckten för andra gången (1716). B. kom
sedermera genom Leibniz’ bemedling till Hannover,
där han af hertig Johan Fredrik fick underhåll till
sin död.

Brand [brä’nd], sir Henry Bouverie William, viscount
Hampden och baron Dacre, engelsk politiker,
f. 1814, d. 1892, inträdde 1846 i det politiska
lifvet som privatsekreterare hos sir George Grey,
invaldes 1852 i underhuset, som han sedan tillhörde
till 1884, samt tjänstgjorde under Palmerstons och
Kussells ministärer 1859–66 såsom det liberala
regeringspartiets "inpiskare". 1872 valdes han till
underhusets talman, återvaldes sedan gång på gång och
vann mycket erkännande för opartiskhet och takt. 1879
började talmannens ställning bli oerhördt svår till
följd af den irländska obstruktionen. Minnesvärdt är
B:s kraftiga ingripande i 41-timmars-sammanträdet 31
jan.–2 febr. 1881, då han till sist af egen myndighet
helt enkelt vägrade höra ytterligare tal och därmed
bröt obstruktionens makt; nästa dag ökades genom
en af Gladstone föreslagen resolution betydligt
talmannens befogenheter. B. adlades 1881 och blef,
då han till följd af sjuklighet afgick 1884, upphöjd
till viscount Hampden (han härstammade på mödernet
från John Hampden). V. S–g.

Brand [brä’nd], sir Johannes Henricus (Jan
Hendrik
), Oranje-fristatens president 1864–88, f. 6
dec. 1823 i Kapstaden, var son till sir Christoffel
B
., f. 1797, d. 1875, talman i Kapkoloniens "house
of assembly". B. studerade först vid South-african
college i Kapstaden, sedan i Leiden, där han 1845 vann
juris doktorsgrad, och i London, där han 1849 blef
praktiserande jurist. Hemkommen till Syd-Afrika s. å.,
invaldes B. 1854 i Kapkolonien första parlament,
blef 1858 juris professor vid South-african college
och tillvann sig som advokat allmänt anseende. 1863
valdes han af oranjeboerna till fristatens president,
tillträdde ämbetet 1864 samt lyckades inom några få
år återställa ordning och välstånd i den kort förut af
allmän upplösning hotade staten. B. återvaldes
därefter ständigt, sista gången 1884, för fem
år. Han sökte städse upprätthålla god grannsämja
med Kapkolonien. 1876 besökte han England för att
diskutera med lord Carnarvon om dennes planer på
en federativ sydafrikansk sammanslutning. Under
boerkriget 1881 iakttog B. sträng neutralitet och
spelade sedan en betydande roll som medlare vid
uppgörelsen mellan boer och engelsmän s. å. B.
afböjde sedermera presidenten Krügers alla försök
att få till stånd en mot engelsmännen riktad allians
mellan de båda boerrepublikerna och hade från 1886 att
bekämpa ett begynnande motstånd i Oranje-fristatens
råd mot den måttfulla politik han städse följt
och de sympatier han visat engelska regeringen,
som 1886 förlänade honom en af adelstitel åtföljd
hög orden. Hans vägran att ingå på Krügers mot
Kapkolonien riktade järnvägsplaner föranledde 1887
ett tadelvotum från rådet. B. afgick, men förmåddes
genom folkliga sympatidemonstrationer att återtaga
sin afsägelse. Saknad i hela Syd-Afrika, afled B. 14
juli 1888 i Kapstaden. V. S–g.

illustration placeholder


Brandaborg. Se Brandalsund.

Brandalarm. Se Brandväsende.

Brandalsund (förkortning för Brandaborgs
sund
), säteri i Ytter-Järna socken, Stockholms
län, vid inloppet till Södertälje kanal. År 1693
gjordes B. med underlydande inom Tveta och Hölö
socknar af landshöfdingen frih. Erik Lovisin till
fideikommiss för ätten. – Till försvar af inloppet
föreslog 1856 års befästningskommitté att den trånga
farleden vid B. skulle spärras genom en stängsellinje
och befästningar å båda stränderna, ett förslag,
som upptogs af 1864 års kommitté och hade till
följd att stängselflottor anskaffades och att ett
jordbatteri anlades. Försvaret vid B. är dock nu
öfvergifvet. – Vid B. hade ryssarna sitt läger, då de
1719 härjade öfver en stor del af Ytter-Järna socken.
L. W:son M.

På säteriets egor låg medeltidsfästet Brandaborg samt,
efter hvad Styffe anser troligt, dessförinnan det
gamla Telgehus (Tælghia hus), hvilket slott synes
hafva anlagts i början af unionstiden för att betrygga
inloppet till Södertälje från saltsjösidan, medan en
tysk besättning innehade Stockholm. På Engelbrekts tid
innehades Telgehus af Bengt Stensson Natt och Dag,
men då han mot rådets uttryckliga löfte om säkerhet
för hanseatiska sjöfarande uppbringat ett lybskt
handelsfartyg, belägrades fästet å Engelbrekts vägnar
af Erik Puke och uppbrändes 1435. Däraf vållades den
oenighet mellan Bengt och Engelbrekt, som blef orsaken
till Engelbrekts död. Telgehus nämnes sista gången
1442. Sedan förekommer i stället namnet Brandaborg,
första gången 1450, då Måns Bengtsson Natt och Dag
var höfvitsman där.

Brandanus (Brandan, Brendan), irländskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0777.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free